I Anna Jansons fjortonde(!) bok om kommissarie Maria Wern, som håller till på Gotland, finns barn som far illa, vilket berör och det känns som om det är det som lyfter boken lite.
Jag har inte läst alla de tidigare 13 böckerna i serien, jag har läst några stycken, och jag har tyckt om dem. Men nu är väl faran för Jansons kommissarie Wern att det börjar bli uttjatat och att det känns som om även Gotland kommer att sälla sig till Sveriges alla "Midsommerliknande småorter" där folk mördas på löpande band.
Det här är en helt ok deckare, eller kriminalroman vilket man nu väljer att kalla den, med barn som misstänkta förövare. Barn som växer upp under förhållanden som gör att tillvaron inte är riktigt som den ska i andras ögon.
Här ställs även relationer på sin spets, är alla vad de utger sig för att vara och vem kan man egentligen lita på?
Som sagt, inte en av de bästa böckerna av Anna Janson som jag läst, men det är en lättläst bladvändare och om man tycker om genren, absolut läsvärd.
Har läst alla - ja, tror det eller ej - av Ann Jansons böcker (inte den sista dock) och jag är sååååå trött på dom. Antingen är det en deckare eller en familjehistoria. Nej, jag tycker att kombon familjeliv-poliskarriär har gått över styr, speciellt om familjesituationen tar över. Zzzzzhhhhh
SvaraRaderaTyvärr så känns det som om familjerelationer tenderar att ta över i ett flertal kriminalromaner.
RaderaJag älskar Ystad, Österlen och Gotland. Tror du att det är något fel på mig? Alla platserna är mordiska på ett vis. Jag tycker att det ska bli spännande att läsa Ann Jansson i en annan genre. Jag har bokat den nya boken. Som författare gissar jag på att det är svårt att veta när man ska sluta med en "serie" som funkar. Det är även svårt att bortse från Money.
SvaraRaderaVisste inte att hon skrivit något annat, det måste jag kolla upp. För som du säger, det är alltid spännande att läsa något annorlunda av författare som man tror "sitter fast" i en genre.
RaderaTack för ditt lästips!
SvaraRaderaVarsågod!
RaderaDet var många böcker i den serien. Har faktiskt inte hört talas om dem. Svenska böcker känner jag mig rätt bortkopplad från.
SvaraRaderaIntressant det du skrev om lärare. Trist att en realitysåpa drar mer än läraryrket. Skulle själv aldrig vilja vara lärare - min mamma var lärare och jag såg så många timmar hon satt med förberedelser hemma varje dag.
Jag trivs med mitt yrke, men visst krävs det tid...och jag önskar att tiden skulle gå mer till själva undervisningen än till all pappersexercis.
RaderaJag är också ett riktigt bokmal, älskar deckare!!!! Mina stora favoriter är Arne Dahl och Jo Nesbö men det finns ju hur många bra böcker som helst så man får nästan streckläsa för att hinna med.:) Kram
SvaraRaderaJo Nesbö har jag inte lyckats komma underfund med riktigt...har bara läst en av hans böcker, och enligt uppgift "valde jag fel", så jag har lovat mig själv att ge honom en chans till så jag får väl se när det blir...
Radera