Ett halvår på svensk mark

Nu är det i det närmaste ett halvår sedan vi packade ihop oss för att lämna Singapore, det land som varit vårt hem i dryga sju år, för att flytta tillbaka till Sverige och Karlstad. En flytt är ju alltid en pärs och det där med att packa ihop ett hem i lådor är inte alltid helt enkelt. För vår del innebar det väldigt många prioriteringar eftersom vi redan hade ett fullt utrustat hem dit vi var på väg. Samtidigt ville vi ju ha med oss i alla fall lite saker som inköpts där borta. Sagt och gjort, det hela resulterade i någon slags möbelhandel över nätet. Det mesta i möbelväg sålde vi, eller i alla fall kändes det som om vi gjorde det. Men trots att vi sålde en hel del och gav bort eller slängde mycket av de saker vi samlat på oss, blev det ett antal lådor som skulle lastas på en container och forslas med båt över havet med slutdestination Göteborg.

När detta väl var gjort infann sig den där underliga känslan när man ser sitt hem helt tomt och vet att man inte ska tillbaka något mer. Som i de flesta fall när det handlar om ett avslutat kapitel i livet var det en väldigt underlig känsla, någon slags blandning av vemod och förväntan.

Och visst är konstigt att se sitt boende utan möbler, det blir någon slags aha-upplevelse över hur det ser ut och plötsligt är det nästan svårt att komma ihåg hur det såg ut med möbler.

Hur som helst, flytt blev det och Singapore skulle lämnas åt sitt öde utan att vi var där och såg till att allt fungerade, men jag hade kanske en liten känsla av att det skulle fungera rätt bra utan att jag var på plats...

Med facit i hand var det rätt bra att vi hade ett färdigutrustat hem dit vi kom, för på grund av hamnstrejk i Göteborg och "en liten fellastning" i Tyskland så tog det nästan tre månader innan vårt bohag lyckades hitta till Karlstad. Tre månader av mejlkorrespondens, frågetecken och ursäkter. (Nu måste jag bara tillägga att ingen som helst skugga må falla över flyttfirman, de skötte sig jättebra och från deras sida fungerade allt kanonbra!)

Eftersom vi nu inte hade någon plats för alla saker när de väl kom klämdes alla lådor in i ett hyrt garage och sedan dess har vi roat oss med att hitta saker vi inte kom ihåg att vi tog med, packat upp och bytt ut, funderat på varför vi tog med vissa saker, och ja, vi är nästan klara i nuläget, med betoning på nästan. Vi har fortfarande lådor kvar som väntar och saker vi inte riktigt har plats för, men ska man lida av i-landsproblem så ska man, så vi fortsätter väl fundera ett tag till ;)

De fantastiska tavlor, gjorda av talangfulla singaporekamrater, har i alla fall packats upp och pryder nu väggarna här i Sverige, medan alla "årsdjuren" fortfarande sitter och funderar över hur de hamnade här...

Våga flyga

"Finchleybaserad poet, plötsligt och oväntat ensam i viktorianskt kråkslott, har fyra stora sovrum att fylla. Delat kök och badrum. Hyran förhandlingsbar men rimlig. Förtur ges till konstnärer och artister. Skriv till mig och berätta varför du borde bo här".

Så lyder annonsen den misslyckade poeten Toby sätter in i tidningen då han blivit ensam, efter att hans hustru lämnat honom, i det renoveringsobjekt han fått av sin pappa i bröllopspresent. Det är också upptakten i "Våga flyga", en bok av Lisa jevell som har ett antal år på nacken, ett spontaninköp som stått och väntat väldigt länge i bokhyllan på att bli läst.

Tobys annons resulterar i att ett antal väldigt olika människor kommer att bo tillsammans. Människor som delar vardagen utan att veta något om varandra. Inte heller Toby vet något om sina hyresgäster och han har heller inte något intresse av att veta något tills den dag då en av hans hyresgäster avlider och han får oväntad hjälp av Leah, grannen mitt emot. Hon har från sitt fönster studerat huset på andra sidan vägen och funderat mycket över hur allt hänger ihop och vilket förhållande de olika människorna i huset har till varandra.

Tobys nyvunna vänskap kommer att ha en avgörande betydelse för såväl honom som för hans hyresgäster på ett sätt som kommer att vända upp och ner på mångas tillvaro.

Det här är en lättläst "Feelgood-bok" med mycket värme och humor, samtidigt som det finns en allvarlig underton. Titeln syftar på, precis som det låter, vikten av att våga pröva sina vingar och se om man kan lyfta. Det är kanske ingen fantastisk bok, men helt ok och absolut ger den en stund av mysläsning och man lär sig definitivt älska de flesta karaktärerna i boken.

Mysiga marknader i Cannes

Att besöka mysiga marknader är alltid en höjdpunkt när jag befinner mig på resande fot. I och för sig brukar marknader även locka mig på hemmaplan, men det är ändå alltid något speciellt att hitta dem på "främmande mark". 

I Cannes är en av de mest kända och mest centrala Forville Market. En marknad som ligger ett stenkast från torget, där man tisdagar till söndagar hittar allt möjligt mellan 7 - 13. Som sig bör finns allt man kan tänkas behöva i frukt- och grönsaksväg, ost, oliver, kött, fisk, skaldjur, kryddor, blommor... 

Det är så härligt att bara irrra omkring där och insupa färger och dofter även om man inte handlar. Men att komplettera morgonens baugetteinköp med lite härligt röda tomater och och någon frukt känns inte helt fel alls. Det här är en marknad under tak och runt omkring finns diverse butiker och fik där man kan inhandla något som man mot förmodan inte skulle hitta på marknaden, eller varför inte i godan ro ta en liten kopp kaffe och bara studera folkvimlet?

Måndagar förvandlas det hela till en antikmarknad i kolossalformat. Då får det färgglada och ätbara ge plats för diverse prylar. Just den här gången åkte vi hem innan det hann bli måndag, men då finns det ett annat, helt ok alternativ för en sådan som mig som uppskattar att driva omkring bland diverse prylar a la "loppisförsäljning".

På torget i Cannes, i början av La Croisette, finns under helgerna en marknad där man kan flanera runt bland de försäljare som har ställt upp sina bord. Här finns allt från tavlor och silver till smycken, gamla leksaker, kläder och mer eller mindre vackra porslinsfigurer. med andra ord ett perfekt ställe att fördriva några timmar om man är en sådan som jag, som tycker det är mysigt.

När man sedan har tröttnat är det perfekt att ta en liten fika vid någon av de uppställda serveringsvagnarna som finns mitt på torget. Om inte annat, så för att fundera på om man ska göra det där köpet man funderar på, eller återigen, bara för att titta på folkvimlet och njuta av omgivningen.

Cannes i oktober

Är nu återigen hemma efter några fantastiska dagar på Franska rivieran. Jag kan absolut påstå att Cannes levererade på bred front vädermässigt den här gången. Här var det svensk högsommarvärme i oktober - så himla skönt! Det var bara "liksom lagom" utan att vara olidligt varmt. Kortbyxor, linne och sandaler utan att svetten rinner på ryggen.

Det var gott om såväl solande som badande individer. Nu gjorde vi varken eller den här gången, men jag måste säga att trots att vattnet inte var jättevarmt så var det absolut inte så att det på något vis avskräckte från att bada.

Vi har mest "bara varit", promenerat och naturligtvis ätit och druckit gott. Och vad vore en frankriketur utan minst en portion "Moule Frites"?

Nu blev det inte bara musslor, utan även en omgång med sniglar i vitlök. Och efter att jag så småningom fått in rätta knycken för att få de små läckerheterna ur sina skal var det absolut en njutningsbar liten rätt.

Däremot säger jag det igen, det där med ostron är inte min grej alls. Nu försökte jag igen, men nix, inget gott den här gången heller. Tur att jag hade sällskap av en kamrat som tycker om och som gladeligen stjälpte i sig de resterande fem.

Cannes är absolut en mycket mysig stad och jag måste säga att jag blir mer och mer förtjust i den för varje gång jag är där (det har ju blivit ett antal resor senaste året). Här finns det naturligtvis många turister men det finns även det genuina bevarat. För den som gillar shopping hittar man allt från de där små mysiga butikerna till alla häftiga butiker med kända modeskaparnamn (de där som jag smyger förbi och på sin höjd gluttar in genom fönstret på). Och det finns ju en del båtar på plats, närmare bestämt rätt många, som skvallrar om att det kan finnas lite pengar i omlopp...

(Om man tänker efter så är det väl i stort sett så att på båtplatserna här hemma är det väl knappt så att puttifrånkuddarna får plats.)

Att se solen stiga bakom bergen iklädd kortbyxor i början av oktober på vägen mot morgonens inköp av dagens baugette kan i alla fall aldrig bli fel.

Höst och oktoberutflykt

Oktober månad är här och med den har även hösten kommit på riktigt vare sig vi vill eller inte. Nu ska jag inte vara sådär höstligt negativ, för hösten kan vara riktigt underbar med sin härligt höga och klara luft plus alla underbara färger som naturen fullkomligen exploderar av. Det går faktiskt även att mysa sig genom ett antal regniga höstdagar också, men det är lätt att tröttna på mysandet då det smattrat på fönstren flera dagar i sträck och man känner att man myst klart... Nej, ska det ändå vara höst får det gärna vara fina höstdagar om ni frågar mig!

Och nu är det ju oåterkalleligt höst, så det är bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Några höstturer på golfbanan har det blivit och det är minsann inte fel det heller.

Och svampturer natuligtvis! I år är det gott om svamp, inte minst trattkantareller som skogen dignar av. Jag läste någonstans någon som skrev att i år går man inte ut i skogen och plockar svamp, man går ut och skördar den. Och så kanske det är, vi hade en vecka här då det blev svampsoppa, svamprisotto smörgåsar med stekt svamp och rotfruktsgratäng med svamp och frågan är om det inte kunde ha slutat med fotsvamp om vi inte gett oss i tid.

Som sagt, höst är det, och mysig kan den vara men bara i lagom doser så nu tänker jag smita från den några dagar. Planen är att tillbringa några dagar i Cannes tillsammans med en kamrat och om jag jämför väderprognoserna där och här känns det som ett helt ok beslut.

Den som finner

Jag hade en period i mitt liv då jag plöjde allt som skrevs av Stephen King och riktigt frossade i alla hans mer eller mindre ruskiga berättelser och älskade i stort sett allt. Alla kommer jag inte ihåg, men det finns vissa klassiker som satt sig djupare än andra. Nu är det inte de jag ska berätta om, utan en av hans nyaste böcker som jag råkade ramla över, nämligen "Den som finner".

Det visade sig vara andra boken i en trilogi om den före detta polisen Bill Hodges som inte riktigt vill gå i pension. Trots att den första boken, "Mr Mercedes", fortfarande är oläst av mig, gick det alldeles utmärkt att läsa den här ändå.

Precis som i några av hans tidigare böcker, är det på grund av litteraturen som det begås brott. En författare mördas av en av sina trogna läsare därför att han slutar ge ut böcker. Mordet begås i slutet av 70-talet och parallellt med att läsaren får följa turerna kring mordet får man veta hur en pojke, Pete Sauber, cirka 30 år senare hittar en koffert med ett innehåll som kan komma att rädda hans föräldrars äktenskap. Frågan är om han ska våga använda sig av innehållet eller inte. Så småningom vävs allt ihop och dåtid hinner ikapp nutid och frågan är om Pete ska lyckas hålla undan för den fara som närmar sig...

Om någon skulle betvivla herr Kings förmåga att skriva deckare utan en väldigt massa mystik och övernaturliga fenomen så kan jag säga att det kan han absolut. Mot slutet kanske lite av hans vanliga genre lyser igenom, men inte så att det stör på något vis och eftersom nummer tre i serien, "Sista vakten" nu har kommit ut kan det nog vara så att den står på listan över böcker som ska läsas av mig under hösten.

Sevärdheter i Barcelona

Jag har insett att om man skulle försöka se allt som Barcelona har att erbjuda så behöver man ha betydligt längre tid på sig än vad vi hade. Nu lyckades vi i och för sig se mycket ändå, även om vi inte gick in på så många ställen utan sparade det till en annan gång, så var vi i alla fall utanför ett antal större sevärdheter.

Den kända katedralen som ligger mitt i de gotiska kvarteren är en storslagen byggnad som vi den här gången endast promenerade runt, vilket bara det tog sin lilla tid, för att beundra byggnadsverket från utsidan. Nästa gång kanske det får bli en tur in i den storslagna gotiska byggnaden som efter 150 års byggnation stod färdig i mitten av 1400-talet.

Ytterligare en häftig och storslagen byggnad som vi inte heller gick in i är Sagrada Familia. Det här är arkitekten Antoni Gaudis "storslagna ofullbordade verk", en kyrka som sedan 2010 finns på UNESCOs  världsarvslista.

Efter Gaudis död 1926 fortsatte kyrkbygget och den byggs fortfarande. Planen är att den ska stå klar 2026, 100 år efter Gaudis död, men det återstår att se. Även den här promenerade vi runt och beundrade från utsidan, tillsammans med ett rätt stort antal likasinnade, och spar insidan till nästa gång. Vi kanske ska försöka ta det 2026 för att få se den i färdigt skick...

En byggnad som vi däremot gick in i är Gaudis Casa Milà, eller "La Pedrera" som den också kallas. Vilken häftig byggnad! Det är en byggnad utan släta ytor, där han vid konstruerandet försökt undvika raka linjer och där det inte finns två rum som är likadana.

På taket, där man har en häftig utsikt över staden, finns en samling mer eller mindre suspekta skorstenar och valv som man kan vandra omkring och beundra.

Genom ett av valven kan man se Sagrada Familia och det är lite som att se arkitektens skötebarn genom hans eget öga.

Det var verkligen häftigt att starta på taket för att sedan ta en våning i taget nedåt. Att få se modellerna han använt sig av i sina tankegångar och försöka hitta detaljerna i hans bygge - så läckert!

Här bor fortfarande familjer i lägenheter och visst skulle det vara spännande att se hur en sådan lägenhet bebodd idag ser ut, men det kan ju vara så att de som bor här inte tycker det är någon bra idé att turisterna ringer på dörren, så av lite hänsyn till detta slog vi den idén ur hågen.

Som sagt, Barcelona är absolut en stad som har så mycket att bjuda på, men nu får det vara bra för den här gången, och med tanke på allt vi inte hann med, så får det nog bli något ytterligare besök framöver...