Framme!

Nu är jag på plats! Visserligen är det ett antal grader svalare, visserligen blåser det inte speciellt ljumma vindar denna morgon och visserligen inser jag att jag måste tänka minst två gånger innan jag bestämmer mig för vilken benlängd på byxorna som krävs för att jag inte ska frysa när jag går ut, men det är sommargrönt, det är friskt och det är Sverige!

Resan gick bra, men efter ett antal timmar ihopklämd mellan två passagerare, varav den ena hostade oavbrutet i vaket tillstånd och snarkade när sömnen tog över, känns det skönt att vara framme. Nu ska jag kanske inte säga så mycket, eftersom jag inte vet hur jag låter då jag sover, fast å andra sidan, så så länge jag är lyckligt ovetande om detta, kan jag ju få klaga lite i alla fall...

På andra sidan satt det någon med en skräckslagen katt i enbur, vilken jamade konstant i en timme,. Vad som hände med djuret efter den timmen, om det var rösten som tog slut, eller om den helt enkelt somnade av utmattning, det vet jag inte, men sedan var det stiltje på den fronten resten av resan.

På flygresa nummer två, den som tar 40 minuter mellan Helsingfors och Stockholm, var det som tog upp största delen av min vid det laget något sega hjärnbark varför det absolut måste finnas en businessklass på ett flyg som tar 40 minuter!? Jag har svårt att tro att anledningen skulle vara att man ska arbeta i lugn och ro , så det kanske för kakan som serveras till kaffet...

Överhuvud taget ett mindre spännande plan att studera passagerare på, variationen är inte så stor. Där fanns kostymförsedda portföljnissar, välklädda damer med dataväska och så en person med dygnsgamla kläder, stor ryggsäck, och välingådda skor på fötterna. eftersom svaret på vem denna person var, inte direkt betingar några höga odds, tänker jag inte ens ställa frågan!

Under tågresan hem från Stockholm kände jag mig direkt tagen ur SJ:s reklam! jag satt med ett fånigt leende på läpparna och en drömsk blick ut genom fönstret hela vägen! Så fint! Det är så härligt att se alla gröna färger och all underbar natur med nya ögon varje år, det får mig att inse vad Sverige verkligen är fantastiskt! Visst finns det mycket jag kan tänka mig att byta ut då och då, som till exempel att behöva betala 10 kronor för att gå på toaletten på centralen i Stockholm, eller att betala närmare 20 kronor för en flaska vatten, men det ska jag gnälla över någon annan gång!

Innan jag fortsätter dagen med att "komma i fas" ska jag bara avsluta med en liten fundering: Varför i himlens namn tror alla karlar att armstöden på flygplansstolen tillhör dem???