Sommarkultur

Att vara kulturell är något som kan ha väldigt olika innebörd, beroende på vem man frågar. Och vad det där med "kultur" innebär, tänker jag inte gå in närmare på, eftersom även det kan variera väldigt från person till person, men oavsett vad man tycker och hur man tänker, är det svårt att komma ifrån att det finns en speciell "sommarkultur".

När det handlar om musik är det plötsligt trallvänlig musik som toppar försäljningslistorna, i detta nu hittar vi till exempel ett samlingsalbum med 40 års samlade hits med Thomas Ledin på första plats. Inte speciellt förvånande egentligen, den stämmer kanske in rätt bra på den definition som finns på Wikipedia av en "sommarplåga" i musikvärlden, då den lyder: "Musiken är lättsam och texterna ur ett politiskt perspektiv oförargliga".

Deckare och andra bladvändare är populär sommarlitteratur. Väldigt härligt och somrigt att ligga och slöläsa på stranden.

För att inte prata om sommardeckare på tv:n, jag menar, vad vore en sommar utan Barnabys förtvivlade sökande efter alla mördare i Midsomer? Att många med mig kan avsnitten utantill verkar inte spela någon roll, för han har kommit att tillhöra den svenska sommaren.

Som sagt, kultur eller inte, men somrigt är det. Och jag är den första att erkänna att jag läser väldigt gärna en trevlig deckare på stranden och sjunger med i Thomas Ledins Blå blå vindar och vatten, blå blå himlar och hav eller Gyllene Tiders Jag går och fiskar när de strömmar ut ur högtalarna i bilen på vägen hem, där jag senare på kvällen sjunker ner i soffan framför ännu ett avsnitt av "Morden i Midsomer".