måndag 29 september 2014

Före och efter...

Förmodligen har det inte undgått någon att det i dagarna är 20 år sedan Estonia förliste på sin resa från Tallin till Stockholm. En av flera händelser som på sitt sätt förändrar vissa saker även för de som inte har någon direkt koppling till det som hänt. Tiden kan komma att delas in i "före och efter" plus att det dyker upp nya ord och begrepp som vi plötsligt har full koll på, sådant som vi aldrig har haft en aning om tidigare.

Jag antar att det är fler än jag som kan tala om exakt var jag befann mig och vad jag gjorde då beskedet om Estonias förlisning kom. För egen del var jag vid tidpunkten bosatt i England, och eftersom maken dagen innan rest till Sverige var det en av mina engelska vänner som ringde på morgonen och ställde oroligt frågan om han hade flugit eller åkt båt. Nyheten fick sedan enorm uppmärksamhet i brittisk tv.

Det ord vi alla fick lära oss efter Estonia var "bogvisir". Hur många av oss kände till vad det var innan? Nu förmodar jag att de flesta av oss har full koll på vad det är. Och om man slår upp ordet "bogvisir" så kan man även läsa om Estonia.

Natuligtvis finns det fler exempel på liknande händelser. En av de största i Sveriges historia är givetvis mordet på Olof Palme 1986, ni vet det där som inte kunde hända i Sverige. Jag hörde nyhetssändningen då det hänt på natten eftersom vi hade besök och fortfarande var vakna. Förutom alla turer i den utredningen (som gick sådär...), så är väl begreppet vi fick med oss därifrån "PKK". Hur många kände till det innan? Efter var det ju svårt att undvika, om man säger så...

Ett annat exempel är mordet på Anna Lindh. Nu är det väl inget direkt begrepp kopplat till den händelsen, men hon har lämnat spår efter sig på ett lite annorlunda vis. Visste ni att Costa Rica namngav en stekel, Polycyrtus Lindhae, efter henne år 2005? Bakgrunden till det var hennes stöd att bevara landets biologiska mångfald.

Sedan har vi naturligtvis en händelse som inte behöver någon närmare presentation - hur många är det som inte vet var de befann sig när beskedet kom om att det kört in flygplan i de Amerikanska twintowers? Och jag antar att det var i och med det världen lärde sig att det fanns något som heter "Al-Qaeda". Numer känns det nästan osannolikt att vi inte visste (i alla fall inte jag) vad det var innan.


Men det är väl så här det är, jag antar att oavsett hur stor eller liten katastrof det rör sig om i ens liv, så kommer man alltid att dela in tideräkningen i "före och efter".

12 kommentarer:

  1. Ett riktigt intressant inlägg! Har aldrig funderat så på det faktiskt. Men visst, minns jag precis var jag befann mig vid dessa händelser. Dessutom minns jag hur jag tänkte vid var och en av händelserna och de visades på BBC/CNN: "Enda gången lilla Sverige visas på dessa kanaler är när det hänt något hemskt. Aldrig att man visar nå't positivt från vårt land."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger något i det och tyvärr är det nog så, att det är väldigt sällan det visas positiva nyheter över huvudtaget.

      Radera
  2. Estonias förlisning minns jag allra klarast av de "före och efter"-händelser du nämner. Jag minns så väl när jag gick ner för at äta frukost på det hotell på Malta där jag då befann mig. Jag tog DN för att få senaste nytt hemifrån och då gick katastrofen upp för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vissa saker etsar sig fast i minnet mer än andra.

      Radera
  3. Så är det. Vissa saker kommer alltid att vara förknippade med ett visst datum. Jag och min fru jobbade i samma klass för tjugo år sedan. Det var många oroliga barn som ville förstå vad som hänt. Själva avbokade vi en resa som vi skulle göra med en färja helgen efteråt. Mörka minnen. Intressant blogginlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle gissa att det var många resor som avbokades i samband med detta.

      Radera
  4. Minns palmemordet som det vore igår fastän jag bara var 6 år. Jag och syrran hade gått upp på morron och väntade på att gomorron sverige skulle börja men vi möttes av en text på tvn som sa inställt pga mordet på olof palme (eller nåt liknande) hade ingen aning om vad ett mord var och inte heller vem denne olof palme var så vi ropade besviket till mamma att programnet var inställt pga mord på olof palme. Minns att mamma kom upprusande helt chockad.
    Minns också de andra händelserna och som sagt bogvisir glömmer man aldrig vad det är igen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det påminner lite om när "nine eleven" inträffade och en av våra döttrars kompis kom för att hämta henne och sa att "ett plan har blivit kapat" och samtidigt gjorde en sägrörelse med handen, eftersom "kapat" för henne betydde att något blivit itusågat.

      Radera
  5. Jag stod i mitt tidigare bageri och hörde på nyheterna, hörde att man inte visste riktigt vad som hade hänt, men att någonting hade hänt, att helikoptrar var utsända och att man också så småningom flög in upphittade till sjukhuset en bit ifrån mitt bageri. Plötsligt så var allt en overklig verklighet. Likaså med Anna Lindh, med World Trade Center osv...
    Världen blir så liten så liten när det händer saker som dessa, plötsligt sitter vi alla i samma rum framför samma tv, radio, tidning känns det som. Och kan inte göra så mycket mera. Hjälplösheten är svår.

    SvaraRadera
  6. Ja, där borta där du befinner dig var ni ju lite mer "mitt i händelserna" i Estoniafallet så jag förstår att det på något vis blev "overkligt verkligt"...

    SvaraRadera
  7. Jag väcktes väldigt tidigt på morgonen när Estonia sjönk. Min barndomskompis från Skåne hade åkt upp till Stockholm med tåg på natten med sin klass för att åka med Estonia till Estland på morgonen. Men när de kom fram fick de veta att Estonia sjunkit. Hon ringde oss i panik, sisådär 05 på morgonen. Vi var de enda hon kände i Stockholm. Glömmer aldrig om man säger så...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara tanken att hon kunde ha varit med på båten måste ha varit fruktansvärd...

      Radera