Chokladkullar och flodtur

När vi bestämde oss för att åka till Bohol visste jag inte mycket mer än att det skulle finnas vackra stränder, underbart vatten och några kullar som man borde besöka när man var där. Och det där "några kullar" är Chocolate Hills som man hittar vid byn Carmen mitt på ön.

Vi bestämde oss för att ta en guidad tur med lite diverse stopp på olika platser varav just Chocolate Hills var en. Här kan man gå de 214 trappstegen upp för att spana ut över detta mycket märkliga landskap. Det är enligt uppgift minst 1268 rundade pralinliknande kullar som sticker upp överallt. De består av gräsbeklädd kalksten som under torrperioden blir bruna och då liknar små chokladtoppar och därav namnet.

Det är inte helt klarlagt hur de kommit till, men det mest troliga ska vara att det är gamla korallrev som omvandlats till kalksten och genom lång tid, förändringar på havsbotten, och erosion fått sitt nuvarande utseende.

Nu är det ju inte säkert att det var så det gick till, det kan ju också vara som legenderna säger, att det var två jättar som blev osams och kastade sten och sand på varandra. När de så småningom blev sams så gick de bara härifrån och lämnade allt skräp kvar. Eller varianten då en jätte blev kär i en "vanlig" flicka och när hon dog så grät han stora tårar som stelnade och blev till kullar. Den legenden är onekligen lite vackrare än den då en tjock jätte blev kär och bestämde sig för att tappa vikt och för att göra det lämnade han efter sig en hel massa bajshögar.

Ja, man kan tro vad man vill, men det är ett sagolandskap som möter en när man blickar ut. När vi var det regnade det, men när det avtog så kunde man se hur kullarna "reste" sig upp ur dimman en efter en och det var nästan så man väntade på att jättarna skulle visa sig någonstans i horisonten.

Den färdigkomponerade guidade turen innehöll allt möjligt, men allt gjorde vi inte. Det kändes som om det var kullarna som var viktigast, och naturligtvis skulle vi se spökdjuret, men det blir en senare historia. Det vi inte hade planerat, men som vi hamnade på i alla fall, var flodturen.

En båttur på Loboc River med en "all you can eat buffé" samt underhållning, tja, varför inte? Mat hade vi ju tänkt att äta i alla fall, så det passade ju rätt bra.

Här går båtarna minst sagt i skytteltrafik och på varje båt finns det en uppdukad buffé och någon som spelar och sjunger under tiden man äter. Ett stopp efter vägen gjordes där det sjöngs och dansades traditionella danser av lokalbefolkning i alla åldrar.

Något av det mindre trevliga slaget var då båten passerade en av alla de kyrkor som rasat då jordbävningen drabbade ön 2013. På något vis är det lite svårt att ta in den katastrof det måste ha varit då det hände och om jag förstod det hela rätt på vår guide, så förstördes alla gamla kyrkor på ön.

Eftersom de flesta guidade utflykter på ön gör samma saker, så är det lite av slussande tillsammans med alla andra turister, men ibland måste man få vara ärketurist, så det var vi den här dagen. Och som sagt, kullarna var absolut värda ett besök och maten på båten var god och klart prisvärd, så med andra ord, en mycket bra dag.