Promenad utmed floden

Första tanken när det här inlägget skulle döpas var någon variant av "a walk down memory lane", men det kändes så himla sentimentalt, och så ledsamt var det ju inte. Det handlar helt enkelt om gårdagskvällen då jag bestämde mig för att ta en liten promenad utmed floden bara för att insupa "den singaporianska atmosfären". Det är samma mysko känsla varje gång jag dimper ner, oavsett om det är här eller i Sverige. Jag måste liksom ta en promenad bara för att känna efter var jag är. Så nu är den promenaden avklarad och jag vet var jag är ;)

Med andra ord blir det bara en kavalkad av promenadbilder, bara för att påminna er lite om hur det ser ut här hos mig. (Visserligen är det inte så längesen
sist, men man vet ju aldrig...)

Det var sig likt, det har inte hunnit ändra sig speciellt mycket sedan sist. Bortsett från en eller annan ny restaurang efter vägen. De ploppar för övrigt upp som svampar ur jorden. Man vet aldrig vad som finns från en dag till en annan. Någon har sagt att här skulle man kunna äta ute varje dag och aldrig behöva gå till samma restaurang två gånger. Dels därför att det finns så ofantligt många att välja på och dels för att om man mot förmodan skulle lyckas äta sig genom de som finns, så är det bara att börja om för vid det laget har det öppnat en massa nya istället.

Naturligtvis är det en massa nya byggen på gång, de ploppar också upp på något svampliknade vis hela tiden. Och om det skulle råka förhålla sig så att det inte finns någon plats att bygga på, då kan man ju alltid riva något som redan finns bara för att kunna bygga något nytt.

Jag passerade även det pågående bygget av den tunnelbanestation som innebär en "liten förändring av vattenflödet", det där jag skrev om i inlägget att flytta en flod, hur man bestämde sig för att helt enkelt bygga om floden för att få tunnelbanestationen där man vill. Och det arbetet flyter på bra, om man säger så...

Visserligen har det hållit på ett tag, men det är väl inte gjort i en grisblink att styra om det hela. Men att kalla det för "temporärt" kanske kan diskuteras.

En varm och härlig promenad var det i alla fall och nu vet jag att jag är här!

Så blev det varmt och skönt...

Sådär, så var jag plötsligt på andra sidan (eller första?) jorden för ett tag framöver. En något dryg resa som gör att världen känns upp och ner några dagar innan man liksom kommer ifatt tiden. Det är ju i alla fall sju timmar som behöver jagas ifatt.

Den här gången flög jag faktiskt ända hemifrån. Jag lyckades hitta en flygbiljett Karlstad - Stockholm som inte var så många kronor dyrare än en tågbiljett, och då är man ju på Arlanda direkt och slipper släpandet av väskor på tåg vilket kan kännas rätt skönt.

Jo då, vi har en flygplats i Karlstad, en flygplats varifrån det lyfter förvånansvärt många plan varje dag. Den är väl inte sådär jättestor, närmare bestämt är den så liten så att inte ens jag klarar av att gå vilse även om jag skulle försöka. När man, som jag gjorde, råkar komma en dryg timme innan planet ska lyfta är man väldigt ensam och det är inga större problem att hitta en ledig plats att sitta på. Där fanns jag och två personer som städade, två personer som senare sadlade om och återfanns i säkerhetskontrollen. Det är heller inga stora utrop utan man ser när det händer saker eftersom alla personer är på väg mot samma mål om man säger så.

Planet i fråga var väl en liten (med betoning på liten) historia för sig, ett plan med 35 kupade skinnstolar modell mindre, varav ungefär hälften var besatta. Nu vet jag inte varför, men av någon outgrundlig anledning lyckades jag placera mig precis vid vingen och efter att ha upptäckt alla rostiga bultar och bucklor i vingtrakterna föredrog jag att inte titta ut genom fönstret under största delen av resan. När jag sedan dessutom upptäckte språkvalet på informationen om var flytvästarna fanns fick jag en ändå större känsla av att det här var något plan som någon dumpat och tyckte att det kunde gott hålla sig på sträckan Karlstad - Stockholm...

Resterande delar av resan var något bekvämare, och efter mellanlandningen i Doha lyckades jag till och med få tre säten alldeles för mig själv. Och det är ett av de tillfällen då man inser vilken himla tur det är att jag inte blev längre än mina 160 centimeter, för det innebär att man faktiskt kan sova rätt ok på tre flygplanssäten.

Ganska exakt ett dygn efter att ha angjort Karlstads flygplats landade jag sådär lagom mör på den något större Changi flygplats i Singapore. Här möttes jag av ett varmt och "ohazigt" Singapore, landet där man istället för pelargoner har palmer på balkongen, vilket kändes riktigt bra. Nu håller jag på att acklimatisera mig till tidsomställningen så det kan väl kanske bli några timmar vid poolen de närmsta dagarna i rent acklimatiseringssyfte, vem vet...

Som sagt... Världen står i brand...

Jag visste kanske inte riktigt hur rätt jag skulle få när jag skrev den rubriken för några dagar sedan.

Det här är inte en blogg där jag normalt sett dryftar åsikter, det är inte en blogg där det ska vara debatt, utan det är en blogg jag skriver, ofta med glimten i ögat, om händelser omkring mig, om resor och om böcker. Det är möjligt att det är fegt, men när jag läser kommentarer på olika sociala forum gör det mig livrädd för att jag ska trycka på någon knapp som gör att det börjar regna "konstiga" kommentarer med hänvisning till tvivelaktiga (om några överhuvud taget) källor.

Hur som helst så känns det lite konstigt att dra igång något klämkäckt inlägg idag, det är på något vis "dagen efter" en totalt vansinnig händelse. Jag är fullt medveten om att det troligen händer hemskheter på andra platser i världen, händelser vi aldrig får kännedom om, men den här gången är det nära och på något vis har det krupit under skinnet på oss alla.

Nu, om någon gång är det så himla viktigt att komma ihåg precis det som Carina Bergfeldt skriver i sin krönika i Aftonbladet, det finns muslimer, det finns flyktingar och så finns det terrorister. Och det handlar om tre olika grupper...

Världen står i brand

Nu är det inte så länge kvar tills det är dags igen för mig att packa väskan och styra mot ekvatorn. Den här gången blir det en månad för att återkomma till jul (om nu inte  julen blev färdigfirad i oktober). Julen ska firas i Sverige och sedan blir det Singapore igen i januari, och då på "obestämd framtid" - igen!

Några av er kommer kanske ihåg inläggen om hazen i Singapore. redan den 9:e september skrev jag inlägget där jag berättade om bränderna i Indonesien och hur röken drabbade kringliggande länder. Det brinner fortfarande och PSI-värdena har stundtals varit väldigt höga.

Det som är förvånande är att det fått så lite uppmärksamhet i media här, det handlar om en naturkatastrof av kolossalformat och konsekvenserna är stora. Det handlar om tusentals bränder och i Washington Post från oktober kan man läsa att det är miljontals människor som drabbats och att då var runt 120 000 personer som sökt läkare för andningsproblem på grund av röken.

Det finns en mycket bra artikel i The Guardian från den 30:e oktober om hur världen inte ser vad som händer, och för er som har tid och vill veta lite mer, så finns den här.

Nu får vi verkligen hoppas att det inte dröjer för länge innan man lyckas släcka och visst skulle man önska att "världen kunde hjälpas åt"! Och då kanske inte bara med de Indonesiska bränderna, utan med så mycket mer, för det känns som om det brinner på fler ställen just nu, med eller utan lågor...

Fars dag

Helgen som precis kommit och gått var, som förmodligen de flesta av oss vet, den andra helgen i november. Andra söndagen i  november innebär att vi ska fira våra pappor. Ett firande som infaller på olika dagar beroende på var i världen man bor. Men med tanke på det förra inlägget så tänker jag inte gå in på vilka olika datum det rör sig om (det kan ju bevisligen bli lite fel), utan det får den som nu absolut vill veta detta leta reda på själv!

"Fars dag" Kommer ursprungligen från USA och en Mrs Dodd som ville hylla sin far som blivit änkling tidigt och ensam fostrat en stor barnaskara. Till Sverige kom traditionen 1931 och på något vis känns det som att den där hysterin som funnits under många år lagt sig lite och det är inte lika nödvändigt att köpa en ny slips varje år det är dags för denna dag.

I vår familj kommer årets fars dags-present att beröra oss alla, inklusive mamman! Av sina döttrar fick nämligen pappan en utmaning. En "30 dagars crunch challenge". En utmaning som består i att under 30 dagar göra ett antal övningar som då ska resultera i en platt och fin julmage!

Ja, jag antar att det bara är att bita i det sura äpplet och bege sig in i leken så i kväll ska det crunchas här minsann och om resultatet blir som bilderna utlovar så kommer det att beredas plats för väldigt mycket julmat om man säger så...

Man ska inte tro allt man ser...

Visst är det fantastiskt med all kunskap vi kan få oss till livs via nätet! Det är bara att "googla" så kan vi får fram precis det vi vill och det är numer ingen idé att börja diskutera något för alltid finns det någon som har telefonen i högsta hugg och därmed facit. I alla fall är det vad vi tror!

Sedan dräller det ju av bra och informativa appar på internetmarknaden också. Det är bara att ladda ner någon med lite matnyttig information så vi kan lära oss massor att sedan kunna briljera med, eller hur är det med den saken egentligen...?

Jag hittade en app som visade världens alla helgdagar - jättekul! Genast nappade jag. Som en liten försvarslös abborre svalde jag mask och krok på en gång och började genast kolla vad som firades ute i världen och insåg då att det gjorts vissa förändringar när det handlar om vårt svenska julfirande. Undrar just om tomten är medveten om det...

Säsongens sista runda?

Jag antar att vädret är rätt uttjatat vid det här laget, men vilken höst vi har haft! Fast å andra sidan är vi kanske värda det efter att ha genomlevt en sommar av det något våtare och kyligare slaget.

Eftersom jag alltid har lite svårt att låta bli att försöka hitta något som kan vara av mer eller mindre intresse så kan jag upplysa alla som skulle vilja veta att under en "normal oktober" så faller det 67 mm regn fördelade på 15 dygn i mina hemtrakter. Och så har det ju definitivt inte varit i år. Stockholm till exempel, har fått 3 mm regn under oktober, vilket är den lägsta mängden sedan SMHI började sina mätningar 1786.

Vad gör man då en söndag då man vänt blad i almanackan till november? Ja, jag vet inte vad ni har gjort, men jag har tillbringat dagen på golfbanan. Nu vet jag att långt ifrån alla är ett dugg intresserade av detta, men jag kan ju i alla fall säga som så, att spela golf i november på en i stort sett helt torr golfbana är inte sådär jättevanligt. Sedan är det väl inte helt ultimat att spela i mössa och vantar, men det något trevligare alternativet kortbyxor och t-shirt var det kanske inte riktigt läge för idag...

Oavsett klädsel så var det en underbar första november med golfklubban högsta hugg och några bollar har till och med rullat ner i det där hålet där det är meningen att de ska hamna, men nu är det nog dags att inse att säsongens sista svenska golfrunda är avverkad...