Gott Nytt År 2014

Nu har jag gjort det för första gången - skrivit årtalet som gäller från och med imorgon. Frågan är var året som gick tog vägen, det känns som om jag precis började skriva 2013... Hur som helst ett nytt år med nya möjligheter är på ingång!

Jag vet inte hur många av er som sitter och klurar på något käckt nyårslöfte, men några av er gör det säkert. Om man ska tro på den undersökning som gjordes av sifo 2011 så är det 13% av svenskarna som roar sig med det, så några löften avges helt säkert i  vårt avlånga land.

Själv tänker jag i vanlig ordning varken lova att jag ska äta sundare eller motionera mer. Jag tänker nog fortsätta att försöka trivas med min tillvaro oavsett vad jag äter eller hur mycket jag rör på mig! Om jag mot förmodan skulle lova något, så tror jag att jag ska ta till mig några av Stig Dagermans råd i den härliga dikten "Nyårslöfte"!

Men den som avslutning på år 2013 vill jag önska er alla

ett riktigt

Gott Nytt År

Stinn av föresatser står jag här vid grinden
och ångrar allt jag brutit under årets lopp.
1. Jag skall aldrig mera hänga mig på vinden,
då denna akt är skadlig för min kropp.

2. Skall jag nästa år ej tömma flera
glas cyankalium än att jag kan stå.
3. Jag skall aldrig bära elefanter mera,
om än jag längtar därtill aldrig så.

4. Aldrig mer jag skall i tigergapen
låta mitt huvud göra artighetsvisit,
då jag till dato haft den dumma egenskapen
att underskatta tigrarnas aptit.

(31 december 1952)

God Jul

Dan före dopparedan med allt vad det innebär har nu anlänt. Det är den där mysiga dagen hos oss när vi ska göra klart skinkan, rimma på julklappar, klä granen (om vi nu ska ha någon i år), dricka glögg och äta den färdiga skinkan, spela spel och ha en mysig "kvällen-före-julafton-kväll".

Att vi dessutom är samlade allihop i år gör det extra mysigt så nu tar jag julledigt (ifrån min andra ledighet!) och julmyser i några dagar. Hoppas ni alla kan göra det samma! Så det får bli en julhälsning med ett foto av årets gröna december, vilket kan vara vackert det med!

God Jul

Många julhälsningar blir det...

Jag förmodar att det inte har gått så många förbi att vi närmar oss årets julhelg. Ok, om jag tittar ut genom fönstret är det fortfarande lite svårt att förstå, men almanackan säger att det är väldigt nära nu. Och detta trots att regnet smattrar på rutorna och vinden verkar vilja slita loss alla flaggor från sina fästen.

Ett annat säkert tecken (förutom almanackan då) är alla julkort som skickas. Jag är en av de som alltid skickat massor av julkort och de julkort med hälsningar vi fått själva har alltid hängts upp i röda band eller ställts fram på ett bord.

Visste ni att i år räknar posten med att vi ska skicka omkring 28 miljoner julkort! Och det utan min hjälp! Jag har nämligen varit väldigt miljömedveten i år (alternativt väldigt lat...) och nästan inte skickat några julkort alls. Någonstans så känns det som om det går bra ändå. Det verkar ju egentligen väldigt vansinnigt att skicka omkring så många kort på en gång, vi kanske skulle kunna skicka små hälsningar till människor vi tycker om lite mer utspritt under året?

Fast å andra sidan har det ju antalet skickade julkort gått ner rätt radikalt sedan toppnoteringarna på 90-talet, då vi enligt postens hemsida skickade i runda slängar 90 miljoner julkort! Och om jag inte minns fel, så var det väl inte ens säkert att dessa kort gick till någon slags återvinning över huvudtaget, utan troligen slängdes rakt ner i sopkorgen efter julhelgen.

Visst är det väl kul med de "vanliga julhälsningar" som vi får i brevlådan, men det kan ju vara måtta på det. Det finns en risk att det här kan tolkas som en dåres försvarstal (vilket det är mycket möjligt att det är) men som sagt i år har jag för egen del inte bidragit speciellt mycket till de där 28 miljonerna, men jag är helt övertygad om att det kommer att bli jul i alla fall och jag tycker om alla mina vänner ändå och vem vet, det kanske kan komma en liten hälsning någon annan gång under året...

En gyllene ring

Nu har jag bekantat mig med ännu en författare, Kjell Ola Dahl, men i det här fallet handlade det inte om kärlek vid första ögonkastet.

Jag hittade boken "En gyllene ring", som inte på något vis är ny utan har drygt 10 år på nacken, på ett ställe där man sålde begagnade böcker och tyckte att den lät spännande. Nu visade det sig inte vara en bok i min smak, även om det var en bok som tilldelats priset "Norges bästa kriminalroman" år 2000 så kan jag inte påstå att jag var speciellt imponerad.

Handlingen var helt ok, och jag har lite svårt att sätta fingret på vad det var, men jag tror att det var alldeles för mycket dialog för min smak. Samtidigt kan dialoger vara väldigt bra om de flyter och man som läsare kan få en bra bild av karaktärerna genom just dialogen. Men här var det något som inte riktigt tilltalade mig, Norges bästa kriminalförfattare eller inte, jag tror inte att jag kommer att välja honom igen, det finns ju en uppsjö av varan idag, så varför välja någon man inte gillade...

Det är absolut inte så att det är en så dålig bok så att jag avråder andra från att läsa den, det är väl bara så att den passade inte mig. Eftersom jag tillhör en skara (om det nu finns fler än jag) som lägger bort en bok om den inte är bra. Jag tycker nämligen inte det är värt att traggla mig igenom en bok jag inte tycker om bara för att jag ska, och den här boken läste jag ut, så den kan ju inte ha varit så dålig...

Årets julklapp

Helt traditionsenligt har nu "årets julklapp "blivit utsedd och i år avgick råsaftcentrifugen med segern. Jag erkänner att jag blev lite lång i ansiktet efter tillkännagivandet, och det av den enkla anledningen att jag aldrig hört ordet tidigare, men nu har jag förstått att det hela handlar om någon slags mer avancerad elektrisk fruktpress.

Säkert en alldeles utmärkt julklapp och troligen ett led i efterdyningarna av alla "må-bra-program" och matlagningsprogram där man ska laga sund mat och alla ska må jättebra och ha det så mysigt tillsammans! Dessutom ska man ha det mysigt under tiden man lagar maten också, och gärna tillsammans hela familjen... Det låter ju alldeles underbart, men jag får väl erkänna att jag har väldigt få minnen av sådana tillställningar från alla matlagningstillfällen med små barn. Som jag minns det såg väl kanske inte riktigt ut som någon slags gemensamhetsidyll direkt, utan det där med mat var mer något slags nödvändigt som skulle bli klart så fort som möjligt så alla blev glada och nöjda.

Men jag är helt övertygad om att just en råsaftscentrifug kan bli en utmärkt julklapp och den kommer säkert att pryda många köksbänkar efter jul. Dock inte min - här finns nog med "bra-att-ha-apparater" som fyller skåpen. De där apparaterna som man insåg tog alldeles för lång tid att diska efter användning och som tog jättestor plats på bänken. De trängs nu i skåp och lådor, gärna längst in också så att jag aldrig ens skulle komma på idén att försöka få ut dem. Så nej, ytterligare någon elektrisk apparat blir det inte i det här hemmet till jul.

"Årets julklapp" är för övrigt en lite underlig nominering om ni frågar mig. Det har pågått sedan 1988 och det har verkligen varierat i utbud från år till år. Hela listan finns här (tillsammans med lite annat smått och gott i ett gammalt inlägg) och de år som saknas på den listan är 2011 då vinnaren blev en matkasse och 2012 då vi skulle ha hörlurar till jul, så visst har det varit varierade julklappar som fått denna utmärkelse.

Helg i vintersporten tecken

Det låter väl hurtigt? "En helg i sportens tecken". Nu är det kanske inte riktigt så hurtigt som det låter, det innebär väl mer att det är någon annan som står för själva utövandet och jag står för framhejandet, med en sådär lite lagom nedsjunken sits i tv-soffan och en kaffekopp i handen.

Med tanke på hur det vita gnistrande vintervädret på något vis lyser med sin frånvaro, känns det rätt ok att spendera helgen tillsammans med André Pops. Med bilderna från vinterstudions sändningar blir det i alla fall liiite vinterkänsla även här, där regnet smattrar mot rutorna och det verkar vara konstant skymning.

Jag måste säga att jag gillar vinterstudion och även om vi kan se vissa skidtävlingar på andra sidan klotet, så blir det inte samma sak att höra en engelsman kommentera Kallas framfart i skidspåret eller när Björn Ferry avlossar sina skott.

Nu verkar det ju i och för sig som om det inte blir skidskytte som kommer att vara vår favoritgren den här vintern, nej plötsligt ser det ut att kunna handla mer om utförsåkning, men vem bryr sig egentligen? Huvudsaken är väl att vi är bra på något så att vi kan slå oss för bröstet och hävda att vi faktiskt kan slå våra norska grannar i något som utövas på det där vita kalla underlaget...

På hemmaplan

Nu är jag tillbaka på hemmaplan - för det är precis vad det är, det här är hemmaplan! Nu har vi fördelen jämfört med många utlandssvenskar, att vi har vårt boende kvar i Sverige. Här finns det ju en fullt utrustad lägenhet som väntar på mig varje gång jag återvänder. Efter en liten intensiv förmiddag (just nu tycker min kropp att förmiddagen börjar vid 6-draget så jag har ju haft lite tid på mig!) finns det nu adventsljusstakar i fönstren och en ljusstake på bordet. (Visserligen är det inga ljus i den än, men det ska nog fixas innan kvällen)

Resan gick bra, och alla tider hölls - till och med SJ stod på vår sida och tåget gled in på Karlstads central på prick utsatt tid. Nu kan det ju vara till fördel för just nämnda transportföretag att all den vackra gnistrande snön har försvunnit och gårdagen bjöd på närmare 10 plusgrader och dis, så det finns väl fördelar med allt. Snön är visserligen lika borta idag, men nu ser det i alla fall ut som om solen försöker titta fram bakom hustaken och eftersom himlen är sådär underbart blå, så kan det nog bli en underbar luciadag trots snöbristen.

Jag måste säga att när det gäller ätbart så är det inte mycket jag kan få en sådan där akut längtan efter när jag är borta. Det mesta finns ju dessutom att få tag i där vi befinner oss. Om det inte finns i mataffären så finns ju alltid Ikea. Men det finns en sak som inte går att uppbringa. Något som jag har testat massor av "nästan-lika-lika-bra-varor" men det finns inte! Det handlar om filmjölk!! Men nu har jag fått min dagliga dos så nu är jag hemma på riktigt. Och i och för sig så är det väl tur att det finns något kvar i matväg att längta efter...