Promenad utmed floden

Första tanken när det här inlägget skulle döpas var någon variant av "a walk down memory lane", men det kändes så himla sentimentalt, och så ledsamt var det ju inte. Det handlar helt enkelt om gårdagskvällen då jag bestämde mig för att ta en liten promenad utmed floden bara för att insupa "den singaporianska atmosfären". Det är samma mysko känsla varje gång jag dimper ner, oavsett om det är här eller i Sverige. Jag måste liksom ta en promenad bara för att känna efter var jag är. Så nu är den promenaden avklarad och jag vet var jag är ;)

Med andra ord blir det bara en kavalkad av promenadbilder, bara för att påminna er lite om hur det ser ut här hos mig. (Visserligen är det inte så längesen
sist, men man vet ju aldrig...)

Det var sig likt, det har inte hunnit ändra sig speciellt mycket sedan sist. Bortsett från en eller annan ny restaurang efter vägen. De ploppar för övrigt upp som svampar ur jorden. Man vet aldrig vad som finns från en dag till en annan. Någon har sagt att här skulle man kunna äta ute varje dag och aldrig behöva gå till samma restaurang två gånger. Dels därför att det finns så ofantligt många att välja på och dels för att om man mot förmodan skulle lyckas äta sig genom de som finns, så är det bara att börja om för vid det laget har det öppnat en massa nya istället.

Naturligtvis är det en massa nya byggen på gång, de ploppar också upp på något svampliknade vis hela tiden. Och om det skulle råka förhålla sig så att det inte finns någon plats att bygga på, då kan man ju alltid riva något som redan finns bara för att kunna bygga något nytt.

Jag passerade även det pågående bygget av den tunnelbanestation som innebär en "liten förändring av vattenflödet", det där jag skrev om i inlägget att flytta en flod, hur man bestämde sig för att helt enkelt bygga om floden för att få tunnelbanestationen där man vill. Och det arbetet flyter på bra, om man säger så...

Visserligen har det hållit på ett tag, men det är väl inte gjort i en grisblink att styra om det hela. Men att kalla det för "temporärt" kanske kan diskuteras.

En varm och härlig promenad var det i alla fall och nu vet jag att jag är här!