Midsommar och semester

Så blev det äntligen semester! För första gången på väldigt många år har jag "vanlig semester", det vill säga en sådan där semester som de flesta har. En semester där man ska samsas om vilka veckor man ska vara ledig och försöka pricka in de där fina sommar veckorna (vilket verkar kunna föra med sig vissa problem i år). Jag har ju liksom tillhört de där som har sommarlov och aldrig behövt bekymra sig om det ovan nämnda. Men nu är det som det är, och sommar blir det oavsett när jag är ledig...

Det där med semester är för övrigt ett rätt komplicerat kapitel. Det är de där veckorna då vi måste göra något kul, vi måste utnyttja tiden på ett bra sätt för att inte känna att "vi inte gjorde något på semestern". Troligen är det en rätt jobbig tid för många. En tid då vi borde njuta av varje minut oavsett om vi gör något eller inte. För övrigt måste jag säga att det där med att "inte göra något" är en underskattad sysselsättning! För egen del blir det troligen en semester på hemmaplan (eller en "hemester" som det så käckt heter). Vi har dragit igång projekt som gör att det där med sysselsättningsproblem inte kommer att visa sig. Sedan har vi ju alltid golfen att fylla ut lediga stunder med. Inga problem alls alltså!

Årets midsommar blev en riktig svensk midsommar med alla ingredienser man kan önska sig. Starten gick i soligt väder till fiol, dragspel, sång och dans med midsommarstång och grodor precis som det ska vara.

Kvällen spenderades sedan med många vänner, god mat och glada skratt. Naturligtvis intogs maten utomhus iklädda täckjackor och fleecetröjor som brukligt är denna afton. Blåsten var inte nådig även om solen sken långt in på natten. Men trots att det var aningen kylslaget, så var denna natt helt underbar och ljuset som bildas är verkligen magiskt.

När man ser ut över omgivningarna är det inte svårt att förstå varifrån värmlandspoeten Torleif Styffe fick inspirationen till "När solen färgar juninatten", en text som senare tonsattes av Sven-Erik Magnusson. En låt som fick en nytändning efter tv-programmet "Så mycket bättre" 2017 då den framfördes av Tomas Andersson. Om ni inte har hört den så föreslår jag att ni letar upp den och lyssnar. Precis så var årets midsommarnatt...

Kan man dö två gånger

Så har jag gjort det igen, läst en av Leif GW Perssons böcker om kriminalkommissarie Evert Bäckström. Jag har läst några böcker i serien tidigare och inte varit speciellt förtjust, men tänkte ge dem en chans till.

Här får Bäckström hjälp att lösa en mordgåta av sin granne, 10-årige Edvin, som på ett läger hittar en dödskalle som han tar med sig hem för att visa upp för sin granne polisen. Evert Bäckström börjar rota i det hela och löser naturligtvis gåtan väldigt kvickt, men på grund av alla inkompetenta personer han har runt omkring sig tar det lite tid innan det hela är officiellt löst.

Under tiden hans kollegor försöker arbeta, äter och dricker Bäckström sig genom boken samtidigt som han försöker få utlopp för sina sexuella behov, dock är just den delen inte lika framträdande som i de tidigare böckerna om honom jag läst.

Visst är det en mordgåta som drivs framåt som är rätt ok, men för egen del blir det absolut den sista boken om "mannen med supersalamin", nu räcker det. Evert Bäckström kan få fortsätta lösa sina mordgåtor på sitt mycket speciella sätt och jag överlåter med varm hand böckerna till de som tycker om dem!

Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder, eller...??

Lördag morgon, klockan ringer kvart över fem, regnet står som spön i backen och frågan är vad man gör då. Man kan ju alltid konstatera att regnet öser ned, dra för persiennerna igen och somna om. Alternativt sätta på en kopp kaffe, hämta tidningen och krypa ner under täcket igen med en rykande färsk kaffe och ögna genom tidningen samtidigt som man hör regnet smattra mot rutan, eller...ja, vadå?

Idiotförklara mig gärna, men jag gjorde inget av det ovan nämnda! Nej då, jag konstaterade som sagt att det regnade, plockade fram ullunderstället och regnkläderna, packade in golfutrustningen i bilen, satte på vindrutetorkarna och styrde mot golfbanan där bussen väntande för årets "hemliga resa".

Varje år så fylls en buss med glada kvinnor (fler än jag som behöver idiotförklaras alltså!) som sedan styr mot en, för samtliga utom arrangörerna, okänd golfbana för att tillbringa en dag med golfspel, mat och många glada tillrop och så även detta år. Tyvärr hade inte arrangörerna detta år haft så god hand med vädergudarna, så det blev en våt tillställning om man säger så... Men säg det som stoppar ett gäng golfare!

Det där bekanta uttrycket "det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder", är faktiskt en sanning med modifikation. Det är klart att det finns dåligt väder! Man kan bara vara bättre eller sämre klädd i det dåliga vädret! Trots de yttre förutsättningarna hade vi det bra på den lilla trevliga golfbanan Kårsta utanför Örebro. Visst hade vi önskat oss sol istället, det är aldrig trevligt när precis allt är blött, men det kunde ju ha blåst full storm också, och då hade det varit ändå sämre!

Men jag kan inte låta bli att fundera på om det finns något annat släkte än golfare som frivilligt utsätter sig för att kliva upp innan morgonen ens grytt med planen att i hällregn ta en fyra till fem timmars promenad i gräs i varierande höjd (beroende på vart man lyckas få bollen att hamna) för att med liv och lust försöka få en liten boll att hamna i ett hål, och dessutom tycka det är kul.

Och vet ni vad det värsta är, jo, att det kommer säkert att inträffa ytterligare några gånger innan säsongen är slut...

"Varmt välkommen till Karlstad"...

...så står det vid infarten till vår stad, och det är ju trevligt, även om det igår var allt annat än varmt! Årets Kristihimmelfärdshelg kommer definitivt inte att gå till historien som någon av våra varmaste, och troligen har det funnits någon kallare också, men det känns som en klen tröst just nu. De åtta grader och regn som gårdagen bjöd på kändes liksom sådär när det snart är dags för juni att göra entré...

Nu får jag kanske erkänna att det här är väl mer vanligt än det jag (och troligen ett antal fler personer) jämför med, nämligen förra året som i ärlighetens namn ska sägas hör mer till ovanligheterna än vad dagens väderutsikter gör. Om man tänker på det, kan jag inte låta bli att fundera lite på vem som kom på metaforen "vacker som en dag". procentuellt sett så är det troligen fler dagar som är fula än vackra, men ändå så tycker vi att det är ett helt naturligt uttryck.

Förutom det så tror jag att de flesta andra vädermetaforer anspelar på sämre väder så den "vackra dagen" kanske finns som en slags motvikt till "orosmoln som tornar upp sig", alla som är "snabba som blixten", eller allt som "står som spön i backen". Jag får väl fundera lite till någon gång när jag känner mig sysslolös så kanske jag kan komma på någon mer vacker vädermetafor.

"And now over to something completely different", uttrycket som en underbar brittisk humorgrupp en gång myntade, nämligen en nyöppnad bar/restaurang här i stan. Det finns rätt gott om den varan måste jag säga, men det är ändå spännande när det öppnar något med ett lite annat koncept. "Carlstad ölhall" har nyligen slagit upp sina portar här i stan och nu har vi testat den.

Den finns tidigare i Örebro (då med ett annat namn, och vilket det är får ni räkna ut själva!), och idén är att ha många olika ölvarianter varav väldigt många är lokala. Med andra ord ett litet "ölmekka" för den hågade.

En kul idé och ett trevligt ställe så det lär bli fler besök. Här finns verkligen hur många ölsorter som helst, även i alla tänkbara prisklasser. Även om det skulle vara lite spännande att känna vad de där riktigt dyra varianterna smakar, så är det mycket tveksamt att det någonsin kommer att hända. Jag erkänner att jag inte hade en aning om att man över huvudtaget kunde komma över öl i de prisklasserna. Men som sagt, ett mycket trevligt ställe.

Som en liten parentes så kan jag berätta att jag nog nu fått en av de bättre "spamkommentarer" jag någonsin fått, nämligen "Wow - vilka foton!", och eftersom just det inlägget var totalt fotofritt så har någon misslyckats rätt kapitalt...

En äkta man

"En äkta man" är skriven av Dennis Lehane och är presenterad som "spänningsroman", men jag kanske hellre skulle vilja kalla den "psykologisk thriller" om jag fick bestämma.

Efter att hennes mor omkommer i en trafikolycka börjar huvudpersonen, Rachel, söka efter sin biologiske far som hon inte vet mycket om över huvudtaget. För att få hjälp söker hon upp en privatdetektiv som senare kommer att spela en betydande roll för henne.

Hon får så småningom ett jobb som journalist på tv, men efter att hon får ett sammanbrott i direktsänd tv blir hon avskedad, skiljer sig från sin man, isolerar sig från omgivningen för att försöka hantera sina återkommande panikattacker och allt ser väldigt mörkt ut. Då dyker Brian Delacroix upp och allt ser ut att ordna sig. Han är en trygg och omtänksam man som tar hand om Rachel på allra bästa sätt och vill att hon ska kunna börja leva ett vanligt liv igen, eller? Är han den han utger sig för att vara? En dag tror sig Rachel se honom på en helt annan plats är där han borde vara, eller misstar hon sig? Har han en dubbelgångare? Plötsligt blir frågorna många...

Boken är en aning för trög i början, det blir för många detaljer och för mycket information och händelser som känns ovidkommande, men om man tar sig genom den biten så blir det riktigt spännande och det blir en berättelse där spänningen stiger hela tiden. Det är inte mycket som är som man tror, eller vilket det är, man vet aldrig vad som är som det verkar, eller inte.

Dennis Lehane har tidigare skrivit "Shutter Island" (på svenska "patient 67"), vilket är en fantastisk bok. Precis som i den boken, så kan man inte vara riktigt säker på vem som är vem eller vad det är som egentligen sker i "En äkta man", men även om den här boken blev bättre och bättre mot slutet, så föredrar jag absolut "Shutter Island" och om ni ska läsa en av böckerna, så rekommenderar jag absolut den!

Båten som blev ett matvrak

Den stora snackisen här i stan i vinter har varit restaurangen som sjönk. Jo då, ni läste helt rätt. Visserligen var den rätt öde när den sjönk, men ändå...

I ungefär 25 år har det funnits en restaurangbåt förankrad vid kajen i centrala Karlstad. Den har gått under olika namn, men mest känd är den nog som "Pråmen". Här har serverats såväl mat som underhållning och många är vi som suttit och lapat sol på däck med en kall öl i handen. Men nu är den tiden förbi, den 24 januari sjönk båten och har sedan dess varit ett av Karlstads med diskuterade och fotograferade ämnen.

Det ska väl sägas att redan innan den välte så var det ett väl diskuterat ämne. Båten har delat Karlstads befolkning i två läger, för och emot den. Många har ansett att det varit ett fruktansvärt fult inslag i stadsbilden, medan andra har tyckt att det varit ett mysigt ställe att gå till och att den har fyllt en funktion där den stått, men nu är den diskussionen över.

Idag, tre månader senare, finns den fortfarande kvar efter otaliga, mer eller mindre lyckade försök att ta den därifrån. Och eftersom den fortfarande är kvar, kan ni själva räkna ut att försöken att bärga båten så här långt har varit mindre lyckade.

Eftersom vi människor älskar konspirationsteorier så har det naturligtvis florerat ett antal sådana, åtminstone i början, vem som sänkte den och varför. Något svar har vi naturligtvis inte fått, men gissningarna har varit många. Förmodligen lika många som försöken att få den på rätt köl. Första april bad man allmänheten om hjälp då man skulle lyfta den med hjälp av uppblåsta foliepåsar från bag-in-box-lådor. Jag har ingen koll på hur många som kom till undsättning, men lite kul var det.

Nu äntligen, 92 dagar efter förlisningen, har man lyckas fått upp den på rätt köl och nu återstår att se hur lång tid det tar innan man lyckas bärga den därifrån. Vem vet, det kanske kommer att finnas ett matvrak i centrum under ytterligare en tid framöver...

...och julen varar än till påska...

...för det var inte sant för det var inte sant, för däremellan kommer fasta...eller nåt...

Lite så är det faktiskt, att julen varar än till påska, i alla fall med tanke på när senaste inlägget skrevs här. Det var länge sen och sedan dess "har mycket vatten runnit under broarna", alltså det har väl hänt en del i alla fall. Sådant där som jag ska försöka sortera upp och berika er med retroaktivt. Anledningen till att julen har fått vara till påsk är väl egentligen inte så svårförklarad, det kallas "jobb". Den där tiden räcker inte riktigt till längre, men jag antar att det är en prioriteringssak, så jag får väl försöka omprioriotera så att inte påsken i sin tur varar till midsommar.

Eftersom hockeyn fick ett abrupt slut för oss värmlänningar så kan äntligen allting återgå till det normala, så egentligen kanske det inte gjorde så mycket att det inte blev någon final för Värmlands stolthet, Färjestad, som åkte ut i semifinal nummer sju. (För er oinsatta och förmodligen kanske även ointresserade, får jag väl erkänna att det var Djurgården som stod för respasset.) Nu finns det plötsligt utrymme för att istället för att uggla inne framför en tv-apparat så kan man njuta av det vackra vädret.

Det vackra vädret, ja. Det bara anföll sådär out of the blue och nu tror vi alla att det ska förbli sommar. Det kan hända att det inte blir det, men vi njuter så länge det varar. Lite bråttom blev det ju, ut med utemöbler och frukost på balkongen. Efter en djupdykning i garderoben hittade jag så småningom trekvartsbyxor också, visserligen nedknölade och sådär lagom skrynkliga, men de fanns i alla fall. Det är alltid samma sak varje år när värmen plötsligt kommer, det gäller att komma ihåg hur man tänkte när hösten kom, var hamnade sommarkläderna, vilka är kvar, skulle det göras något åt någonting...allt det där som jag var så säker på att jag skulle minnas då sommaren kom, men som jag av någon outgrundlig anledning aldrig gör. Det påminner lite om när man tar ner ljusslingan efter jul (eller efter påsk eftersom julen varar så länge), det där att man ska komma ihåg att den faktiskt var trasig så man ska köpa en ny nästa år. Det är inte alltid så himla enkelt att komma ihåg...

Det som ligger närmast till hands för undertecknad att komma ihåg nu, det är vad som har hänt under halvåret jag bloggskolkat, resor, böcker och övriga händelser jag tycker det kan vara värt att berika någons tillvaro med... Förhoppningsvis är det inte lika svårt att komma ihåg som om ljusslingan är hel eller ej.

Nu är det i alla fall så, att nu är utemöblerna på plats, grillen är säsongsinvigd, gräsklipparen väntar på att få plockas fram, såväl julen som påsken är över för i år, semestern börjar kännas inom rimligt räckhåll och det finns hopp om en lång ljus och varm sommar...

Ville de Noel och lite juleljus

Trots avsaknad av stora granar så finns det rätt gott om julprydnader och ljus även här i Cannes. Det är ju trots allt så, att har man inga riktiga granar att klä på så får man väl tillverka granar. Bland annat har man en stor färgglad gran precis bredvid det stora festivalpalatset och till väldigt många barns stora förtjusning så kan man gå in i granen och det är ju inte något vi som bara pryder våra torg med riktiga granar kan skryta med precis.

Har man dessutom gott om palmer så kan man ju faktiskt pryda dom med lampor också, så det så! Efter mörkrets inbrott så lyser palmerna upp le Croisette som går utmed stranden i Cannes.

"Ville de Noel" är en julmarknad som varar från första december till sjätte januari och är uppbyggd med 50-talet små trädhus där det säljs sådant som man kan behöva och sådant man absolut inte behöver.

Förutom alla stånd där det säljs prylar av allehanda sort så finns det mat och dryck så det räcker till och blir över. Lite champagne är ju aldrig fel, och för den som vill finns det även ostron som kan sköljas ned med den ädla drycken.

Eftersom ostron inte riktigt är min grej så blev det istället lite raclette för vår del. Raclette är ost som smälts och som skrapas av och äts som tillbehör. Vårt kvällsintag av mat på julmarknaden blev potatisklyftor med smält ost och tro det eller ej, men det var betydligt godare än det låter.

Förutom alla träbodar så finns även en skridskobana och den var välbesökt under de dagar vi var här. Många glada skridskoåkare provade sin balans med varierande resultat.

Det finns även ett tillfälligt nöjesfält i anslutning till julmarknaden, så nog har det varit julståhej här alltid.

Och som sagt, juleljus finns det nog på de flesta platser runt om i världen, men nu ska det väl vara slut för den här gången. Även i Cannes verkar det vara trettonhelgen som sätter punkt för ulandet.

Hälsning från Rivieran

Så var det dags att möta de där 360 oskrivna bladen igen. Det är alltid lika spännande att se vad de för med sig den här gången. Lite konstigt känns det, precis som det alltid gör, att lära sig att skriva nya siffror. Och att börja skriva 2019 innan det känns som om jag vant mig vid att skriva 2018 kan ju bli lite problematiskt, men det går säkert bra den här gången också.

För egen del skålades nya året in i Cannes samtidigt som det avfyrades ett rätt ansenligt antal raketer mot himlavalvet. Visst är det fantastiskt vackert, men det är lite tudelat det där med fyrverkerier, och det kan ältas i all oändlighet, så nu konstaterar jag bara att det var ett fantastiskt nyårsfyrverkeri.

Cannes bjuder för övrigt på ett härligt väder. kallt nattetid, men väldigt härligt dagtid. Solen värmer på ett sådant där "svenskt aprilsätt", när man sitter ute i solväggen och njuter med en kaffekopp i handen.

Nyårslunchen (den obligatoriska mule friten) intogs på en restaurang vid stranden och det kändes inte fel på något som helst vis.

Nu får jag väl erkänna att i min värld är det inte så himla varmt som somliga tycks anse, det är nämligen ett hyfsat stort antal som tycker det är badvänligt, men det kan faktiskt diskuteras.

Vi fortsätter njuta av lata dagar med härliga morgonpromenader längs stranden, cafesittningar och annat man kan roa sig med när det inte finns några måsten...