Tryggare kan ingen vara

”Tryggare kan ingen vara” är den första boken jag läst om den lite trumpne, men godhjärtade, kommissarien Ewert Truut, även om det tidigare finns två böcker utgivna i samma serie, skriven av Dag Öhrlund.

Ewert Truut är en av de där poliserna med massor av fördomar, som gillar whiskey och har kärleksproblem. Känns det igen? Det finns ju ett antal poliser av den sorten i litteraturens värld. Nu gör inte det så mycket, man förbiser det lite för han är ju egentligen lite mysig.

Det dagis där Ewerts barnbarn befinner sig blir beskjutet, vilket gör att han kommer att vara såväl polisiärt som personligt inblandad i händelsernas utveckling. Polisen blir kontaktad av en utpressare som visar sig ställa omöjliga krav och det leder även till att en bomb exploderar på Ikea där en människa dör. Polisen försöker förtvivlat hitta samband och förövarens avsikter innan fler dör eller fler dagis blir beskjutna. Förutom Truut så är även hans sons sambo Måns inblandad i utredningen samt den bisexuella polisen Carolina.

En helt ok kriminalroman, men inte mer. Visst är det en skrämmande bild av en krypskytt som skjuter mot barn och frågan om hur man ska lösa det effektivt så inte fler ska bli drabbade och personen i fråga ska göra allvar av sina hot. Men för egen del måste jag säga att om handlingen hade varit lite mer koncentrerad kring det kanske jag hade haft en annan uppfattning. Nu blev det alldeles för mycket koncentrerat kring karaktärernas sexuella läggning och deras kärleksproblem. För att inte prata om alla mycket ingående beskrivningar av de kärleksakter som förekommer. Nu är inte jag någon speciellt pryd person på något vis, men det känns som om det var en hel del överflödig information på den fronten som jag faktiskt hade klarat mig utan.