Koh Lanta



                                         

Vid sydöstra kusten av Thailand hittar man Koh Lanta som har kommit att kallas "Lilla Sverige". Efter att ha tillbringat några dagar där förstår jag varför. Här finns gott om svenskar, såväl "kortstannande" turister som de som stannar långa perioder, plus de som valt att bosätta sig här.

Det finns allt ifrån svenskägda barer och restauranger till  smågodis och svenska böcker. I den större byn Saladan kan man till och med, istället för "special price just for you" hitta skylten "Rea varje dag". Två svenska skolor finns också. Där är det så himla fiffigt att man kan faktiskt bosätta sig här med familjen under en kortare period på några månader och låta barnen gå i skolan här under tiden.

Huvudön, Lanta Yai är den som har de flesta turisterna. Ön som är 30x14 km lång har en lång sandstrand utefter västkusten där stränderna byter namn, men ser hyfsat lika ut. Att det är ett familjeparadis kan jag förstå med tanke på att det var en relativt lång promenad innan man kom ut så långt att vattnet nådde över naveln.

Öde strand och ett paradis för miljoner snabbspringande småkrabbor

Frysa behöver man inte göra vare sig på land eller i vatten, eftersom medeltemperaturen på land är 28 grader och i vattnet 27 - rätt behagligt skulle jag vilja påstå... fast det är klart, visst svalkar det mer att kasta sig i Vänerns 19-gradiga vatten, plus att där är det ingen större risk att man blir skrynklig på fingertopparna för att man legat i för länge...

Nu har ju inte säsongen riktigt kommit igång än, och det märktes tydligt på alla strandbarer och restauranger som "ploppade upp" dag för dag. Det börjar bli dags att plocka bort plastskynken och kanske lägga lite nya käppar på taken. Det som just nu är en mer eller mindre öde strand kommer troligen att krylla av soldyrkande och badande västerlänningar inom en månad.

Under mina dagar här hade jag, trots en hel del regnande, det kanonbra! Eftersom det finns många svenskar på ön finns det ju också svenska skolor, varav min kompis arbetar på den ena, så där fick jag bo. En resort bestående av små bungalows väldigt nära stranden. Sedan kanske namnet på resorten låter tjusigare än vad det är, men att det regnar och blir lerigt rår ju ingen för. Det är bara att gilla läget, klampa på i flipflopen och stoppa fötterna i vattenbaljan innan man går in. Som svensk är det ju bara så fantastiskt att ha havet på så nära håll. Bara att kunna somna till vågornas brus är värt så mycket. 

På dessa fyra dagar har jag hunnit massor, jag har "bara varit", suttit på verandan och lyssnat på havet (och regnet), jag har badat och jag har ätit gott. Dessutom blev jag skjutsad runt ön på moped för en liten sightseeing där vi åkte söderut och bland annat besökte Old Town som är en mysig, bevarad by som klarat sig ifrån utbredandet av turistinvasion. tyvärr var inte vädrets makter med oss, och om man åker moped i någon timme i hällande regn blir man rätt blöt, och då är det inte så kul att promenera omkring, men det var jättekul att se den och kommer jag tillbaks ska jag absolut göra en ordentlig utflykt dit.

Sedan gjorde jag ju naturligtvis det bästa av allt - jag dök! Jag är så glad för att det blev av och att det blev så bra. Vi var till Koh Ha, som består av fem korallöar. Jag har läst lite om dem nu efteråt, så nu vet jag var jag var. Nästa gång, när jag kanske kan koncentrera mig mycket mer på det runt omkring, så vet jag ju i alla fall vad som finns och vad det är!

Jättetack till alla som var med och gjorde min "lilla utflykt" så himla kul och bra! Alla ni som stod ut med mig och drog runt mig på olika utflykter. Och även om de troligen aldrig kommer att se det här, så måste jag säga att killarna på Kon-tiki dive center var fantastiska! Det var en oerhört underbar känsla att kunna lita så totalt på någon så att jag kände mig helt trygg 11 meter under vattenytan, trots att jag aldrig gjort något likande i hela mitt liv!

Korallöarna Koh Ha

En helt ny värld!

Äntligen har jag gjort det, det som jag har pratat om hela mitt liv - jag har dykt med tuber! Nu förstår jag dom som blir bitna av detta, här finns, precis som Aladdin (och inte alls den Lilla sjöjungfrun!) sjunger, "En helt ny värld".

Här nere finns dom, fiskarna som jag bara har sett på tv eller på bild, färglada, stora, små och framför allt, många!

Efter en två timmars båtresa på ett oerhört gungigt vatten bort ifrån Koh Lanta stannade vi vid fem små korallöar, Koh Haa, mitt ute i ingenting. Där under ytan bredde det ut sig fantastiska färger på såväl djur- som växtliv. Koraller i alla regnbågens färger som var oerhört vackra och fiskar, allt ifrån en jättestor murena som blängde ilsket på oss när vi kom och störde, till små färgglada clownfiskar som verkade uppskatta vårt besök mer.

Jo, det var fantastiskt, men lite läskigt också. Eftersom jag aldrig gjort detta tidigare och insåg att jag plötsligt, på 11 meters djup var tvungen att, prakisera min snabbkurs i hur man tömmer cyklopet under vatten, var det lätt att hålla sig för skratt. För övrigt fick jag alldeles tillräckliga mängder saltvatten i mig utan att skratta trots att jag bet så hårt om det stackars munstycket så jag kommer troligen att ha träningsvärk i mina käkmuskler i 14 dagar, eller något. Men nu vet jag i alla fall hur det känns, och ja, det kommer absolut att göra det fler gånger!

Imorgon återvänder jag till storstadslarmet igen, under förutsättning att den beställda taxin anländer när den ska, men med lite flyt så ska jag nog hinna med flyget mot Singapore. Då ska jag sätta mig och ladda ner alla bilder, så lite ska jag väl kunna dela med mig av mina dagar här, i såväl ord som bild. Dock inga fiskar, dom får ni försöka tänka er ändå!

Kortsemester

Nu ska jag lämna en ö för en annan ö några dagar för att ha både kortsemester och kortsemester!

Det är väl lite av ett kontrastrikt byte den här gången också. Jag ska nämligen byta ut storstadslivet i Singapore mot några lugna och lata dagar på Koh Lanta. Här ska jag hälsa på en kompis som arbetar ett läsår på Svenska skolan och bo hos henne.

Just detta är en fantastisk fördel med att befinna sig i Singapore, man är mitt i smeten, och det är nära till så många andra ställen dit man kan ta sig på rätt kort tid och för ett hyfsat pris. Många som bor här passar på att se så mycket som möjligt av Asien under tiden.

Det har också fört med sig att jag tänker lite annorlunda när det gäller Europa. Någon här hade pratat med en Singaporian och lovordat närheten till allt, och vad enkelt det var att ta sig till andra länder. Den andre tittade då på henne och frågade lite förvånat "Och det har ni inte i Europa, eller...?"

Så nu vet jag, när jag flyttar hem ska jag försöka se så mycket som möjligt av Europa, det är ju faktiskt jättenära till allt plus att vi faktiskt har fantastiska städer med en fantastisk historia mitt ibland oss.

Fast först ska jag börja med sandstränder, hav, palmer och fantastiskt god mat på Koh Lanta!

Grand opening of Circle line

Så var det äntligen dags, nu ska tunnelbanans gula linje "Circle line" öppnas fullt ut!

Det är en stor happening minsann! Det är invigning av de sista stationerna på lördag, och något säger mig att det kommer att vara hur mycket folk som helst där, som i sann "singaporiansk kiasu-anda" ska vara bland de första att åka dessa tåg!

Jag erkänner att jag är inte det minsta ledsen över att vara borta och missa denna tillställning. Jag råkade av misstag åka från en annan av gula linjens stationer en dag då det var invigning där. Ville jag stå i den kön? Nix! Men i min värld måste man liksom inte vara bland de första, det går lika bra en annan dag, men det är inte riktigt så det resoneras här. (Fast det är klart, kan man sova utanför HM för att vara först in när det öppnar, så kan man säkert stå flera timmar i en tunnelbanekö också...)

Hur som helst så är det en efterlängtad tunnelbanelinje som kommer att täcka upp flera delar av Singapore som tidigare varit lite bökiga att ta sig till. Det kommer med sina drygt 30 km och nästan 30 stationer att vara världens längsta förarlösa tunnelbanelinje. Naturligtvis - för det är klart att om det är nytt, så måste det ju vara "världens någonting". Jag menar, hur skulle det se ut om man byggde något som varken var högst, störst eller längst? Det går ju inte...

Troligtvis är det också världens enda "circle line" där ändarna inte går ihop någonstans!

Pulau Ubin

Om man vill rymma ifrån storstaden och hamna 50 år bakåt i tiden, men ändå stanna kvar i Singapore, då ska man göra en utflykt till Pulau Ubin. Här har tiden fått stå stilla. Det finns några få asfalterade vägar på denna lilla bumerangformade ö i Singapores nordöstra hörn. Här finns ca 100 invånare, husen är av trä, vattnet tas ur brunnar och diselaggregat står för elförsörjningen.

Man tar sig hit med båtar som avgår från Changi jetty så fort det finns 12 personer som vill över. Skulle det vara så, att man vill åka över innan en båt fylls, kan man "hyra" hela båten och betala 30 sing.dollar för detta. (Annars kostar biljetten 2.50/pers). Risken finns ju att man kan få sitta och vänta väldigt länge annars, speciellt om utflykten görs en regnig dag...

Precis en sådan dag, en av de få dagarna med heldagsregn i Singapore, lyckades vi pricka in denna tur! Detta för naturligtvis med sig såväl fördelar som nackdelar. En stor fördel är att man är ganska så ensam på ön, det är inte mycket trängsel vare sig till mat eller cykeluthyrning. En  nackdel är då istället att det inte är speciellt kul att cykla i ösregn och det blir väldigt varmt att, iklädd en plastfolieliknande regnponcho promenera istället för att cykla.

Men inte skulle väl lite regn få stoppa oss, så efter en stärkande (?) kaffetår med någon slags bottensats bestående av mycket socker och mjölk så blev det promenad till öns östra hörn där man hittar naturreservatet Chek Jawa. Här ska det finnas en fantastiskt rik flora och fauna. Av detta såg vi inte så mycket, men det kan ju kanske bero på att att flera av naturens invånare hade bestämt sig för att ta skydd från regnet. Vi lyckades i alla fall se en hyfsat stor ödla, några vildsvin (som tyvärr han springa ur bilden innan jag tryckte på knappen) och några apor.

Vid en liten utflykt mot högre höjder, i det utkikstorn som finns, såg vi även till vår stora glädje två "hornbills" som satt och plirade på oss i ett träd en bit därifrån. Jättehäftigt att få se dom i vilt tillstånd!

Precis som när det gäller så mycket annat i det här landet så finns det en legend om hur Pulau Ubin bildades. Det var en elefant, en gris och en groda som skulle tävlingssimma från Singapore till Malaysia. Den som misslyckades skulle förvandlas till sten. Nu föll det sig så olyckligt att ingen av de tre lyckades, fast å andra sidan, om de hade lyckats hade ju inte Pulau Ubin funnits, för elefanten och grisen bildade tillsammans denna ö, medan grodan blev till en egen liten ö, Pulau Sekudu, som ligger precis utanför.

Det ska tydligen finnas någon som kommit med idéer som att bygga en tunnel för att kunna köra tunnelbana till ön, eller att bygga ut vägnätet och andra käcka förslag. Men jag måste säga, att jag hoppas att det inte blir så, för det är faktiskt väldigt kul att även Singapore har lyckas bevara något av dåtiden, och jag hoppas att det ska kunna så förbli...

Life of Pi

You reach a point where you´re at the bottom of hell,yet you have your arms crossed and a smile on your face, and you feel you´re the luckiest person on earth. Why? Because at your feet you have a tiny dead fish.

Det är så den indiske pojken Pi resonerar, efter ett antal av sina drygt 200 dygn som skeppsbruten på havet.

När skeppet, som ska ta Pi och hans familj tillsammans med alla djuren från familjens indiska zoo till Canada, sjunker så är Pi den enda överlevande tillsammans med en zebra med brutet ben, en orangutang, en hyena och en stor bengalisk tiger.

Det är en fantastisk berättelse, skriven av Yann Martell, som handlar om pojkens sökande efter meningen med livet. I sitt sökande efter identitet försöker Pi, till sin fars stora fasa, bli såväl kristen, som muslim och hindu på en gång. Med ett barns härliga inställning så har han svårt att se varför detta skulle vara en omöjlighet.

Pi har ett bra liv tillsammans med sin familj i Indien, där pappan äger ett zoo. Han och hans bror får vara med från början och lära sig allt om djuren och deras instinkter och kanske är det tack vare det som Pi klarar sig när hans liv tar en drastisk vändning.

Kan man överleva 227 dagar på en livbåt till havs tillsammans med en bengalisk tiger? Kanske, om man gör som Pi, använder sig av djurets instinkter och utnyttjar dem på bästa sätt. Eller så kan man inte det. Det finns de som tvivlar starkt på den räddade pojkens historia den dagen han kliver iland i Mexico. Frågan är vad som är rätt och fel, vad som är realitet och vad som är fantasi, och sedan kan man ju fundera över om det spelar någon roll...

Det är en bra och annorlunda bok -klart värd att läsa!

Things didn´t turn out the way they were supposed to, but what can you do? You must take life the way it comes at you and make the best of it.

Kontrastrik lördagskväll

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas - Singapore är en kontrasternas stad! Man kan få det man letar efter, flashigt/nedtonat, högt/lågt, dyrt/billigt, gammalt/nytt...eller vad det nu kan vara man är ute efter...

Här startades lördagskvällen på Ku Dé Ta, en skybar som heter duga uppe på Marina Bay Sands. Om man tar hissen upp till 57:e våningen ifrån hotellobbyn så finns här restaurang/bar/nattklubb och en fullkomligt fantastisk vy över Singapore.

Att stå här och uppleva hur mörkret sänker sig över staden och samtidigt se alla ljusen tändas, är en oerhört mäktig känsla, det får mig verkligen att få den där "hur-i-himmelens-namn-hamnade-lilla jag-i-den-här stora-världen-känslan".

Erkänner att ha ett glas mousserande i handen gör inte saken sämre... sedan kan det väl diskuteras hur gott det var med pepparrotschips till, men det kanske var ett felinköp av barchefen som de var tvugna att göra sig av med, vad vet jag!?

Vi konstaterade i alla fall, som så många andra, att innan vi flyttar härifrån ska vi nog tillbringa en natt på hotellet, bara för att få simma i poolen 200 meter upp i luften!

Ifrån denna flashiga miljö förflyttade vi oss sedan till en restaurang av ett helt annat slag, Maggie Thai på Liang Seah Street (tvärgata från Beach road), en liten restaurang på gatunivå med ett fåtal bord utplacerade på den trånga gatan och med en lysrörsupplyst, kal och bullrig miljö inomhus. En restaurang där jag väldigt gärna placerar mig vid ett av borden utanför och äter denna underbart goda mat! Tycker man om thaimat och inte måste ha ett avskilt bord med dov musik, är detta absolut värt ett besök!

"And now over to something completely different..."
Tack Eva i Athen som förärat mig ytterligare en award-ros - jag är jättetacksam! Nu är det så, att eftersom jag har svarat på frågorna tidigare, så hoppar jag över det, jag "bara" bugar och tackar! Och som tidigare, jag skickar iväg den till alla mina vänner...ta emot allihop!

Som avslutning, kan jag bara nämna att jag har fått problem med att kommentera andras inlägg, jag skriver och skriver och när jag ska publicera så försvinner det...ibland blir det ingenting och ibland blir det flera kommentarer av samma sort...bara så att ni vet... jag har inte övergivit er, det är bara tekniken som sätter käppar i hjulet...