Vikten av vänskap

Vänner är något man ska vårda ömt och näst efter familjen är de det viktigaste jag har. Vetskapen om att det finns människor som ställer upp och som finns där i vått och torrt är guld värt (minst sagt!). Jag vet att det i min omgivning finns väldigt många jag kan lita på och att vi finns där för varandra.

Alla vänner är naturligtvis speciella, men det finns en klick som är mer speciell än de andra och det är det kompisgäng där vi har känt varandra och umgåtts sedan slutet av 70-talet och det är speciellt! Vi är fem par som lärde känna varandra då och som fortfarande umgås. Vi har bott väldigt nära varandra, och eftersom vi fick barn ungefär samtidigt så har de växt upp tillsammans och även de har fått en väldigt speciell relation tillvarandra.

I den "äldre generationen" bor vi fortfarande kvar och träffas som vanligt, men våra elva döttrar (ja, det blev bara flickor!!) bor lite mer utspritt så de ses inte ofta alls. Vi har försökt några gånger att samla alla, men det är inte lätt. För några helger sedan gjorde vi ett försök och det lyckades nästan! Samtliga utom fyra kunde vara med på vår lek- och korvgrillningsdag i skogen - jättekul! Numer växer ju även skaran som träffas med svärsöner, barnbarn och hundar och det är alltid lika kul att träffa alla.

Den här träffen mynnade ut i en sorts "nostalgiorgie", en sådan där utflykt som vi gjort så många när barnen var små. Packat picknick-korgen och dragit ut i skogen där vi lekt och tävlat tillsammans. Den här gången ratades dock sittunderläggen bestående av tidning i plastkasse och det fanns bara "riktiga doningar" med.

Att dessutom kunna fånga alla på bild och försöka förstå att våra döttrar är flera år äldre än vi var när vi började umgås är svårt men väldigt fascinerande. Så "bara för att" kommer här ett av de sällsynta korten på bloggen med människor jag känner, men den här gången kan det vara värt ett undantag...