Fest på bulgariska

Den stora anledningen till att vi åkte till Bulgarien var faktiskt att vi var bjudna på fest! Jodå, festen gick av stapeln i Bulgarien och det är ju en anledning god som någon att fara iväg...

50-årsjubilaren, som var föremålet för själva festtilldragelsen härstammar från detta land, och trots sina närmare 30 år i Sverige, så tillhör en stor del av hjärtat fortfarande hemlandet även om det numer finns två hemland.

Det var oerhört kul att få vara med på en traditionell(?) bulgarisk fest. Fast jag måste tillstå att det var första gången jag var med på en fest som helt och hållet fördes på två språk! Eftersom gästlistan bestod av 25-talet tillresta svenskar och minst lika många bulgarer, så blev allt sagt på båda språken.

Det bjöds på fantastiskt god (och mycket!!) mat, varav huvudrätten bestod av grillat lamm. Lammet hade grillats i åtta timmar i en lerugn vars lucka visade sig vara tätad med pizzadeg. Med tanke på tillagningstiden så var det kanske inte så underligt att det var så mört att det i princip släppte från benen bara man tittade på tallriken.

I Bulgarien äter och dricker man mycket och länge! Här handlar det inte om att äta upp förrätten tillsammans med en speciell dryck, för att sedan gemensamt få in nästa rätt med annan dryck och så vidare, nej, alla äter och dricker i egen takt, plus att var och en dricker vad man vill till det man vill. Allt ifrån öl och vin, till grappa eller rakiya gjord på egna druvor.

Vi fick även vara med om att dansa bulgarisk långdans. En dans där alla kan vara med, och den har ungefär samma effekt som ett gympapass! Det var många glada svettiga festdeltagare plus övriga restauranggäster som glatt deltog i denna tilldragelse. Såväl den inhemska befolkningen, som ett stort antal glada svenskar som tappert försökte följa med skiftande resultat - men kul var det!

Festen hölls på en restaurang i Albena med Svarta havet som närmsta granne, och att med den utsikten inta ett glas champagne till tonerna av inhemsk sång och musik  kändes absolut helt ok...

Balchik - en pärla vid Svarta havet

Balchik är en liten mysig ort vid Svarta havskusten i Bulgarien. Det är en gammal stad som funnits sedan 500-talet f.kr. Idag finns ca 12 000 invånare som kan blicka ut över havet från sina hus som är byggda på ett terasslikande vis, eftersom staden ligger lite nedsänkt, omgärdad av branta kalkstensväggar.

Kalkstenen som man ser överallt, dels bergen som reser sig runt staden och dels i alla gamla murar, är anledningen till att staden kallas "Den vita staden".

I Balchik finns badmöjligheter, dels från badstegar ner från pirar och dels från ett par mindre stränder i direkt anslutning till strandpromenaden som löper hela vägen utefter stadens vattengräns. De små stränderna rensas dagligen ifrån nattens uppspolade alger med hjälp av ren muskelkraft.

För den som vill ha mer "vanliga turiststränder" är det bara åtta km till Albena med sin kritvita, sex km långa och 150 m breda, strand. Här är det mer fart och rörelse. Det finns solparasoller för den som önskar, det finns också tillgång till alla önskade vattenaktiviteter.Ett stort område med gott om hotell, restauranger och allt annat som man kan önska på en sol- och badsemester.

Denna vackra strand till trots, så måste jag säga att för egen del, så föredrar jag helt klart Balchik. Här är det lugnt, inte överdrivet många turister och helt fantastiskt härligt att sitta på någon av alla restauranger utefter strandpromenaden och äta den underbart goda bulgariska maten. Att det dessutom fortfarande är billigt gör det ju inte sämre på något vis.

Mellan Balchik och Albena kan man ta sig med buss som går en gång i halvtimmen, eller varför inte med cykel!? För en billig penning kan man hyra cyklar och cykla den 8 km fantastiskt vackra strandpromenaden. Eller närmare bestämt, tanken är att det ska gå att göra. Nu hade det rasat ifrån bergen, så vi kom inte ända fram, utan fick vända (eftersom vi inte orkade bära cyklarna över rasbiten i den 35-gradiga värmen), men en härlig och värmande vacker cykeltur fick vi.

Här och där vittnar påbörjade stillastående hotellbyggnationer om den något vacklande ekonomin som finns lite här och var ute i Europa. Men tanken är säkert att det så småningom ska bli ett antal hotell utefter strandpromenaden. än så länge är det inga stora hotellkomplex inne i balchik, utan det handlar om små mellanklasshotell. Vi bodde på ett helt ok hotell precis vid strandpromenaden för 400 kr/natt inkl frukost som intogs med en fantastisk utsikt på verandan.

Flyger gör man till Varna och därifrån är det ca fyra mil till Balchik. vägen från flygplatsen kantas av majs- och solrosodlingar. Tyvärr är det lite bökigt att ta sig dit med reguljärflyg. Vi hittade flyg med mellanlandningar i Wien (och hem även Dysseldorf), men eftersom svenska resebolag har resor till Albena går det även att boka flygresan den vägen.

Ett klart rekommendabelt resmål om man vill ha sol, värme, god och billig mat, samt ett resmål som inte känns överbefolkat och totalt uppbyggt för turismen utan där det genuina finns bevarat.

Bland molnen där solen alltid lyser

Så var vi tillbaka till Svedala igen efter en "mellanlandningarnas flygresa". Tyvärr så är det inte sådär väldigt enkelt att hitta en reguljär flygresa utan mellanlandningar till Bulgarien, men lite får man kanske stå ut med. Jag är ju ingen jättefantast av att flyga, men det skulle vara helt ok bara jag slapp det där med start och landning, fast det är ju lite svårt att undvika just de detaljerna...

Väl där uppe är det helt ok. Jag börjar andas normalt när flygvärdinnorna knäpper upp sina bälten och kliver upp ur sina stolar. Efter det kan jag till och med kosta på mig att njuta av vyerna genom flyplansfönstren. Resan den här gången gick bland annat över landskap som påminde mest om "Nya bondespelet", ni vet det där spelet där man köper och skördar olika grödor. Nu gör sig inte bilderna sådär fantastiskt bra, men jag tänkte skylla på skitiga flygpalnsfönster, och ni får försöka tänka er ett tydligt mönster av olika stora fyrkanter i varierande nyanser av grönt och brunt.

Vi passerade även härligt böljande "kullar" som skulle ha kunnat vara någonstans i trakterna där greve Dracula härjade när det begav sig.

Med tanke på att jag inte heller tycker speciellt mycket om när planet landar, så kändes det väl lite onödigt att behöva gå ner tre gånger innan vi äntligen nådde Arlanda. Eftersom jag alltid hjälper piloten att landa genom att trycka benen hårt mot golvet, så blev det nästan träningsvärksvarning efter hemresan.

Hur som helst, hem kom vi i alla fall efter en flygning med fantastiskt vacker solnedgång utanför fönstret. Och säga vad man vill, men ovan molnen lyser i alla fall alltid solen...

Nu ska här sorteras bilder (det finns ju en del!), sedan blir det nog en liten reseskildring från ett härligt Bulgarien.

Fredagen den 13:e i främmande land

Efter att varit snudd på att anlända till Arlanda ett dygn för sent så hamnade vi så småningom i Bulgarien där vi fortfarande befinner oss. Det var absolut helt ok att tillbringa denna "otursdag" i ett oerhört soligt och varmt klimat, och eftersom jag har förstått att detta väder inte riktigt nått Sverige ännu, så känns det ännu mer ok att befinna sig här, i Balchik, en liten mysig stad vid Svarta havet. Jag lyckas väl min vana trogen att få ett antal bilder härifrån med mig hem, så ni kommer säkert att få se lite av omgivningarna så småningom...men först ska det bli kalas - imorgon ska vi på fest och fira en kompis som fyller år! Tar med mig lite värme till veckan när vi återvänder hemåt!

Tankar från tredje våningen

"...och alla människor far ut på landet och nästan ingen vill gå kvar i stan..." så verkar det absolut vara just nu. Juli, semestermånad, och stan är i det närmaste öde.

När jag nu denna morgon sitter här på tredje våningen mitt i stan och sörplar på mitt kaffe, så känns det onekligen som om vi skulle vara några av väldigt få som befinner oss i stan. Det kan i och för sig ha med vädret och tiden att göra också. Det kanske inte är så många som beger sig ut och flanerar omkring i ösregn en tidig söndagmorgon i juli.

En och annan hundägare med vidhängande hund visar sig med jämna mellanrum, annars är det tämligen öde. Det känns som om det kommer att bli en sådan där dag då det absolut bästa man kan göra är att vira in sig i en filt och till smattret av regnet och ljudet av en och annan fiskmås försjunka i en bra bok.

Om man använder de här dagarna på rätt sätt, så är det också underbara dagar! Fast det är klart, alternativet är inte dumt det heller...

Den som spar han har

Det är alldeles fantastiskt vad mycket man kan samla på sig för att använda vid "ett speciellt tillfälle", och nu pratar jag inte om sådant att ikläda sig, utan mer förtäringsbara varor.

Jag kan ha fel, men det finns säkert fler än jag som snålar på exempelvis kantarellerna som plockades och blev infrysta. Det är ju synd att ta dom till vardags, bara sådär. För att inte prata om den där hjotronsylten som ligger i säkert förvar på en hylla i frysen och väntar på det där speciella tillfället.

Även bland vinflaskorna finns det några godbitar som inväntar sin tur och att det ska bli rätt tillfälle...frågan är varför man gör så. I mitt fall har det vid fler än ett tillfälle resulterat i att jag har hittat mat i frysen med ett årtal på som gör att man häpnar, bara för att sedan låta påsen eller burken förpassas till soporna.

Nu tror jag väl kanske inte att vinet hyser så stor risk att gå den vägen, men bara för säkerhets skull bestämde vi att igår var en "alldeles speciell måndag", så då räddade vi en flaska rött och njöt i fulla drag av en "helt vanlig sketen måndag" och det var inte helt fel, det lovar jag!

Nu är det dags att ta en liten kortsemester, så vi styr mot Köpmannebro vid Dalslands kanal där vi ska besöka några goda vänner och förgylla(?) deras tillvaro några dagar.

"Single, Desperate and Ugly"

I Singapore börjar staten bli smått desperat, det föds alldeles för få barn och det finns alldeles för många singlar i landet. Vad gör då ett land där allt styrs så käckt av "farbror staten", jo man inför ett statligt dejtingprogram!

Myndigheten "Social Development Unit (allmänt känt som "Single, Desperate and Ugly) har sysslat med detta sedan sent 80-tal, och håller fortfarande på, fast den är numer omdöpt till Social Development Network.

En av den här myndighetens uppgifter är alltså att ”öka möjligheterna till interaktion mellan könen och lära ut sociala nätverksfärdigheter" - dvs att ha mer sex! Men eftersom sexet ska ske i ett förhållande och det är just det som människor i detta välmående land inte verkar ha tid till, så hjälper alltså staten till på den fronten. Många i Singapore har bra utbildningar och välbetalda arbeten, och priset som betalas för detta är då tydligen singellivet.

Om detta finns en lång artikel i dagens Svd, skriven av de två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson , som sedan ett år sitter fängslade i Etiopien. Artikeln lästes med ett litet leende på läpparna och det blev många igenkännande nickar när det handlade om inställningar hos de dejtande.  Jag tror att den kan vara värd att läsa även utan att ha några relationer med landet ifråga, så om ni vill veta mer så finns den i sin helhet här.