Roxette i Singapore

I förrgår kväll var det singapores tur att få besök av Roxette på deras världsturné. Efter Australien och Indonesien, på sin väg mot Hong Kong och Sydafrika, var det alltså ett stopp här hos oss.

Många var det med sina rötter i Sverige, som kommit till stadion för att se, höra och kanske framför allt för att minnas!

Visst blev det en resa i gamla minnen, en spellista fylld med säkra kort som de flesta kunde sjunga med i - och det gjorde vi! När den 25(!) år gamla "It must have been love" blev till en allsång (och man bara väntade på att Richard Geere skulle komma förbi i sin bil och ta oss med någonstans), då var det häftigt.

Rösterna finns där som förr, Gessle studsar omkring som förr, det enda som påminner oss om att det inte är som förr, är Marie Fredriksson, som mot slutet flera gånger fick ledas av scenen. Men denna starka kvinna, som trots detta står på scen och med sin underbara röst fortfarande kan trollbinda en publik, kom tillbaka ut och fortsatte sjunga!

Det mest underbara med showen var ändå att samtliga på scenen såg ut att ha kul!

För övrigt har vi kompisar ifrån Sverige hos oss just nu, men eftersom de har varit här tidigare blir det inte riktigt en sådan där "göra-så-mycket-som-möjligt-på-så-kort-tid-som-möjligt-vecka", men lite måste vi ju faktiskt hinna med...

Appropå strumpor i sandaler

Jag tillhör den skara människor som kanske inte tycker det är så där hiskeligt vackert med strumpor i sandaler - men nu måste jag erkänna att jag har hittat något som är ett strå vassare:

Tubsockor i flipflop med tåband!

Att utmana smaklökarna

Igår var vi på "High tea". Det innebär inte, som man skulle kunna tro, att man dricker te och äter en massa kakor. I alla fall inte bara...

Nej, High tea är en slags buffé med allehanda mat, efterrätter, bakverk, frukt... man kan med andra ord äta så man blir mätt för flera dagar framöver.

Jag tycker det är jättekul att testa okända rätter, och det här är ett ypperligt tillfälle att göra det. Gårdagen var inget undantag. Förutom de mer kända domänerna, som räkor, krabba, kyckling i grön curry, olika satayer, indisk gryta...och mycket mer, så fanns även mer eller mindre kända dumplings, grönsaker, såser och efterrätter av alla de slag.

Jag är egentligen ingen stor anhängare av söta efterrätter (troligen för att jag oftast är så mätt när jag kommer till den, så det kan kvitta!), men nu var jag ju tvungen att testa - och det gjorde jag!

Det mesta var helt ok, men jag hittade något som jag nu har smakat på för första och sista gången - durian porridge! För er oinvigda kan jag upplysa om att durian är en frukt som är väldigt vacker att titta på, den är ett av "Singapores varumärken". En mycket omtyckt och populär frukt som säljs ifrån gatustånd.

So far so good...men doften...den är inte att leka med! Om man har passerat ett stånd där frukten säljs, så förstår man varför den inte säljs inomhus. Inte helt olikt en rätt känd norrländsk variant av fisk, faktiskt... Hur som helst, jag har fortfarande inte smakat frukten (feg - ja, kanske lite...!), men nu kom den ju i form av gröt, och det kan ju inte vara så farligt, eller...??

Jag säger bara det - efter att ha smakat på Durian porrige, så lockar det ännu mindre att smaka på frukten! "Been there, done that..."

Det kan bli kostsamt att försöka få med den på tunnelbanan

The Dead Republic

The Dead Republic är den tredje boken av den irländske författaren Roddy Doyle som jag läser. Tidigare har jag läst Paddy Clarke Ha Ha Ha och Kvinnan som gick in i dörrar och tyckte mycket om båda.

Den här gången blev jag inte fullt lika begeistrad. Fast med facit i hand, kanske jag skulle ha läst de två första delarna i trilogin om den irländske mannen Henry Smart först, istället för att gå direkt på den sista.

Huvudpersonen Henry Smart född i början av 1900-talet, arbetade åt IRA och flydde till USA där han förlorade ena benet i en olycka (därför är han numer försedd med träben) och där tappade han bort sin familj. Han tar sig till Uthas öken för att dö, men hittas där av den kände regissören Henry Fonda som vill göra film på Henry Smarts liv.

Det här är vad början av boken handlar om, och sedan, från 50-talet och framåt får vi följa Henry när han återvänder till Irland för första gången sedan han flydde därifrån. Han försöker leva ett lugnt liv som vaktmästare på en skola och som trädgårdsmästare, men efter att han råkar befinna sig i vägen för en av 70-talets bombningar blir det inte riktigt som han tänkt sig.

Boken är helt ok, och man fattar tycke för den gamle mannen med träben. Här finns mycket humor och värme mitt i allt elände som bombningarna för med sig. Men som sagt, det kanske underlättar om man har läst de andra två böckerna först...

(A Star Called Henry och Oh, play that again)

Swea Magazine på nätet

Hurra! Tack vare Maria så kan jag länka - tack för hjälpen! (Jisses vad länkande det ska bli framöver...)

Så mitt första försök i den konsten, blir att försöka bevisa att jag inte bara latar mig genom att ligga vid poolen och äta praliner varje dag - även om det är snudd på...

Nej, jag sysslar med en del annat roligt också! Bland annat är jag med i redaktionen för den tidning som föreningen för oss svenskor som befinner sig ute i världen på olika håll,Swea, ger ut.

Den kommer ut två gånger om året och eftersom den nu har begåvats med en plats på nätet och undertecknad dels är inblandad i tillverkandet av tidningen, och dels har lärt sig länka, så kan ni som vill kika lite på vad som händer hos oss i den här delen av världen, genom att klicka på följande länkar!

              Swea Magazine sid.1-36         Swea Magazine sid.37-76

Europeisk by i Singapore?

Om  det bor kineser i China town, indier i Little India och araber i Arab quarters, betyder det att det bor holländare i Holland Village?

Nej, riktigt så enkelt är det inte, utan Holland Village fick sitt namn 1907 efter Holland road, som i sin tur är uppkallat efter en arkitekt som hette Hugh holland, så nu vet ni det! Fast med tanke på den tjusiga(?) väderkvarnen som är placerad på taket till shoppingcentrat, skulle man ju kunna tro att det har något med Holland att göra...

Det här är en mysig del av singapore, känt för sina många expats. Troligtvis är det något som lever kvar från tiden då området beboddes av väldigt många brittiska militärer (vilket gör namnet "Holland Village" och väderkvarnen ännu mer förståeligt, eller...?)

Här finns väldigt många mysiga "diverseaffärer", hantverk, konst, kläder, smycken, mattor, elektronik, massage, manikyr, pedikyr, frisersalonger och det mesta annat man kan tänka sig vara i behov av. Här finns även mängder av restauranger från världens alla hörn, barer och kaffeställen. med andra ord ett mycket mysigt område att flanera runt i, såväl dag- som kvällstid.

Att det är känt för att vara ett riktigt "expat-område" kan väl sägas spädas på lite genom wikipedias formulering:

You can witness expatriat housewives spending their day here having breakfast, running errands, meeting up friends for lunch and enjoying a nail spa before shopping for groceries and heading home.

Så nu vet ni vad det är jag sysslar med om dagarna!

Några tycker om mig!

Jag vet att jag är omtyckt i vissa kretsar - oerhört mycket omtyckt! Det tråkiga i det hela är dock att det inte är ömsesidigt, inte ett dugg!

Nu pratar jag om sådana där små irriterande, stickande, blodsugande och bara så otrevliga insekter som kallas mygg! Och att jag är omtyckt i de kretsarna är inte att ta fel på, finns det en enda liten otäck mygglikande varelse i närheten så lyckas den leta upp mig utan några som helst problem.

Jag tycker inte om de svenska myggorna med sitt fruktansvärt enerverande inande, men de ger en i alla fall en ärlig chans! Här är de så små så de knappt syns, de låter inte alls, utan bara smyger sig på och anfaller när man minst anar det, plus att samma mygga kan sticka flera gånger och man upptäcker det inte förrän det börjar klia!

Det finns i och för sig en myggart här som man ser och som påminner om vår svenska mygga, men det är myggan som bär på dengue-febern och hur roligt är det!?

Visst, det går att skydda sig mot dessa små otäcka blodsugande varelser, men allvarligt talat, hur roligt är det att gå omkring och dofta som en hel burk citruskräm, alternativt någon sötsliskig variant av hallonbugg när alla andra doftar ljuvt av läckra parfymer?

Nej, det kanske är det som är den framtida planen, att komma på någon myggspraydoft som ger ifrån sig en arom som bara skrämmer iväg de äckliga myggorna...