Hälsning från Rivieran

Så var det dags att möta de där 360 oskrivna bladen igen. Det är alltid lika spännande att se vad de för med sig den här gången. Lite konstigt känns det, precis som det alltid gör, att lära sig att skriva nya siffror. Och att börja skriva 2019 innan det känns som om jag vant mig vid att skriva 2018 kan ju bli lite problematiskt, men det går säkert bra den här gången också.

För egen del skålades nya året in i Cannes samtidigt som det avfyrades ett rätt ansenligt antal raketer mot himlavalvet. Visst är det fantastiskt vackert, men det är lite tudelat det där med fyrverkerier, och det kan ältas i all oändlighet, så nu konstaterar jag bara att det var ett fantastiskt nyårsfyrverkeri.

Cannes bjuder för övrigt på ett härligt väder. kallt nattetid, men väldigt härligt dagtid. Solen värmer på ett sådant där "svenskt aprilsätt", när man sitter ute i solväggen och njuter med en kaffekopp i handen.

Nyårslunchen (den obligatoriska mule friten) intogs på en restaurang vid stranden och det kändes inte fel på något som helst vis.

Nu får jag väl erkänna att i min värld är det inte så himla varmt som somliga tycks anse, det är nämligen ett hyfsat stort antal som tycker det är badvänligt, men det kan faktiskt diskuteras.

Vi fortsätter njuta av lata dagar med härliga morgonpromenader längs stranden, cafesittningar och annat man kan roa sig med när det inte finns några måsten...

Julkort

Så har det blivit dags att önska er alla en riktigt god jul och då är det här ett ypperligt forum att göra det på. Jag tillhör de som genom åren har skickat massor av julkort och även fått massor tillbaka. Vi har haft alla kort hängandes i röda band ovanför trappan då vi bodde i huset och det var en del av jultraditionen och det var verkligen väldigt mysigt.

Numer kommer det inte många alls och för egen del skickar jag väldigt få (i år blev det två stycken). För andra året i rad bestämde vi att i stället för julkort skänka pengar till Rädda Barnen och WWF, eftersom det känns som om pengarna kan göra mer nytta där. Jag såg på postnords hemsida att förra året skickades det 20,5 miljoner julkort i Sverige och det blir ju en hel del pengar om man säger så...

För att få in lite onödigt vetande så här dan före dopparedagen kan jag berätta att det första julkortet skapades år 1843 av en brittisk herre vid namn Sir Henry Cole och hade texten A Merry Christmas and a Happy New Year to you. Under senare delen av 1800-talet kom traditionen till Sverige och resten är historia.

Med detta vill jag önska er alla en riktigt bra julhelg. Ta hand om er, njut av tillvaron och ta vara på tiden.

Juldekorationer på gator och torg

Att julen närmar sig har troligen inte undgått någon. Dels så har det spelats julmusik i alla affärer i säkert minst en månad redan och dels så har alla juleljus tänts på gator och torg. Plus naturligtvis att den traditionella granen har kommit på plats framför residenset på torget. Det är något viss med den där granen och den pryder absolut sin plats.

Alla städer har ju sina egna speciella dekorationer och förra året pryddes torget i Karlstad för första gången av vargfamiljen som återigen är på plats i år. Det är en fyra meter hög vargmamma med sina små ungar som lyser upp torget i andra änden. Man hade vissa farhågor förra året då de skulle tändas för första gången att det kunde vara känsligt på grund av den pågående vargdebatten, men det verkade som alla tyckte det var en ok idé med tanke på att vargen trots allt är Värmlands landskapsdjur.

"Sola i Karlstad" har fått ett upplyst träd till granne och det gör att hon syns ändå bättre där hon står framför Stadshotellet.

Nu är det ju inte alla juldekorationer som upplevs som vackra av alla. Smaken är ju trots allt lite olika. Och inte bara smaken, utan även fantasin kan vara lite olika. Vi har sedan ett antal år tillbaka en dekoration som verkar ha delat karlstadsborna i två läger, de som tycker den är vacker och de som tycker den är fruktansvärt ful. Några säger att den ser ut som en droppe, andra tycker den ser ut som något annat... Vad ni tycker den ser ut som, tja, vem vet...

Höstdåd

Den skånska landsbygden, ett stenbrott, ett gäng nybakade studenter och en natt då inget riktigt blev som det var tänkt är ingredienser i Anders De la Mottes bok "Höstdåd". Ett kompisgäng som ska träffas för att spendera en festlig kväll tillsammans innan de skingras efter sommaren, slutar med att en av dem påträffas död i vattnet morgonen efter och frågan är vad som egentligen hände.

Fortfarande, efter närmare 30 år,  är händelsen fortfarande något man inte pratar om. Den är som ett sår som täckts över utan att vara läkt. Det hela utreddes som en olycka, men det är inte alla som är övertygade om att det var så.

Boken är bitvis skriven med två parallellhandlingar. Dels får läsaren följa ungdomarna fram till den tragiska händelsen sommaren 1990 och dels får man följa polisen Anna Vesper i nutid som kommer från Stockholm för att ta över efter den gamle polischefen.

Förutom att Anna brottas med sina egna problem så kastas hon in i händelser som gör att hon måste öppna det gamla fallet med drunkningen i stenbrottet. Det ses inte med blida ögon av många och hon får det inte lätt.

Det är en helt ok kriminalroman. En lättläst bladvändare, precis som det ska vara. Dessutom är inte allt som det verkar vara, vilket är ett extra plus...

Tredje advent och Selma Spa i Sunne

"När tredje ljuset brinner vi juleklappar syr
och alla bakar kakor och har ett väldigt styr"

Ok, tredje advent är det, men bakar kakor eller har något styr vet jag inte om jag kan skriva under på, eller jo, det vet jag visst förresten, det kan jag inte skriva under på. Har väl varken bakat kakor eller haft något styr, och det känns rätt bra faktiskt. För övrigt känns det där med att "ha ett väldigt styr" som ett dåligt nödrim som undertecknad själv skulle ha kunnat kommit på, men det är en helt annan historia.

Nu tänkte jag lämna såväl Cannes som Dobrich och göra ett nedslag mitt i Värmland i stället. Närmare bestämt i Sunne, Selma Lagerlöfs hemort som ligger väldigt vackert vid sjön Frykens strand. En sjö som Selma kallade "Lövens långa sjö" i boken om Gösta Berling.

Här, med utsikt över Fryken, ligger Selma Spa. Ett spa-hotell som var det första i Sverige när det öppnade i början av 90-talet. När det öppnade så öppnade det under namnet "Life Center" och hade konceptet "hälsoprofil med medicinska förtecken". Det gick inte sådär väldigt bra från starten utan det blev konkurs redan efter första året. Ytterligare ett år senare öppnades det igen, men nu var konceptet "en friskvårdsprofil med välbefinnande". Då tillkom även ordet "Spa" och det kanske var det som skulle till.

Under åren som gått har det renoverats och byggts till och numer finns det gott om hotellrum, konferenslokaler, spaavdelning, gym, diverse klasser, restaurang och lite annat smått och gott som behövs för att det ska göra alla människor nöjda och glada.

Här har jag i alla fall tillbringat några dagar veckan som gick. Anledningen var en kurs och det händer minsann inte varje dag att jag får gå på kurs, så det kändes riktigt lyxigt! Inte blev det sämre av att utsikten från hotellrummet var över Fryken så det var bara att njuta av tillvaron. Vet inte riktigt om jag blev med utvecklad eller invecklad av kursen, men det kanske visar sig så småningom...

En tur till Dobrich

"När andra ljuset brinner är snart Lucia här..." Jodå, andra advent och snart Lucia, visst är det så. Nu kan vi inte direkt skryta med något härligt vinterväder här så jag tänkte koncentrera mig på något annat än trist adventsväder och bege mig tillbaka till sommaren.

Under sommarens resa till Bulgarien och Balchik gjorde jag en ny bekantskap, nämligen Dobrich, en stad som ligger cirka 35 kilometer bort. Med buss betyder det en resa på mellan 30 och 40 minuter och en bussutflykt någon annanstans är alltid trevligt. Nu var det inte sommarens vackraste dag vi företog oss denna resa, men utanför bussfönstret lyste i alla fall solrosorna upp tillvaron.

Dobrich är en stad med en rätt brokig bakgrund med olika namn och varierande landtillhörighet. Genom diverse krig bakåt så har staden ibland tillhört Bulgarien och ibland Rumänien, men sedan 1940 har Dobrich varit bulgariskt och planen är väl att den ska så förbli. Här bor ungefär 100 000 människor och av de är cirka 85% bulgarer och de resterande procenten består av turkar och romer.

Annat som minner om de krig som rasat är den stora militära kyrkogård som finns där det vilar i runda slängar 3000 stupade soldater som deltog i första världskriget. Det som är lite speciellt är att det är soldater av sju olika nationaliteter. Något annat som skvallrar lite om militära aktioner är det enorma torg som ligger mitt i staden. Planen var att det skulle kunna genomföras stora militära marscher här.

Här finns stora kontraster. Allt från flotta affärer och vackra alléer till väldigt ruffiga bakgator. När det gäller byggnader så syns det att man försöker rusta upp staden, men på något sätt så blir det inte riktigt klart, utan det gamla finns kvar mitt i. Och nu pratar vi inte om gamla vackra byggnader, utan sådana där gamla ruffiga som verkligen behöver lite uppfinning.

Att det inte är sådär väldigt gott om turister märks med tanke på att det mesta bara står på kyrilliska, vilket kan medföra vissa problem om man inte har det så bra som jag hade, det vill säga har med sig någon som förstår.

Lite spännande är det i och för sig att beställa mat och försöka gissa vad man ska få på tallriken...

En fin park finns det mitt i stan med många vackra växter. Vi hittade också den här dikten (eller vad det är) och den är säkert mycket vacker.

Som jag sa, så visade inte sig inte Dobrich från sin bästa sida eftersom regnet stundtals verkligen tömde ner och jag kan ju inte direkt påstå att vattnet verkade ha så många flyktvägar utan det var bara att plocka av sig skorna för att försöka ta sig över gatan.

En spännande bekantskap även om jag måste säga att jag föredrar Balchik, men man vet aldrig, det kan säkert bli ytterligare någon utflykt till Dobrich någon gång. Det kan ju vara spännande att se staden från den soliga sidan också.

Monaco tur och retur

En dagsutflykt med tåg från Cannes till Monaco tar lite drygt en timme och priset för en biljett t o r är ca 150 kronor. Med andra ord kostar det lika mycket som om jag skulle ta bussen till vår grannkommun här hemma och med tanke på det så är det absolut en prisvärd utflykt!

Monaco, som är världens näst minsta land efter Vatikanstaten, hyser som bekant en hel del människor som inte kan tituleras fattiglappar. För att få bo i landet över huvudtaget ska man för det första spendera minst 180 dagar per år på plats och så ska man dessutom deponera en liten nätt summa av 100 000 Euro på ett bankkonto i Monaco (Uppgifterna har jag tagit från Rivieranguiden.se). Med andra ord är landets "fattiglappar" inte så fattiga alls. Var tredje person ska tydligen vara dollarmiljonär, det vill säga i alla fall vara god för runt 6,5 miljoner sek så det kanske inte är så underligt att "båtparken" ser ut som den gör.

Ett besök i Monaco innebär naturligtvis en sväng förbi casinot, om inte annat bara för att varit där. Inga bilder inifrån byggnaden blev det, vi sparade de kronorna så att vi skulle kunna ha lite kvar för att inta ett glas vin på den angränsande "Café Paris" och insupa atmosfären lite. Även det är en sådan där "baraföratt-sittning" eftersom det mesta kostar mer än det smakar, men man behöver ju inte vara förnuftig jämt.

En promenad ifrån casinot till furstepalatset är en trevlig promenad utefter hamnen och sedan upp till de gamla delarna där palatset är beläget. Härifrån har man en fantastisk utsikt över staden.

I palatset huserar numer Prins Albert II, son till den tidigare fursten Rainier och hans fru Grace Kelly.  Han tillträdde tronen efter sin fars död 2005 och var ungkarl fram till 2010 då han förlovade sig med Charlene Wittstock, en simmerska från Sydafrika. Vid bröllopet året därpå fanns det 800 inbjudna hedersgäster och förutom dem så bjöds alla vuxna monegasker (det heter faktiskt så!) in att vara med på festligheterna.

Med tanke på att Albert har två barn med två olika kvinnor innan han träffade sin nuvarande fru, så finns det troligen ett antal krossade hjärtan lite överallt efter den mannens framfart. Tidigare fanns det en klausul som sa att om fursteätten dog ut så skulle Monaco förlora sin självständighet till Frankrike men den är borttagen nu, så landet förblir självständigt oavsett vad som händer. Men för säkerhets skull så är ättens fortsatta styre säkrat genom parets tvillingar som föddes 2014.

Trots att vi stod utanför palatset ett tag kom det ingen och bjöd in oss på kaffe, så vi tog en promenad i de mysiga trånga gränderna i stället för att hitta något annat ställe att fika på.

Monaco blev väl egentligen allmänt känt i Sverige när herrarna Borg och Stenmark bosatte sig där. Då var det ju en rätt stor grej att de "smet iväg". Numer är det ju lite av vardagsmat att våra idrottsstjärnor skaffar sig något litet ställe här. Svenska skidåkare och friidrottare ska det ju finnas en hel hög om jag inte är helt felunderrättad. Trots det så var det inte heller någon sådan som bjöd in oss på kaffe så det var bara att vandra vidare.

Det är ju inte bara svenska kändisar som bosatt sig här. Monaco är väldigt kändistätt så det här borde vara en fantastisk plats för "kändisspotting". Nu är det en rätt tråkig sysselsättning för undertecknad eftersom jag är totalt värdelös på att känna igen sådana personer som man bör känna igen och det är ju lite av en förutsättning för att det ska vara kul.

Men som sagt, en dagstur från Cannes till Monaco med tåg är mycket trevligt, men en dag räcker absolut och får man ändå ingen inbjudan att stanna på middag hos någon så kan man lika gärna åka tillbaka och inta middagen på en trevlig restaurang i Cannes.