All fairytales must come to an end...

...så är det, och nu handlar det om att vår Singapore-saga lider mot sitt slut. Sista kapitlet är nu påbörjat och enkelbiljetten till Sverige är bokad och klar så i slutet av april är det dags att flytta tillbaka.

Visst är det med många blandade känslor som tiden mot avfärd rusar fram. Så mycket som måste fixas, eller är det så? Frågan är om man "måste" göra allt det där jag tror att jag måste hinna...fast det är något jag kan försöka brottas med alldeles själv utan att blanda in er...

Det där enda året vi skulle tillbringa i Singapore blev till dryga sju, vilket känns helt osannolikt. Hade någon sagt det till oss när vi flyttade så hade vi troligen tackat nej, så det var väl en himla tur ingen sa något, för är det något jag definitivt inte vill ha ogjort, så är det "mina Singaporianska år". Så många enorma upplevelser, så många nya bekantskaper, så många underbara resor, och så många erfarenheter jag har med mig hem i bagaget. Jag är så tacksam för allt vi har fått uppleva som vi aldrig skulle ha fått göra annars och som det är rätt få förunnat att få göra och jag känner mig väldigt ödmjuk inför detta.

Ytterligare ett helt fantastiskt resultat av de här åren är vetskapen om att vi plötsligt har vänner över hela världen. Att möjligheten finns att hälsa på någon i så många olika länder, en möjlighet det verkligen gäller att ta tillvara!

Jag vet att jag sa till våra vänner i Sverige innan vi åkte att om jag skulle börja ändra på mig så är det dags att säga till, för då flyttar jag hem igen. Ingen har sagt något, så  jag lever i tron att jag inte har ändrat mig speciellt mycket, utan är samma person som innan och att jag fortfarande har kvar båda fötterna på jorden. Det här är ju trots allt en värld där det kanske kan vara lätt att förlora fotfästet ibland.

Nu har jag ju en del kvar att genomföra innan vi lämnar vårt asiatiska hem. Till exempel har jag ju inte kommit runt ön än, så det är ett gäng promenader kvar. Jag har även en lista på saker som behöver(?) inhandlas innan vi åker, det är ju trots allt inte bara erfarenheter och upplevelser som ska med i bagaget hem!

Det kan vara så, att egentligen hade vi behövt all tid vi kan för att fixa allt, men nu är ju inte fixandet allt, vi måste ju försöka fundera på hur vi ska göra också. För att kunna fundera ordentligt på detta så måste en strand vara bästa stället, eller hur? Nu ska vi göra något vi pratat om sedan vi kom hit, men det har inte blivit av, så i morgon åker vi till Maldiverna och stannar där en vecka, sedan ska vi  ta tag i det som ska göras...

"One month and counting"...