Nu har jag tillbringat 90 minuter i en iskall biosalong tillsammans med Ryan Reynolds. Med andra ord har jag varit på bio och sett "Buried". Det var en väldigt annorlunda filmupplevelse. Jag trodde efter att ha sett filmen "Phone booth", där en man är fångad i en telefonkiosk i stort sett hela filmen, att det inte skulle gå att göra något liknande, och att samtidigt lyckas göra det spännande. Men jag hade fel!
"Buried" är en film där man är lika instängd som huvudpersonen. Det är en annorlunda känsla att ha precis lika lite kunskap om personerna utanför kistan som han som är begravd i den! Vi är ju vana att kunna bilda oss en egen uppfattning om "the good guy" and "the bad guy". Även om vi ofta tar fel, så kan vi i alla fall tro något! Här är vi totalt okunniga, vi har inga ansikten, inga omgivningar, vi har bara utrymmet inuti en kista, röster via en mobiltelefon och en person som blivit levande begravd.
Detta måste ha varit en jättechansning, risken att det blivit en total flopp måste ju ha varit ganska stor. Jag är dock en av dom som anser att chansningen gick hem och det blev en bra film. Det borde ha varit en hyfsat stor utmaning som skådespelare också. Bara idén att agera själv, utan motspelare, i 90 minuter, måste ha varit "lite speciell".
Jag tyckte om filmen, klart värt ett besök. De 90 minuterna passerar förvånansvärt kvickt och man lider med den instängde lastbilschauffören Paul Conroy och hans desperata försök att bli räddad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar