Toner i natten

"Toner i natten" är ytterligre en bok av Jojo Moyes att lägga till handlingen, närmare bestämt den tredje jag läst och jag måste nog säga att den första "Livet efter dig" ändå är den klart bästa. Nu var det väl i och för sig med just den boken som hon slog genom på allvar, så utan att ha läst den skulle jag troligtvis inte hittat den här.

"Toner i natten" är utgiven flera år innan "Livet utan dig" och även den faller in lite under feelgoodgenren. Det handlar om Isabel som är en välkänt duktig violinist i en av Londons symfoniorkestrar och som har levt ett ljuvt liv i London tillsammans mes sin man och en barnflicka som hela tiden funnits där för de två barnen i familjen. Isabels tillvaro ställs på ände den dagen då hennes man omkommer i en trafikolycka och hon inser att det inte finns några tillgångar kvar och att huset i London måste säljas.

Samtidigt råkar en avlägsen släkting avlida och Isabel ärver ett hus på den engelska landsbygden. Eftersom läget är som det är, har hon inte mycket att välja på, så hon och de två barnen flyttar in i "Spanska villan". Det visar sig vara ett stort hus där inget gjorts under de senaste 50 åren. Isabel som inte har någon som helst praktisk ådra kommer att behöva hjälp med att renovera upp huset men det kostar och frågan är om det inte kostar väl mycket. Matt, som ska hjälpa till med renoveringen visar sig ha andra planer för huset och drar sig inte för att göra vad som helst för att få sin vilja genom.

Det kan vara så att jag hade för högt ställda förväntningar, men det här är ingen bok som hamnar på någon slags "det bästa jag läst-lista". Det är en absolut en lättläst feelgood med såväl kärlek och hat som svek och tillit men ändå var det något som saknades. Jag kom aldrig riktigt under skinnet på de olika karaktärerna utan de flesta förblev lite grå trots allt det som hände kring dem, men absolut en helt ok bok att tillbringa några timmar tillsammans med.