Den "nya" app-världen

Jag vet att det inte är ett nytt fenomen, det här med "appar", men i min egen lilla värld är det ändå ganska nytt. Jag menar, jag har ju inte varit någon större fena på det området, och är det fortfarande inte, men jag vet i alla fall vad det är och hur man gör för att lyckas ladda hem någon variant (det lyckas åtminstone ibland).

Med tanke på att apple kom över gränsen av 50 miljarder nedladdade appar i maj, så är vi väl några stycken som roar oss med detta då och då. Alla har ju faktiskt inte apple-produkter heller, så det borde ju innebära att den totala siffran är bra mycket högre än så. Något svindlande siffror kan man tycka...

Om man läser listorna över de populäraste varianterna kan man undra lite över vad det är vi håller på med, man kan bland annat klappa grodor, mosa godisar, adoptera djur och många andra lika intressanta företeelser. Och det är ju inte bara barn och ungdomar som håller på med det här, det är ju minst lika många vuxna - mig själv icke undantagen! Visserligen har jag inte varken grodor eller godisar nedladdade (ännu!), men däremot är jag ohjälpligt fast i Wordfeud- Ruzzle- och Quizkampenträsken. Och ja - jag tycker det är kul!!

Då och då måste jag försöka påminna mig själv om alla de gånger då jag stack in huvudet i barnens rum och med en myndig stämma deklarerade att det "minsann bara var en kvart kvar av dagens dataanvändningstid"! Dels för att vi föräldrar hade fått veta att det absolut inte var bra att låta barnen sitta för länge vid datorn, och dels naturligtvis för att jag inte kunde använda telefonen så länge någon ockuperade datorn!

Ibland är det svårt att komma ihåg hur det var, och det är ju egentligen inte sådär fantastiskt längesedan, eller det kanske det är... Hur som helst så är det ju bra att inte jag har någon som upplyser mig om att det är en kvart kvar av min tilldelade tid, för hur skulle jag hinna med alla mina åtaganden i spelvärlden då!?

Mannen som glömde sin fru

John O´Farrell heter författaren bakom boken "Mannen som glömde sin fru". Och precis som titeln skvallrar om handlar det om en man som glömmer sin fru. Och han glömmer inte bara sin fru, utan han glömmer allt.

Sittandes på ett av Londons tunnelbanetåg upptäcker bokens huvudperson Vaughan att han inte vet vem han är, vart han kommer ifrån eller vart han är på väg. Han har glömt allt! Efter att ha lyckats ta sig till ett sjukhus där han får stanna kvar, börjar detektivarbetet för att ta reda på vem han är.

Det är en dråplig bok med många poänger. Det är ju inte alldeles enkelt att bli störtförälskad i personen som man håller på att avsluta en bitter skilsmässa med, eller att bli pappa på nytt åt sina barn.

Perfekt sommarläsning, en lättläst bok att småle åt men som inte lämnar några större spår efter sig. Däremot läste jag för många år sedan boken "Det bästa av två världar" av samme författare och det är absolut en bok jag rekommenderar varmt! Speciellt om man befinner sig mitt uppe i åren med småbarn (eller i har upplevt de åren och har dem i färskt minne)

Men som sagt, en mysig bok som är klart läsvärd!

Svenska flaggans dag

Svenska flaggans dag heter ju förresten inte Svenska flaggans dag längre, namnet byttes faktiskt ut 1983 och sedan dess heter den 6:e juni Sveriges nationaldag. Vi är väl inte sådär jättebra att fira den, men en nationaldag har vi ju i alla fall även om inte så många egentligen vet vad vi firar. Om det mot förmodan skulle vara någon av er som inte vet, kan jag bara sådär i förbigående berätta att vi firar dagen till minne av att Gustav Vasa valdes till kung den sjätte juni 1529.

Det är ju något alla svenskar har full koll på...eller...? Jag kan lite sådär försynt inflika att jag inte har haft sådär jättebra koll på det, och innan 2005, då dagen blev helgdag, hade jag nog överhuvud taget aldrig reflekterat över vad vi firade. (Så var det erkänt också!)

För egen del spenderades årets nationaldag på golfbanan med traditionsenlig "flagg-golf". (Jag antar att de som är intresserade vet vad det innebär, och de som inte är intresserade bryr sig inte om vad det är, så det kommer ingen närmare förklaring!)

Och visst är det härligt med golfbanor kantade av palmer, med färgglada exotiska fåglar och med stora varaner knallandes över fairway, men just nu går jag och är alldeles lyrisk över alla gröna nyanser, björkar och tallar mot den knallblå himlen. För att inte tala om den klara härliga luften! Att det sedan simmar hederliga gräsänder i dammarna, decimeterlånga ödlor springer över gräset, koltrasten sjunger och göken gal gör det inte mindre fantastiskt.

Jag vet att jag någon gång frampå höstkanten när det är dags att åka tillbaka kommer att "vända till det här på något annat sätt", men varför inte... Det kan inte vara helt fel att ha det bästa av två världar så länge det varar...

Swea Magazine på nätet

Nu finns den på nätet - Swea Magazine nr1, 2013.  Ni vet, den där tidningen jag har tjatat om förut och som vi är så himla stolta över! Vi är lika fascinerade varje gång då vi förvånat inser att "blev en tidning den här gången också".

Det spelar liksom ingen roll att man kan den i stort sett utantill på grund av all korrläsning, det är lika roligt att läsa den när den kommer i färdigt tidningsformat i alla fall. Hur som helst, om det nu skulle vara någon av er som vill "bläddra lite" i vår tidning, så finns den att läsa här (sid 1-45) och  här (sid 46-90).

Hoppas ni hittar något som kan vara av intresse att läsa!

Framme!

Nu är jag på plats! Visserligen är det ett antal grader svalare, visserligen blåser det inte speciellt ljumma vindar denna morgon och visserligen inser jag att jag måste tänka minst två gånger innan jag bestämmer mig för vilken benlängd på byxorna som krävs för att jag inte ska frysa när jag går ut, men det är sommargrönt, det är friskt och det är Sverige!

Resan gick bra, men efter ett antal timmar ihopklämd mellan två passagerare, varav den ena hostade oavbrutet i vaket tillstånd och snarkade när sömnen tog över, känns det skönt att vara framme. Nu ska jag kanske inte säga så mycket, eftersom jag inte vet hur jag låter då jag sover, fast å andra sidan, så så länge jag är lyckligt ovetande om detta, kan jag ju få klaga lite i alla fall...

På andra sidan satt det någon med en skräckslagen katt i enbur, vilken jamade konstant i en timme,. Vad som hände med djuret efter den timmen, om det var rösten som tog slut, eller om den helt enkelt somnade av utmattning, det vet jag inte, men sedan var det stiltje på den fronten resten av resan.

På flygresa nummer två, den som tar 40 minuter mellan Helsingfors och Stockholm, var det som tog upp största delen av min vid det laget något sega hjärnbark varför det absolut måste finnas en businessklass på ett flyg som tar 40 minuter!? Jag har svårt att tro att anledningen skulle vara att man ska arbeta i lugn och ro , så det kanske för kakan som serveras till kaffet...

Överhuvud taget ett mindre spännande plan att studera passagerare på, variationen är inte så stor. Där fanns kostymförsedda portföljnissar, välklädda damer med dataväska och så en person med dygnsgamla kläder, stor ryggsäck, och välingådda skor på fötterna. eftersom svaret på vem denna person var, inte direkt betingar några höga odds, tänker jag inte ens ställa frågan!

Under tågresan hem från Stockholm kände jag mig direkt tagen ur SJ:s reklam! jag satt med ett fånigt leende på läpparna och en drömsk blick ut genom fönstret hela vägen! Så fint! Det är så härligt att se alla gröna färger och all underbar natur med nya ögon varje år, det får mig att inse vad Sverige verkligen är fantastiskt! Visst finns det mycket jag kan tänka mig att byta ut då och då, som till exempel att behöva betala 10 kronor för att gå på toaletten på centralen i Stockholm, eller att betala närmare 20 kronor för en flaska vatten, men det ska jag gnälla över någon annan gång!

Innan jag fortsätter dagen med att "komma i fas" ska jag bara avsluta med en liten fundering: Varför i himlens namn tror alla karlar att armstöden på flygplansstolen tillhör dem???

Sverige - here I come!

Så var det dags igen, att ta "semester från semestern", eller nåt...

Nu har det passerat ytterligare ett halvår som jag egentligen inte vet vart det tog vägen. Det känns som det bara var några veckor sedan jag var hemma sist, men nu är det alltså dags igen. Säsongens sista Singaporekväll tillbringades på "kvarterskrogen", det vill säga vårt Hawkercentre, Newton, där vi trivs så himla bra! Fantastiskt mysig, billigt och sååå god mat! Nu väntar uteserveringar, insvept i fleecefilt i skenet av infravärme, men det har sin charm det med!

I natt lyfter planet som ska ta mig till nordligare breddgrader över sommaren. Nu känns det som om det är dags att andas frisk och härlig luft igen. Att se alla härliga gröna nyanser, alla blommor som precis slagit ut och doftar så ljuvligt i alla hagar runt omkring.

Jag längtar efter att sitta på klipporna någonstans och lyssna till Vänerns kluckande och se solen spegla sig i vattnet.

Eller varför inte ta den där stubben i skogen och lyssna på fåglarna och känna doften av skog i näsan.

Nu kanske inte hela sommaren blir precis så, därför har jag försökt att lagra lite. Helgens packande har till viss del varvats med poolhäng, "just in case". Det kan ju vara så att det är lika bra att passa på, det kan ju vara så att vädergudarna har andra planer för den svenska sommaren än jag har tänkt mig. Det har ju hänt förr, om man säger så...

Men ett är säkert, väder blir det, och blir det för illa får jag väl sitta inne och tugga saltlakrits och äta filmjölk!

It´s time for a Tiger

"It´s time for a Tiger" är den slogan som Singapores eget öl, Tiger beer, har haft sedan ölet började tillverkas på 30-talet. Det är en öl som är väldigt stor i de här delarna av världen, men jag tror inte den finns att få tag i på systembolaget i Sverige.

Bryggeriet finns här i Singapore och dit kan man bege sig för ett litet studiebesök om man tycker det kan vara intresssant, och varför skulle man inte tycka det, så dit begav vi oss!

Det ligger lite avigt till, men vad gör man inte för att få sig lite historia till livs, och med tanke på att det tog närmare 90 minuter att ta sig dit med kommunala färdmedel så blir det ju även en liten resa där man får se delar av Singapore, bara sådär lite grann på köpet.

Väl där får man en mer eller mindre digital föreläsning om bryggeriets historia tillsammans med en vandring genom lokalerna. Och visst är det lite intressant att få se bryggeridelen och få klart för sig hur själva processen går till (under förutsättning att man tycker det är kul...)

Det hela avslutades med en trevlig (och välsmakande!) ölprovnng av deras andra sorter i den mysiga puben som finns i anslutning till bryggeriet. En helt ok utflykt om man råkar befinna sig i stan och "har vägarna förbi"...