Drakar, vindar, blommor och en himla massa siffror!

Vad är det som består av drakar, vindar, bambu, cirklar, blommor och en massa annat smått och gott? Jo, spelet Mahjong, vilket jag håller på och försöker lära mig att spela.

Alldeles enkelt är det inte. Det där första invaggandet i att det är "ungefär som att spela kort, spara bara på trissar och stegar", det stämmer väl kanske inte helt och hållet... Det visade sig vara lite mer komplicerat än så. Till och med så komplicerat att det krävs en bok med alla mystiska kombinationer man kan få till om man är lite slipad och försöker få till det bortom "trissvärden".

Kul är det i alla fall, och även om det verkar kunna ta lite tid att få klart för sig åt vilket håll alla vindar blåser, och huruvida de gröna drakarna kan beblanda sig med de röda, eller om bambu är bättre än cirklar, så ska jag fixa det - jag ska bli en fena på Mahjong! Och om det nu inte skulle bli så, så är i alla fall spelen vackra att titta på...

Istana Open day

Ordet "Istana" är malaysiska för "palats", och det är väl precis vad det är. Ett palats, precis invid den shoppingtäta Orchard Road, väl gömt bakom staket och beväpnade vakter. Här slipper ingen vanlig dödlig in, utom på just Istana Open day, då får allmänheten chans att se hur det faktiskt ser ut, där bakom de höga vackra vita grindarna.

Istana är alltså presidentens palats här i Singapore. Trots att det är den officiella bostaden, är det längesedan det faktiskt bodde någon här på heltid, utan det används som kontor och för att ta emot alla stadsbesök och andra celebra gäster.

Det här är ett väl bevakat och stängt område mitt i centre of Singapore, utom under fem dagar varje år, då parken öppnas för allmänheten. De fem tillfällena är Chinese New Year, Labour day, Nationaldagen, Hari Raja Pausa samt på Deepavali. Eftersom jag råkade passera igår, när det faktiskt var just Deepavali, passade jag på att kika in till honom en sväng för att se hur han har det, den där presidenten.

Och ja, han har det väl rätt bra där bakom grindarna... Eftersom det är ett område på dryga 100 ha, så finns det ju lite plats att röra sig skulle man kunna säga. Just igår passade folk på att roa sig med allt ifrån att klättra i träd, till att spela bedminton eller bara ligga och läsa där på gräsmattan. Inte vet jag, men det kan ju vara rätt käckt kanske, att kunna komma hem och säga att "idag tog jag en sväng till presidenten och läste lite på hans gräsmatta..."

Förutom en väldigt massa gräs och själva palatset, ytterligare ett antal hus, dammar, div olika växter, finns det även en niohåls golfbana, och det är klart, det är väl synd att säga att det inte finns plats. Och något säger mig att han inte behöver sköta det hela själv...

Man kan även se vissa delar av huset, men nu gjorde jag inget invändigt besök, jag ska ju ha kvar något till nästa Open day också!

Deepavali - ljusets högtid

Så var det helg igen! Det var ju inte länge sedan det var Hari Raja, och nu är det alltså dags igen! Den här gången är det Deepavalins tur. En hinduisk högtid som alltid infaller någon gång i månadsskiftet oktober november och markerar starten på det nya året i hinduismens kalender. Det är en högtid där ljuset och månen fyller en mycket viktig funktion. Själva firandet pågår i fem dagar och tiden för det hela bestäms efter när nymånen visar sig på himlavalvet.

Ordet deepavali betyder ”row of lamps” och man firar det godas seger över det onda, ljusets seger över mörkret. En av alla legender  om varför Deepavali firas, handlar om när Lord Krishna återvänder efter att ha dödat tyrannen Narakasura. Hans återvändande sker i mörker, eftersom det inträffar då månen är ny. För att hjälpa honom hitta hem så tänder alla människor oljelampor som ställs ut. Därav alla tända lampor, och namnet "Deepavali", "Row of lights"

Helgen firas med nya kläder, presenter, fyrverkeri och festmåltider. Dessutom ska det tändas ljus i massor. De vanliga kryddofterna, som alltid finns i Little India, blandas med dofter från blommor som säljs överallt. De nystädade hemmen ska dekoreras med välldoftande, färgglada blommor i mängder. Såväl på brickorna där godis och kakor serveras, som i vaser och utströdda lite här och där - mycket doft och färg ska det vara!

Just den här tiden är det mer kaos än vanligt i den indiska delen av Singapore. Köerna till  blomsterstånden ringlar långa och det är folk och färger överallt. Området har varit utsmyckat en längre tid nu och hela området mer eller mindre badar i ljus och kommer så att göra tills högtiden är färdigfirad. Då kommer antagligen Little India att släckas ner, samtidigt som det är dags för nästa högtid att förberedas och Orchard Road tänds upp för att bada i juldekorationer...

Fördelen med att bo i ett mångkulturellt land - många olika högtider blir det...

Mua Guek - 1st month celebration

En kinesisk tradition är att fira sitt barns första månad. Traditionellt firas 1-månadsdagen genom att bjuda in till en fest där nya bebisen presenteras. Ofta meddelades också barnets namn vid det här tillfället.

De som är bjudna på tillställningen har med sig presenter, ofta i form av pengar om det är en pojke och smycken om det är en flicka. När gästerna lämnar festen får de i sin tur rödfärgade ägg av föräldrarna, som ska symbolisera lycka och nytt liv.

Som med de flesta traditioner, så har även den här förändrats med åren. Numer är det många föräldrar i det moderna Singapore som istället lämnar presenter när barnet fyller en månad, ofta i form av något sött för att symbolisera det söta och lyckliga som ett barns födelse för med sig. Men de rödfärgade äggen finns med - ett jämt antal för en flicka och ett ojämt antal för en pojke.

Eftersom en kollega till min man har en dotter som precis blivit en månad, blev även vi förärade en låda med "1-månads-attiraljer". I den babygulliga lådan fanns det förutom ett antal söta (såväl utanpå som inuti!) kakor och naturligtvis två röda ägg eftersom barnet i fråga är en liten flicka!

Mycket sött till kaffet blir det nu...

Riktiga svingare i Singapore!

Så har de varit här och hälsat på en helg igen då, de där pojkarna som verkligen vet hur man svingar. Europatouren (jodå, det heter fortfarande Europatouren även här  i Asien, det är inte mina bristande geografikunskaper som visar sig) har gjort sitt årliga besök på Sentosa här i Singapore.

Barcleys Singapore Open spelades helgen 8-11/11 på Sentosa golfklubb med Universal studios och casinot i bakgrunden och vi tillbringade sista dagen med att åka ut och vandra omkring tillsammans med en mängd andra människor som var där i samma ärende.

Det är fantastiskt kul att se med vilken lätthet de slår denna lilla boll, som i rätt många fall faktiskt hamnar ungefär där de tänkt sig. Men det känns ju i ärlighetens namn rätt bra att kunna konstatera, att även på den här nivån kan det begås rätt kraftiga misstag. Hur det än är, så har ju de här pojkarna en aning bättre betalt för det de gör, än vad jag har när jag vandrar omkring med en golfklubba i handen...

Men visst är det rätt otroligt hur mycket människor det finns omkring en sådan här "golfhelgscirkus" Det är förmodligen nästan lika många funktionärer av olika slag som det är åskådare. Förutom alla som ser till att mat och dryck blir serverat, så är det ju banväktare, "var-tyst-skylts-hållare", domare och ett anseeligt antal banreparatörer.

Ett antal fotografer finns det naturligtvis också. Många med objektiv som är snudd på större än motivet i fråga. Och naturligvis de som står för tv-sändningarna. När det gäller de sistnämnada, så kan man säga att vissa hade fått högre uppsatta positioner än andra.

Dagen idag bjöd på ett underbart om än lite väl varmt väder, och otroligt nog, inte en droppe regn! Efter ett antal timmar i denna oerhört fuktiga värme var det faktiskt rätt skönt att åka hem och se själva upplösningen av tävlingen i tv-soffan med en lite ac-kyla i ansiktet...

Och till sist, vad vore ett golfinlägg utan en riktig golfposé?!

Mr Tourette och jag

I sin bok "Mr Tourette och jag" berättar Pelle Sandstrak om sitt liv med tourettes syndrom, och jag har svårt att tro att den kan lämna någon oberörd! Det är en helt fantastisk bok, där han beskriver sitt liv under alla år med sjukdomen som ingen visste fanns. Hur han och hans närmaste omgivning försöker förstå alla tvångshandlingar och tics. Handlingar som framkallade beteenden som slutligen blev till oövervinnerliga hinder för att leva ett vanligt liv.

Han berättar utan några som helst omskrivningar, om sitt liv, från skolåren då han till att börja med "bara" var den där clownen som andra skrattade åt, till att som vuxen inte klara av vare sig hygien eller att kunna äta ordentligt. Hur trösklar, kädbyten och "fel" bokstäver skapade problem som inte gick att övervinna på egen hand.

Läsaren får följa med på hela resan, ända fram till den dagen då han får reda på att det finns fler än han som lider av samma sjukdom och att det faktiskt är en sjukdom, samt ta del av den långa resan tillbaka till ett någorlunda "vanligt" liv.

Efter att ha läst boken måste jag säga att jag är otroligt fascinerad av att denne kille faktiskt överlevde och önskar verkligen att jag en dag får möjligheten att gå och lyssna på honom under någon av hans föreläsningar som han idag reser runt och ger.

Paraplyets förlovade land

Så många paraplyer som jag har idag, har jag aldrig tidigare haft min ägo. Troligen inte ens om jag lägger ihop alla som funnits under alla år jag någonsin använt denna uppfällbara tingest.

Trots mängden av paraplyer som bara ligger och väntar på att få följa med ut, så händer det alltför ofta att de förblir liggande där, med resultatet att när det börjar regna blir det ytterligare ett paraplyinköp! Nu handlar det absolut inte om någon stor utgift, eftersom är det något man kan få tag i överallt till en billig penning, så är det paraplyer!

Här går alla (nåja, i alla fall väldigt många) med paraplyer oavsett väder. Det kan användas som regnskydd, solskydd och troligen även som vindskydd! För att vara på den helt säkra sidan, så kan man även få tag i paraplyer med uv-skydd!!

Ibland tror jag att jag har sett något av det mer underliga, men på något vis finns det alltid mer konstigheter att se...eller vad sägs om damen som stod och provade paraplyer framför spegeln i affären? Jodå, med assistans av en leende expedit, fälldes det upp ett antal olika, som sedan kikades på ur olika vinklar i helkroppsspegeln...vilket som valdes? Inte en aning, eftersom hon fällde upp dem inomhus pep jag ut rätt fort, man vet ju aldrig... (skrockfull jag? Nja...kanske liiite...!!)