Nyår på Bohol

Det är så härligt det där med att det alltid finns något att fira och nu var det ju kinesiska nyåret som skulle firas in. Nu kan jag i ärlighetens namn säga att vi firade kanske inte just det så mycket som vi firade en massa annat, för om man tänker efter så finns det ju oftast något att fira, och det är så himla bra!

För första gången har jag nu varit på Filippinerna och det blev en mycket trevlig bekantskap. Trevliga människor, god mat, härliga stränder och fantastiskt vatten! Eftersom det handlade om en kortsemester kan jag inte på något vis påstå att jag "kan" Filippinerna, långt därifrån, men jag kan i alla fall berätta lite om platsen där vi var.

Vi valde att åka till Bohol, en provins som består av flera småöar, varav Panglao troligen är den som är mest känd ur turistvinkel. På ön Panglao (dit det går en bro från huvudön) hittar man (om man ska tro många resebolag) en av Filippinernas vackraste stränder, Alona Beach, och där var vi de här dagarna.

En fantastisk strand, lång med alldeles kritvit sand och ett vatten som var så där klart så man ser alla gröna färgskiftningar i vattnet från stranden. Det gick väldigt bra att snorkla från stranden, men om man inte ville det, kunde man gå och kika på havets varelser utan att blöta ner sig nämnvärt, eftersom de syntes nästan lika bra ändå. Fast det är klart, då handlade det väl mest om rätt långsamma varelser, som sjöstjärnor och snäckor, fiskar är ju lite sämre att försöka följa vadandes i vattnet.

Nu var det ju som bekant en rätt stor Asiatisk högtid under dagarna vi tillbringade här, så vi var inte direkt ensamma om man säger så... men vi fick också plats, och att sitta och äta färsk nygrillad fisk på någon av strandrestaurangerna är helt fantastiskt och man kan ju låtsas att man sitter på en öde paradisstrand om man känner för det. (För paradisstrand var det, dock inte så öde...)

En dag startades i vackert gryningsljus för att göra en "island hopping snorkel tour" och där var vi inte heller ensamma, men med en "snorkelguide" som släppte av oss i lite djupare vatten där det inte var så många fler, så fick vi uppleva den där underbara färgsprakande världen som finns under ytan. Där, bland korallerna, leker clownfiskarna och deras färger blandas med papegojfiskar och andra fantastiska undervattensvarelser - det är verkligen helt underbart att kunna ligga där och känna sig som en tyngdlös iakttagare sådär lite grann från ovan.

Efter att vi hade guppat klart så var nästa stopp Cabilao, eller "Virgin Island", en ö som mer eller mindre försvinner vid högvatten, men som vid lågvatten omges av finkornig kritvit sand. Största delen av stranden låg under vatten, men det var onekligen en speciell känsla att se alla båtar parkera för att släppa av passagerarna som såg ut att promenera omkring mitt i havet. Det är en väldigt liten, underbart vacker, ö som är obebodd och för att behålla den vacker finns här förbud mot det mesta. Frågan är vilket som är värst, att medföra vapen eller att kyssas...

Efter en dag på havet med hyfsade vågor måste jag säga att ytterligare en gång har jag imponerats av de som kör de här båtarna. De manövererar sina farkoster med en oerhörd skicklighet. Det är så häftigt att uppleva, även om det kan kännas lite sådär när det slår ordentligt och det knakar i "stödbenen".

Efter avslutad utflykt är det absolut inte fel att slå sig ner på några kuddar vid strandkanten och med något drickbart (gärna en kall öl!) i handen sitta och blicka ut mot horisonten och lyssna på havet...

Vi hann med mer under våra dagar, så i vanlig ordning: "Det kommer mera"...