måndag 15 maj 2017

Efter mörkrets inbrott

Något säger mig att endera tycker man om Haruki Murakamis böcker eller så gör man det inte och jag tillhör de som tycker om dem. Det är annorlunda böcker, ofta med mycket symbolik och med ett surrealistiskt innehåll som utspelar sig någonstans mellan dröm och verklighet. "Efter mörkrets inbrott" är definitivt inget undantag på de här punkterna, det som skiljer den här lite från de tidigare böcker jag läst av Murakami är tjockleken. Istället för de andra, ofta tegelstenstjocka romanerna, är det här en relativt tunn bok som inte tar speciellt lång tid att läsa.

Boken utspelar sig under en natt och de olika möten som natten för med sig. Mari som sitter på ett café och läser, dricker kaffe och kedjeröker får sällskap av en ung jazzmusiker som känner Maris syster. Han i sin tur leder Mari till ett lovotell för att hjälpa prostituerad kinesiska som blivit misshandlad. Under tiden ligger Maris syster Eri hemma i sin säng där hon legat de senaste två månaderna. Under natten går tv-apparaten som finns i rummet igång och Eri iakttas av någon på andra sidan där hon så småningom dras in.

Här finns olika möten mellan många olika människor vars vägar korsas på olika vis innan natten är slut. En surrealistisk bok där man rör sig i gränslandet mellan dröm och verklighet, där olika symboler avlöser varandra.

Precis som med Murakamis övriga böcker så är det här ingen bok man läser och glömmer bort, utan den finns kvar och det dyker upp små fragment efteråt som man kan fundera över vad det egentligen handlade om. Det är kanske inte någon av hans bästa böcker, men om man tycker om de övriga så är det absolut en "bra mellanbok" att landa lite i. Om man däremot inte tycker om Murakami så kommer man troligen inte att jubla över den här heller.

9 kommentarer:

  1. Jag är inte så förtjust i böcker som inte känns verkliga. Har förmodligen med mitt vetenskapliga yrke att göra, men när det handlar om psykologi kan det bli väldigt intressant. Tror du att det är en bok som jag kan uppskatta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ännu ett bra boktips och en fin recension. Jag har läst "Norwegian wood" och "Dance, Dance, Dance", båda för länge sedan så det är kanske dags att prova en till bok av honom.

      Radera
    2. Anette: Svårt att säga, "smaken är ju som baken" och så vidare...men just den här tyckte väl inte jag är någon av Murakamis bättre böcker, så det kanske är bättre att välja en annan att läsa först.

      Radera
    3. Ditte: "Tja, varför inte liksom" ;) Nu tyckte som sagt inte jag att det här var en av de bättre, men det finns ju många andra.

      Radera
    4. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
  2. Hr många gånger tvekat att köpa en bok av Haruki Murakami, men avstått. Å jag som bara älska Japan! Men tack för recensionen. Tror nog att jag ska slå till nästa gång:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hans böcker är absolut speciella, men jag tycker om dem. Och de utspelar sig ju i japan, så du kanske skulle prova bara för det ;)

      Radera
  3. Jag har läst flera av hans böcker och älskar den där känslan han försätter en i. Den där boken är en som man inte glömmer precis som du säger. Men tyvärr så har jag märkt att han är lite gubbsjuk när han beskriver vissa kvinnliga karaktärer vilket har gjort mig lite kluven nu på senaste tiden...

    SvaraRadera