Hösten är här på riktigt!

Jo då, så är det - nu är hösten här! Inte nog med att det blev ett väldigt abrupt omslag i vädret, det är höstdagjämning på tisdag, så det var väl dags nu. Höstdagjämningen innebär att det är tid för att kura ihop i soffan i skenet av några stearinljus. Det är nu som dimman tätnar och lite mysigt är det ju, även om det är att föredra när det är ljust och varmt...

Nu kommer alltså dagar och nätter att vara lika långa under några dygn innan det vänder och ljuset krymper ihop för att lämna plats åt det tilltagande mörkret. Det är nu dags att börja ta reda på sommarens alla blomlådor med ett innehåll som är mer eller mindre visset, att torka av och ställa bort sommarmöblerna, samt att tömma grillen på aska och ställa undan i väntan på nästa grillsäsong.

Trots att det känns lite vemodigt att städa undan sommaren, så är det något visst med hösten. Den höga klara luften och möjligheten att vandra omkring i skogen och fylla på svampförrådet eller att bara traska omkring och insupa atmosfären bland mossa och fallande löv.

Men visst är det lite vemodigt över årstiden, även om jag tillhör de som faktiskt tycker om hösten (men en regnig, mörk och tråkig november kan jag vara utan!)

Nu komma kalla dagar,

Nu komma dagar grå,

Och hur ditt hjerta klagar

Så komma de ändå.

För vindens fläkt i natten

Den sista rosen dog,

Det mörknar öfver vatten,

Det glesnar öfver skog.

Det hviskar öfver fjärden

En sorgsen anderöst:

»Nu sommarn gick ur verlden,

Farväl! Nu är det höst!»

Du lind, som börjat gulna,

Du snart skall öde stå;

Nu komma dagar kulna,

Nu komma dagar grå.

Vildblomma, som fördröjt dig

I dunkla snåren än,

Och tyst i hopp förnöjt dig:

Du har ej långt igen!

Och neckros, du, som domnar

Så blek invid din ö,

Ack, det är bäst du somnar,

Ty snart du måste dö.

Och hjerta, du, som skådar

Hur allt förvandlar sig,

Fins ingenting, som bådar

Den samma lag för dig?

Men ängsligt hörs du svara:

Ack, unna mig min frid,

Och låt min sommar vara

Ännu en liten tid!

(C.D. af Wirsén)