Lotus feet

Jag har skrivit om det tidigare, men det kanske tål att upprepas, det där med att Askungens syrror faktiskt kan slänga sig i väggen! Visst var det säkert lite synd om dem när morsan lät skära av deras tår och hälar så att blodet sprutade, bara för att de skulle kunna klämma in fötterna i den vackra glasskon och de skulle få prinsen och halva kungariket. Nu var hon ju inte först om att göra det, och hon var inte tillnärmelsevis lika grym som sina föregångare.

Apropå boken "Snowflower and the magic Fan", så kan jag inte låta bli att ägna ytterligare ett inlägg åt just det här med att klämma in fötter i för små skor. I den boken är det här med den urgamla kinesiska seden med "footbinding" väldigt precist beskrivet. Och det var verkligen en tradition så grym så det egentligen inte finns ord för den!

Ju mindre fötter en kvinna hade, desto vackrare ansågs hon vara och desto större chans till bra giftemål. Obundna stora fötter innebar gifte i den absolut lägsta klassen, eller till och med inget giftemål alls!

Bindningen startade innan fötterna utvecklats klart, så benen i foten fortfarande var mjuka, oftast i åldern 6-9 år. Fötterna bandagerades hårt, med tårna innåtböjda så att de så småningom bröts av så de kunde förbli ur vägen. Bandageringen byttes ofta och varje gång drogs den åt hårdare. Det absolut bästa resultatet var om fötterna blev 7-8 cm, så kallade "Golden Lotus", det som då garanterat innebar erotiskt (?) utseende och ett perfekt giftemål.

Det här förbjöds 1911 i Kina, men fortsatte ändå rätt länge och om någon är mer intresserad av de här hemskheterna så kan man söka på "bound feet" så finns där ett antal bilder där man kan se resultatet av behandlingen (och då kan ni ju bedöma själva hur erotiskt det ser ut!).

Under en resa till Melaka hittade vi en affär där de tillverkade skor som skulle passa perfekt på ett par Golden Lotus. Mycket vackra skor i och för sig, men med mina 37:or till klumpfötter så är det väl ett under att jag över huvudtaget lyckades hitta någon att gifta mig med...