Gardens by the Bay och superträd

Tänkte ta upp tråden lite från förra inlägget och fortsätta med "superträden" i Gardens by the Bay, den där parken som är byggd på 101 hectar reclaimed land och som sträcker sig från Marina Bay Sands ut mot havet där de stora containerskeppen ligger och "väntar på bättre tider".

Det här är ytterligare en av alla fantastiska gröna oaser som på något underligt vis finns på så många ställen i detta lilla land. I och för sig så gör man landet större som sagt, och det är ju bra att man inte bara gör det större för att klämma in fler människor, utan även för att få plats med fler grönområden.

När den här parken skulle byggas måste det återigen varit någon som fått en sådan där lysande idé. Den här gången handlade idén om att bygga ett gäng med stålkonstruktioner som skulle få fantasin hos besökarna att skena iväg någonstans åt Avatar-hållet, eller bara ge en känsla av att man ramlat in i någon slags framtidsvision och bara väntar på att det ska dyka upp ett UFO och erbjuda en utflykt till mars eller så.

Oavsett vilken känsla som infinner sig så står de nu där idag, "the Supertrees", 18 stycken till antalet, varav det finns solceller i 11. Så här tas det faktiskt tillvara på energi på ett bra sätt och eftersom jag har lite svårt att förstå hur saker och ting går till ibland så är det ju bra att det finns beskrivet. Eftersom jag inte heller är så bra på att förklara hur saker och ting hänger ihop, så får ni helt enkelt läsa er till hur det fungerar om ni skulle vara nyfikna på den saken.

De här superträden sträcker sig mellan 25 och 50 meter upp mot skyn. I ett av dem finns en restaurang högst upp och därifrån har man har en fantastiskt läcker vy in mot stan. Det är väldigt läckert kvällstid eftersom alla "träd" lyses upp och avger ett väldigt läckert ljus.

Nu är tanken att alla träden ska täckas utav växtlighet så på "stammarna" har det planterats 163 000 plantor av 200 olika varianter så det bör väl innebära att de en dag kommer att vara väl täckta av växter.

Här finns även en slags hängbro, en "skyway", som är nästan 130 meter lång, 22 meter upp i luften. Det låter inte sådär jättehögt, men de som är kvar på marken blir verkligen rätt små när man tittar på dem lite grann sådär från ovan.

Ja, nu finns det ju inte bara UFO-liknande superträd i Gardens by the Bay, här finns mycket mer att se och att flanera kring här en dag är inte helt fel alls. Snart är det väl smyckat inför julen också, vilket innebär mycket mer ljus och säkert en hel del annat smått och gott. Och man vet aldrig, det kan säkert bli någon typ av juligt inlägg därifrån så småningom...

Att bygga ut ett land

Singapores största problem är förmodligen att det är så litet. Man behöver egentligen vara lite större, speciellt med tanke på planen att öka folkmängden till önskenivån sju miljoner. Nu har jag lite svårt att förstå vad vitsen är att klämma in så mycket människor på en så liten yta som Singapore ändå är, men ibland är det inte så mycket jag förstår.

Här lyckas man i och för sig bygga bort de flesta problem man hittar, och storleken är inget undantag. Med andra ord så bygger man ut landet med hjälp av så kallad "reclaimed land". Man hämtar helt enkelt landmassor för fyllnad i de kringliggande länderna och bygger helt sonika ut landet. När vi flyttade hit var Singapore 710 km² och idag har ön växt till 719 km². Nu har jag ingen jättekoll, men något säger mig att till de där 10 extra kvadratkilometrarna har det gått åt en hel del fyll.

Om man börjar rota lite i det hela och läsa om landets "fyllnadshistoria" så började det redan på den gode sir Raffles tid då man flyttade en kulle för att bygga ut stranden vid nuvarande Boat Quay så att man skulle kunna ta sig in till kajen med båtarna som trafikerade floden. Och sedan dess har Singapores landyta ökat med 25%! Det är inte så konstigt att den väg som heter "Beach Road" idag ligger mitt i stan. Inte mycket till beach där inte...

Det finns fler exempel på områden som är byggda just på "reclaimed land" och Changi Airport är ett sådant exempel. Något annat som jag ibland kan tycka känns sådär, det är vetskapen om att det byggs tunnelbanelinjer på sådan mark. Det är bara att hoppas att de som står för byggnationen vet vad de gör! (Det gör de förmodligen, för bevisligen fungerar det...)

Ett annat område där man håller på att bygga för fulla muggar just nu, är finanskvarteren i Marina Bay. Här ploppar den ena byggnaden efter den andra upp och nu har man också byggt bostadshus insprängt tillsammans med banker och andra kontorsbyggnader, och allt även här på reclaimed land.

Just finanskvarteren är ju ett av alla "typiska fotomotiv" som finns här, och det kan ju vara kul att ha några(!) foton på skylinen eftersom den konstant ändras. Om man har fotograferat just den vyn och vänder sig om så har man ytterligare ett område byggt på reclaimed land, nämligen Gardens by the Bay med sina "Superträd".

Som ni ser, så försöker man alltså bygga bort problemet med landets litenhet, och det verkar ju fungera rätt bra. Så från 710 - 719 km² på sju år, and counting...

Föräldraledighet i Singapore

Singapore är ett fantastiskt och underbart land på många sätt och vis och vi trivs alldeles utmärkt med vårt liv här, men ibland kan man bli lite förvånad över hur saker och ting fungerar och över de lagar som finns. Det är ett modernt land som håller sig långt framme då det gäller det mesta, men det finns områden där man skulle kunna tycka att det finns mer att önska. Men vem vet, plötsligt händer det!

Ta det här med föräldraledighet till exempel. Att vi är långt fram på det området i Sverige är ju ingen nyhet,  vi har rätt till en lång ledighet i samband med barnens födelse, och det är en ledighet som vi kan dela med pappan. På den fronten har Singapore en bit kvar att gå om man säger så.

I Singpore har det fungerat så, att mamman har rätt till 16 veckors ledighet och pappan har rätt till en veckas ledighet i samband med att man får barn. Nu har man faktiskt klubbat ett förslag som gör att pappan från och med 1:a januari 2017 har rätt att ta ut två veckors pappaledighet. Dessutom har han rätt att dela fyra av de övriga 16 veckorna med mamman från och med juli nästa år.

Det är ju jättebra och absolut ett steg i rätt riktning! Nu ska ni veta att man dessutom bestämde att från och med januari kommer även ogifta mammor att ha rätt till de där 16 veckorna. Jo, ni läste helt rätt! Fram till nu har tydligen bara gifta mammor kunnat ta ut sina 16 veckor, och anledningen har uppenbarligen varit att man inte vill uppmuntra ensamstående att skaffa barn... Visst känns det som om någon kan ha haft lite otur när denne någon tänkte här?

Ja, ja, nu har man i alla fall kommit på att det kanske är bra att såväl ogifta mödrar som pappor får rätt till lite ledighet i samband med att man blir förälder och det är ju bra. Som sagt, i alla fall ett steg i rätt riktning...

Konsten att höra hjärtslag

Jan-Philipp Sendkers bok ”Konsten att höra hjärtslag” är en bok som sålts i oerhört många exemplar världen runt och som av vissa beskrivs som ”en vacker kärlekssaga som erövrat världen”.

Det är precis vad det är, en vacker kärlekssaga. En berättelse om en väldigt speciell kärlek mellan två individer som övervinner allt.

I USA finns familjefadern Tin Win som lever ett vanligt liv fram till dess att dottern Julia tar sin examen, då försvinner han ur familjens liv och alla spår upphör i Bangkok. Några år senare hittar dottern ett gammalt kärleksbrev som hennes pappa skrivit till en kvinna i Burma och hon bestämmer sig för att leta reda på kvinnan och på så sätt kanske få veta något om vad som hände med Tin Win.

Julia reser till Burma och får där uppleva en helt annan värld än den hon är van vid. Här träffar hon mannen som berättar en vacker kärlekssaga om en blind pojke och en flicka med missbildade fötter som älskade varandra mer än något annat.

Det här är onekligen en vacker berättelse. En berättelse som är så långsam så man kan känna tidsandan i Burma. Det är absolut ingen bok man ska läsa om man vill ha en spännande bladvändare, men som en vacker kontrast är det absolut en bok värd att läsa, även om den kanske blev väl omständlig i vissa beskrivningar för min smak.

Turist på hemmaplan

I de flesta stora städer finns någon variant av guidad rundtur, ofta i form av en busstur av något slag och Singapore är absolut inget undantag. Här finns ett antal olika varianter och fram till nu hade jag inte testat någon av dem. Det är ju ofta så, att den sista platsen man gör det på är den där man bor. Men det är ju aldrig försent och då vi fick gäster som gjorde just detta, och som fick ett halvt dygn över på sin biljett, så passade jag på att utnyttja den resterande tiden för att titta på Singapore med hjälp av en guide i medföljande hörlurar.

Från det öppna däcket på bussen fick jag mig då lite mer till livs om landet som varit min hemvist de senaste åren och i ärlighetens namn ska sägas att det är ett jättebra sätt att upptäcka en stad. Nu var det i och för sig lite i senaste laget och det tillförde inte så mycket nytt, men visst var det lite kul ändå.

Nu tänker jag inte orda så mycket om själva rundturen utan ni ska få ta del av vad jag roade mig med under resan. jag satt nämligen och beundrade alla fantastiska byggnader som finns i det här landet.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, att vara arkitekt i Singapore måste vara ett drömyrke som heter duga. Ibland kan man tro att det går att förverkliga de mest fantastiska och vansinniga idéer.

Om man ser sig omkring så är det oerhört svårt att hitta "vanliga fyrkantiga" byggnader. De är runda och trekantiga, det finns extra utbyggnader, pelare, utsirade detaljer...ja, egentligen finns det mesta.

Det som också är lite skönt är att det även bevarats en hel del av den äldre bebyggelsen tillsammans med alla nya glaskbelädda skyskrapor. Och det är ju bara att hoppas att det får förbli på det viset.

Egentligen skulle det kunna bli "a never ending story" att visa bilder på byggnader härifrån, men någonstans får det väl finnas en gräns för det också, i alla fall för den här gången. Det kommer säkert mera...

Och lägg nu märke till att den här gången har jag inte ens tagit med några bilder på ett par av de mer spektakulära byggnaderna, det vill säga det båtliknande hotellet Marina Bay Sands, ArtSciense Museum (vilket har formen av en lotusblomma) eller Esplanade Theatre som är byggt för att likna frukten durian.

Har man inte tillgång till trädgård så kan man ju alltid fixa det på något annat sätt. Man kan till exempel komma på idén att göra en stor trädgård på var fjärde våning när man bygger ett hotell som täcker ett kvarter. Varför inte...?

Som sagt, är man intresserad av arkitektur och byggnader så är Singapore ett helt ok utflyktsmål.

SUP på Sentosa

Äntligen ska det bli lite annat än grå moln på bilderna från dagens aktiviteter. Idag har jag nämligen i strålande solsken "SUP:at" på Sentosa.

Som ett litet förtydligande kan jag meddela att jag har inte sprungit omkring med en liten flaska och smuttat på, inte då, riktigt sådan supande var det inte, nej det handlar om denna trevliga sysselsättning som innebär att man står på en "bräda" i vattnet och tar sig fram med hjälp av en paddel, SUP, "Stand Up Paddelboard".

Jag har gjort det ett par gånger tidigare och det är fantastiskt kul Visst underlättar det att det är varmt i vattnet, då gör det ju inte så mycket om man råkar hamna där med jämna mellanrum. Om man läser lite om den här starkt växande vattensporten så finns det olika varianter av sätt att utöva den på, även tävlingar av olika slag. Uppenbarligen så kan man till och med använda den som surbräda på något högre vågor än de vi parerade idag...

Nej någon fena på det blir man väl inte om man utövar det hela sisådär en gång om året, men kul är det och man vet ju aldrig, rätt som det är kanske jag får för mig att dubbla antalet träningstillfällen och då ni!! (Då kanske jag till och med kommer att drista mig till en actionbild, man vet aldrig...)

Härligt väder hade vi i alla fall och det kändes riktigt bra efter ett antal dagar med idogt regnande. Och ön Sentosa är en trevlig tillflyktsort. Speciellt om man tar sig ut till stranden längst bort som fortfarande är tämligen lugn och ostörd. Lite skillnad mot resten av ön som mer eller mindre numer känns som ett enda stort aktivitetsområde, men mer om detta en annan gång. Nu tänkte jag bara visa de där lugna sköna bilderna som gör att man tänker "varför åker man härifrån för att bada? Här finns ju sand, palmer och varmt hav." Jo, svaret ligger ute i vattnet i form av ett väldigt stort antal conteinerskepp, vilka i sin tur är anledningen till att de enda gångerna jag har badat i Singapore är just vid SUPandet och några smällar får man ju ta.

Hur som helst, stränderna är fina och här lämnas ju inte ofta något åt slumpen så att de inte ska vara lite knöliga att gå på så kör man runt med en traktor på morgonkvisten och plattar till dem så de blir släta och fina. Sedan är det bara att sjunka ner i sanden och fördriva några timmar om man skulle vilja det, och lite mysigt är det ju att komma bort från storstadsbullret ibland.

Singapore runt, etapp 4

Det går inte så fort, men så småningom kanske jag tar mig runt och nu har jag i alla fall tagit mig upp på den norra sidan av landet.

Dagens etapp startade vid Changi Village och den lätt kaotiska färjeterminal som tar alla hugade över till ön Pulau Ubin. Det är den singaporianska ö där "tiden stått stilla", där man fortfarande använder sig av diselaggregat och bor betydligt mer spartanskt jämfört med på moderön. Många är det som väljer att göra en helgutflykt över för att hyra sig en cykel (av varierande kvalitet!) och ta sig runt på ön och det är verkligen som att komma in i en helt annan värld. Lite mer om Pulau Ubin finns här.

Just idag var det många som ville över och de små färjorna gick i skytteltrafik över sundet. Här går färjan då det är minst 12 personer ombord, alternativt så får man "hyra" hela färjan. det vill säga betala en högre summa så att det motsvarar vad det skulle ha blivit om båten hade fyllts. En regnig vardag är det rätt stor risk att man kan behöva göra det för att ta sig tillbaka hem, men det rör sig inte om några astronomiska summor, så det är rätt riskfritt.

Nu är det inte bara de små färjorna som trafikerar vattnet mellan huvudön och Pulau Ubin, här finns även båtar modell större och dessutom en massa små jollar och trots att det nästan såg lite småfarligt ut så verkade det gå hur lätt som helst. Och vid närmare eftertanke var det väl troligen inte första gången det hela skedde.

Första sträckan går utmed strandkanten på en så kallad "boardwalk" så man behöver inte vara bekymrad över att få sand mellan tårna (om nu det skulle kännas som ett problem). Vill man ha det så får man gå lite längre ut på udden där "Changi Beach Park" ligger.

Mot slutet, innan träspången försvinner in i skogen, finns en mysig restaurang och i anslutning till den finns väldigt tjusiga vita små "balkonger" med utsirade räcken. Och gissningsvis är det tänkt att man ska kunna stå här och njuta av en vacker solnedgång, och inte heller här ska man behöva få någon otäck sand på sig, så det kan ske från en vacker vit balkong istället för sittandes på stranden.

Efter att boardwalken tagit slut så var det dags för en rätt lång promenad på vanliga asfalterade vägar. Som bekant så har ju undertecknad inte begåvats med ett sådär väldigt väl utvecklat lokalsinne, och det har jag lärt mig leva med och gillat läget, men att det var så illa att jag inte ens kan läsa tydliga pilar i gatan, det var något nytt. Med andra ord, den där extrakroken som syns på kartan, var inte planerad, och den var dessutom helt onödig, men svår att göra ogjord...

Eftersom det här området sedan gammalt är ett militärt område så finns fortfarande mycket av den varan kvar, vilket innebär mycket taggtråd och diverse förbudsskyltar.

Just att det är så mycket militärt i det här området gör att det är lite svårt att följa kusten, men nu har man ett jätteprojekt på gång i Singapore då man håller på att bygga ihop alla parker med något som kallas "Park Connector". Det innebär att det finns väldigt fina gång- och cykelbanor man kan använda sig av även i stadsmiljö. Nu är ju kanske inte deras huvudsyfte att man ska kunna ta sig runt landet i ytterspår, men de är till god hjälp även för det ändamålet.

En stor del av promenaden västerut gick utefter Loyang Avenue och Selarang River. Och som sagt, vad vore en promenad i Singapore utan en byggarbetsplats!?

Från Loyang Avenue ser man det underbara templet Loyang Tua Pek Kong, en plats som verkligen är värd ett besök! Här samsas flera religioner under samma tak och det får en verkligen att önska att så kunde ske på flera platser i världen. Nu stannade jag inte och tittade in, men som sagt, det är en fantastisk plats att besöka.

Plötsligt stack det upp knallblå huskroppar över de andra husen och det visade sig vara hus som var vita nertill och alldeles jätteblå upptill - jätteläckert!

Mitt emot moskén med den blå kupolen, i stadsdelen Pasir Ris, tog den nio kilometer långa etapp fyra slut för att återupptas på samma plats för fortsatta öden och äventyr...