Mot nordligare breddgrader

Så har det blivit dags att packa och styra norrut!

Det blir en månad i Sverige för min del, så jul och nyårshelgen kommer att firas på hemmaplan. Nu hade jag ju sett fram emot gnistrande snö, solsken och några minusgrader, men de senaste rapporterna hemifrån säger något helt annat, typ snöblask och grådis, men man kanske inte kan få allt...

Sista veckan innan hemfärd har i vanlig ordning inneburit lite extra inhandlande av saker jag kanske inte är sådär otroligt mycket i behov av, men som kan vara lite bra att ha, typ extra teer, kryddor, små ge-bortsaker och annat smått och gott. Problemet är bara att allt det där lilla extra som egentligen är "så litet så det inte tar någon plats alls", visar sig alltid ta en massa plats och väga väldigt mycket mer än vad jag tror, så vi får väl se hur det blir innan det är färdigpackat.

Klockan fem i kväll svensk tid lyfter planet som ska ta oss till Helsingfors för vidare befordran mot Stockholm. Om sedan SJ behagar fungera som de ska så ska vi förhoppningsvis vara i Karlstad vid lunchtid imorgon. Det är många timmar på resande fot, och trots att vi slipper mellanlandningar med långa väntetider så kommer vi säkert att vara så där lagom mosiga imorgon kväll.

Har vi tur så tänker solen lysa över oss under dagen så vi kan pausera i packandet och lagra ytterligare sol och värme med hjälp av lite poolhäng sådär innan det är dags att sätta på långbyxor och tröja...

Om att bestiga berg...

Något av det mest fascinerande med det liv jag just nu har, är alla möten med människor jag troligen inte skulle ha träffat om jag varit kvar i Sverige. Naturligtvis kunde jag ha mött spännande människor där också, men inte riktigt på samma vis i alla fall. Ett av alla dessa möten var med Oh Siew May, en kvinna som fick mig att förstå att alla kan bestiga berg. Om inte i bokstavlig mening, så i alla fall på sitt eget vis.

Siew May däremot, är en person som har bestigit berg såväl bildligt som bokstavligt! Mitt första möte med henne var under en utflykt till Bollywood Veggies, en "fruktfarm" i Singapore, där hon arbetar. Hon skulle kunna vara som vem som helst av oss, dock med några undantag, hon har skrivit och gett ut en bok, hon har bestigit Mount Kinabalu, samt att hon föddes med en cp-skada (celebral pares).

Jag köpte hennes bok och blev så nyfiken att jag kontaktade henne och vi träffades över en fika, vilket resulterade i en härlig och spännande pratstund. På grund av sin skada är hon svår att förstå, men med hjälp av papper och penna var det inga problem. Boken handlar om hennes liv, hur hon fått kämpa hårt för allt och  hur det kan vara att bli upplevd som en alien när man egentligen bara vill vara som alla andra.

Under helgen träffade jag henne ytterligare en gång, och mellan våra båda möten så har hon fortsatt att bestiga berg. Det ena berget bestod i att hålla en föreläsning på en skola (vilket inte är alldeles enkelt ens om man kan hålla sina muskler i styr och inte har några problem med talet) plus att hon förra helgen fullföljde Singapore marathon!! Det är vad jag kallar att bestiga berg! (ett "berg" jag inte har några som helst intentioner att bestiga...!!)

De pengar som blir över på boken efter tryckkostnader skänker hon för övrigt till vården av handikappade här i Singapore, för som hon säger själv, hon skrev den inte för att tjäna pengar, utan för att inspirera andra att våga göra det hon har gjort. Och hennes planer för framtiden låter väl helt ok för de flesta av oss, nämligen att "fortsätta inspirera andra, skriva ytterligare en bok och att resa jorden runt"...

Oh Siew May med sin bok "Scaling Walls"

Chinatown

Ett säkert tecken på att det börjar dra ihop sig för hemfärd är det obligatoriska besöket i Chinatown. Alltid är det några speciella teer och lite små presenter som ska inhandlas. Visst finns det mycket krafs, men det finns även många roliga "ge-bort-saker" till väldigt bra priser.

I de flesta stora städer världen över verkar det finnas ett "Chinatown", men visst är det lite underligt om man tänker efter att det ska finnas i en stad där 70 procent av invånarna är just kineser. I det här fallet kanske det vore mer naturligt med en "Europetown". Fast det var väl inte riktigt så han tänkte Mr Stamford Raffles när han år 1828 satt tillsammans med löjtnant Jackson och gjorde stadsplaneringen...

Det är synd att påstå att han på något vis skulle vara föregångare för någon slags integrering den mannen. Han placerade helt enkelt ut olika folkslag i olika delar av landet och just kineserna fick sig tilldelat området sydväst om floden. Dessutom delade han in dem i ytterligare grupperingar inom området, beroende på vilka slags kineser det var.

Chinatown är det äldsta historiska distriktet och består idag av fem olika områden, varav Kreta Ayer är det som bland turister (och även många andra) avses om man pratar om stadsdelen "Chinatown". Här finns ett myller av det mesta från mat och marknader till tempel och shoppingcenter av lite äldre slag.

Just den delen besår till största delen av shophouses som idag är restauranger och butiker, men i andra delar av Chinatown finns de höga hus som byggdes på 70- och 80-talet. Här kan man även hitta det moderna Pinnacle@Duxton. Byggnaden där sju huskroppar sammanlänkas av två skybridges där man har panoramavy över Singapore, och det är kanske inte riktigt är vad man sammankopplar med just Chinatown...

Singapores godaste julbord!

Nu har jag varit med och ätit Singapores godaste julbord! Inte nog med att det var "supersvenskt" det intogs också på "svensk mark"!

Julbordet i fråga var det av SWEA årligen anordnade knytisjulbordet på residenset här i Singapore. Det innebär att alla deltagare bidrar med något och med tanke på att vi var runt 50 stycken där, blev det mycket fantastiskt god mat att frossa i. Där fanns allt som behövs på ett svenskt julbord; sill, frestelse, köttbullar,  gravad lax, sallader, ostpajer, ostar, kakor, hemlagat julgodis och en massa annat smarrigt! Allt hemlagat och såå gott! (Julskinkan var väl kanske inte riktigt sådär jättesvensk, men man kan ju inte lyckas med allt!)

Precis som på vilket annat julbord som helst, så äter man så magen står i fyra hörn (minst) och sedan tror man att man inte behöver äta på flera dagar, men riktigt så är det väl inte, utan idag är jag konstigt nog hungrig igen.

Inte nog med att det var julbord, det var också the "big release" av nya numret av Swea Magazine - vår egen tidning. Vi är lika förvånade varje gång vi lyckas fixa ett nytt nummer. För några månader sedan satt vi där och ojade oss över hur vi skulle fylla ytterligare en tidning eftersom uppslagen just då inte verkade vara så många, men ack vad vi bedrog oss - igen!

Nu sitter vi här med ett rykande färskt 94-sidigt nummer med nya artiklar om intressanta människor, resor och annat smått och gott. Ännu har det inte hunnit läggas ut på nätet, men jag kommer att länka det så fort det sker, omutifallomatt det finns någon som skulle vilja "bläddra igenom" tidningen och se vad vi åstadkom den här gången...

"Nu tändas tusen juleljus..."

Fast tusen ljus räcker nog inte speciellt långt när Orchard road tänds upp. För den gatan är upptänd nu vill jag lova, den fullkomligen flödar i ljus.

Att det är den ena ljuskreationen värre än den andra, kan ha sin förklaring i att det i juletider utlyses en tävling: "Best Dressed Building Contest", vilket innebär att alla stora shoppingcomplex har utsmyckat sin byggnad i jakten på flest röster för att kunna vinna denna fantastiska utmärkelse! Jag menar, vem vill inte vinna en "best dressed contest"??

Så är det alltså, alla som vill kan lägga sin röst på den byggnad man tycker har den bästa utstyrseln, och frågan är väl om det kan bli byggnaden med den rosa telefonkiosken (nu hade någon otur i tänket igen, för visst är det väl Stålmannen och inte jultomten som byter om där?) eller den fantastiska chokladgranen, eller den gröna flaskigloon? Fantasin verkar det i alla fall inte vara några fel på...

Förutom alla utsmycknader, flödar ljuset från alla håll och kanter! Under veckan tänds alla ljusen 6.30 och lyser till midnatt. Fredag och lördag hålls det tänt till klockan 02.00. Julafton och nyårsafton kommer det att vara tänt hela dygnen så när som på en halvtimme (någon kanske kom på att de skulle spara lite energi...)

 

Lyser gör det och vackert är det, men energisparande...knappast!

Loppis i kolossalformat!

Jag tycker det är jättekul med loppisar och second hand-butiker. Att gå och frossa i gamla saker, att kunna vara riktigt nostalgisk och gå omkring och minnas saker som stod hemma hos mig när jag växte upp. Jag tillhör de där som kan tillbringa flera timmar på sådana ställen, vandra omkring och med jämna mellanrum utbrista i "Åh, kommer ni ihåg...?" Nu får det väl tillstås att samtliga medlemmar i familjen uppskattar inte sådana utflyktsmål lika mycket, så det är ju tur att det finns andra i min omgivning som gör det...

Med hjälp av snälla kamrater som tycker sådant är lika kul som jag har jag nu hittat det största i denna väg jag någonsin skådat! I närheten av poloklubben, på Turf Club Road (för er som har möjlighet att besöka platsen "in real life", så att säga) ligger den - jätteloppisen av kolossalformat!

Det är en lång ladugårdslänga som fyllts med saker av allehanda slag! Här finns allt från jättemöbler till små skrin med småplock, jukeboxar, dvd-filmer, gamla kinesiska möbler och brädspel, discokulor, rickshawvagnar, instrument, porslin... På något vis känns det som om det skulle vara enklare att räkna upp det som inte finns!

Jag tror det går att gå runt ett antal varv och fortfarande hitta nya saker. Här fanns väldigt mycket jag skulle vilja ha, bara jag hade plats, men i ärlighetens namn får jag väl tillstå att det fanns mer saker jag inte skulle vilja ha, men att tillbringa ett antal timmar här, det är några väl spenderade timmar för den som gillar att frossa i gamla (och udda?) saker.

Rosa jul-kran? Tja, varför inte liksom...

Julpyntet i Singapore skulle troligen kunna fylla upp en egen blogg om man nu skulle tycka det vore en bra idé. Det kan ju i och för sig vara så att det skulle bli lite tjatigt så jag tar och skippar den idén. Men det är svårt att passera förbi alla mer eller mindre konstigheter utan att plocka upp kameran.

I år verkar det vara mycket som går i rosa, och vem har inte drömt om en rosa jul?? Rosa granar och rosa kulor och rosa renar och rosa... Ja, det mesta faktiskt. Men priset tar nog i alla fall den rosa jul-kranen i jätteformat - inte vet jag, men visst känns det som om någon hade väldig otur när han tänkte den här gången?

Någon kunde ju helt enkelt hört fel, och istället för en jul-gran så blev det en jul-kran, men med tanke på att det är väldigt få som talar svenska här så föll den teorin...

Bortsett från att stan dignar under diverse juldekorationer, så är det fruktansvärt svårt att framkalla någon som helst julkänsla. Det är fortfarande 30 grader varmt och det är fortfarande palmer och inte granar utanför fönstren. Men nu har jag i alla fall adventspyntat - adventsstjärnan har åkt fram och mer än så blir det inte! Jag väntar tills jag angör svensk mark, då kanske det kan bli en och annan tomte också, vem vet...

Glad första advent på er allihop!