Före och efter...

Förmodligen har det inte undgått någon att det i dagarna är 20 år sedan Estonia förliste på sin resa från Tallin till Stockholm. En av flera händelser som på sitt sätt förändrar vissa saker även för de som inte har någon direkt koppling till det som hänt. Tiden kan komma att delas in i "före och efter" plus att det dyker upp nya ord och begrepp som vi plötsligt har full koll på, sådant som vi aldrig har haft en aning om tidigare.

Jag antar att det är fler än jag som kan tala om exakt var jag befann mig och vad jag gjorde då beskedet om Estonias förlisning kom. För egen del var jag vid tidpunkten bosatt i England, och eftersom maken dagen innan rest till Sverige var det en av mina engelska vänner som ringde på morgonen och ställde oroligt frågan om han hade flugit eller åkt båt. Nyheten fick sedan enorm uppmärksamhet i brittisk tv.

Det ord vi alla fick lära oss efter Estonia var "bogvisir". Hur många av oss kände till vad det var innan? Nu förmodar jag att de flesta av oss har full koll på vad det är. Och om man slår upp ordet "bogvisir" så kan man även läsa om Estonia.

Natuligtvis finns det fler exempel på liknande händelser. En av de största i Sveriges historia är givetvis mordet på Olof Palme 1986, ni vet det där som inte kunde hända i Sverige. Jag hörde nyhetssändningen då det hänt på natten eftersom vi hade besök och fortfarande var vakna. Förutom alla turer i den utredningen (som gick sådär...), så är väl begreppet vi fick med oss därifrån "PKK". Hur många kände till det innan? Efter var det ju svårt att undvika, om man säger så...

Ett annat exempel är mordet på Anna Lindh. Nu är det väl inget direkt begrepp kopplat till den händelsen, men hon har lämnat spår efter sig på ett lite annorlunda vis. Visste ni att Costa Rica namngav en stekel, Polycyrtus Lindhae, efter henne år 2005? Bakgrunden till det var hennes stöd att bevara landets biologiska mångfald.

Sedan har vi naturligtvis en händelse som inte behöver någon närmare presentation - hur många är det som inte vet var de befann sig när beskedet kom om att det kört in flygplan i de Amerikanska twintowers? Och jag antar att det var i och med det världen lärde sig att det fanns något som heter "Al-Qaeda". Numer känns det nästan osannolikt att vi inte visste (i alla fall inte jag) vad det var innan.

Men det är väl så här det är, jag antar att oavsett hur stor eller liten katastrof det rör sig om i ens liv, så kommer man alltid att dela in tideräkningen i "före och efter".

Dans på glödande kol

I Anna Jansons fjortonde(!) bok om kommissarie Maria Wern, som håller till på Gotland, finns barn som far illa, vilket berör och det känns som om det är det som lyfter boken lite.

Jag har inte läst alla de tidigare 13 böckerna i serien, jag har läst några stycken, och jag har tyckt om dem. Men nu är väl faran för Jansons kommissarie Wern att det börjar bli  uttjatat och att det känns som om även Gotland kommer att sälla sig till Sveriges alla "Midsommerliknande småorter" där folk mördas på löpande band.

Det här är en helt ok deckare, eller kriminalroman vilket man nu väljer att kalla den, med barn som misstänkta förövare. Barn som växer upp under förhållanden som gör att tillvaron inte är riktigt som den ska i andras ögon.

Här ställs även relationer på sin spets, är alla vad de utger sig för att vara och vem kan man egentligen lita på?

Som sagt, inte en av de bästa böckerna av Anna Janson som jag läst, men det är en lättläst bladvändare och om man tycker om genren, absolut läsvärd.

Lärare eller inte lärare, det är frågan...

"Min stavning är ruskig. Jag stavar egentligen bra,men det ruskar så alla bokstäverna kommer på fel plats"
(Nalle Puh)

Huvudnyheten i dagens SvD är den om att lärarbehörighetskravet kan komma att fördröjas. Prata om ett ämne som dragits i långbänk! I egenskap av lärare följer jag naturligtvis debatten med intresse. Det ska bli väldigt intressant att se var det kommer att sluta, vad som kommer att hända med denna "legitimation".

Jag tillhör de som ansökte rätt tidigt, så jag har fått min, det vill säga att jag fick ett papper som ser ut ungefär som mitt utbildningsbevis, men nu har jag i alla fall ett antal papper som talar om vad jag kan och kan sedan något år tillbaka inte bara titulera mig "lärare" utan till och med "legitimerad lärare" och idag verkar vi ju kunna bli en utdöende ras.

Lärarutbildningen ser ut att ha fått svår konkurrens när det gäller att rekrytera intresserade ungdomar. Fast det är klart, med så hårda konkurrenter som "Paradise Hotel", så kan det ju vara hårt, eller...? Visst kan man fundera lite på var felet ligger när ett program som det nyss nämnda får fler ansökningar än lärarutbildningen? När årets säsong av tv-serien fick dryga 11 000 ansökningar var det cirka 1000 färre som ansökte lärarutbildningen till höstterminen 2013. (För er som missat det, så kan jag berätta att "Paradise Hotel" är en realitysåpa som i princip går ut på att deltagarna ska supa och ha så mycket sex som möjligt)

Nu är det ju några år sedan jag var i svenska skolan, eftersom jag tillbringat de senaste fem åren utomlands, men efter att ha vikarierat lite nu måste jag säga att jag definitivt har saknat det. Jag tycker det är kul och jag tycker om att vara tillsammans med dessa "underbara pubertala monster". Visst kan det många gånger vara en utmaning. men det är en härlig utmaning. Det jag däremot har svårt för, är alla extrauppgifter som verkar komma till hela tiden. Det ser inte ut att ha minskat under mina år som frånvarande, och frågan är vem det gynnar om lärarna får mindre tid för själva undervisningen bara för att hinna formulera diverse dokument...

Jag har inga svar, och jag tänker inte dra igång någon debatt, jag tycker bar att det är så himla synd att läraryrket verkar bli mindre attraktivt, för det är ett fantastiskt yrke bara man får utöva det på ett sätt som gynnar alla!

Men visst är det som den amerikanske författare Finley Peter Dunne en gång sa:
"Det spelar ingen roll vad du studerar, så länge du inte tycker om det"

På söndag ska jag i alla fall göra något jag tycker om, jag ska vandra omkring i böckernas värld några timmar, jag ska nämligen bege mig till Göteborg för att besöka årets bokmässa.

Hösten är här på riktigt!

Jo då, så är det - nu är hösten här! Inte nog med att det blev ett väldigt abrupt omslag i vädret, det är höstdagjämning på tisdag, så det var väl dags nu. Höstdagjämningen innebär att det är tid för att kura ihop i soffan i skenet av några stearinljus. Det är nu som dimman tätnar och lite mysigt är det ju, även om det är att föredra när det är ljust och varmt...

Nu kommer alltså dagar och nätter att vara lika långa under några dygn innan det vänder och ljuset krymper ihop för att lämna plats åt det tilltagande mörkret. Det är nu dags att börja ta reda på sommarens alla blomlådor med ett innehåll som är mer eller mindre visset, att torka av och ställa bort sommarmöblerna, samt att tömma grillen på aska och ställa undan i väntan på nästa grillsäsong.

Trots att det känns lite vemodigt att städa undan sommaren, så är det något visst med hösten. Den höga klara luften och möjligheten att vandra omkring i skogen och fylla på svampförrådet eller att bara traska omkring och insupa atmosfären bland mossa och fallande löv.

Men visst är det lite vemodigt över årstiden, även om jag tillhör de som faktiskt tycker om hösten (men en regnig, mörk och tråkig november kan jag vara utan!)

Nu komma kalla dagar,

Nu komma dagar grå,

Och hur ditt hjerta klagar

Så komma de ändå.

För vindens fläkt i natten

Den sista rosen dog,

Det mörknar öfver vatten,

Det glesnar öfver skog.

Det hviskar öfver fjärden

En sorgsen anderöst:

»Nu sommarn gick ur verlden,

Farväl! Nu är det höst!»

Du lind, som börjat gulna,

Du snart skall öde stå;

Nu komma dagar kulna,

Nu komma dagar grå.

Vildblomma, som fördröjt dig

I dunkla snåren än,

Och tyst i hopp förnöjt dig:

Du har ej långt igen!

Och neckros, du, som domnar

Så blek invid din ö,

Ack, det är bäst du somnar,

Ty snart du måste dö.

Och hjerta, du, som skådar

Hur allt förvandlar sig,

Fins ingenting, som bådar

Den samma lag för dig?

Men ängsligt hörs du svara:

Ack, unna mig min frid,

Och låt min sommar vara

Ännu en liten tid!

(C.D. af Wirsén)

Forskningsrön av stor betydelse för mänskligheten, eller...?

Jag vet inte hur många som undgått att årets humorpris inom forskningen "Ignobel" nyligen har delats ut, där  forskare har belönats för sina upptäckter inom allehanda nyttiga områden. Ett gäng japaner har belönats för att de undersökt hur halkiga bananskalen egentligen är och några andra har undersökt hur effektivt det är att stoppa fläskkött i näsan om man vill stoppa näsblod.

Jag antar att det är vad vi alla går omkring och funderar över ibland, så det är ju tur att någon tagit reda på hur det verkligen är.

Nu är det ju så, att det här är ett pris som delats ut i många år tidigare, och även då har forskare belönats för svar på frågor vi alla funderar över. Så för alla er som alltid undrat över hur dyngbaggar navigerar i mörker, så kan jag berätta för er att de använder sig av Vintergatan. Fjolårets pris i biologi/astronomi gick nämligen till de forskare som hittade lösningen på just det problemet vilket vi alla funderat mycket över.

Och för alla er som legat sömnlösa och funderat över huruvida det blir mer eller mindre halkigt om man sätter sockarna utanpå skorna när man går på isiga vägar, kan jag berätta att fysikpriset gick till de forskare som bevisade att det är mindre halkigt med sockarna utanpå.

De här och många andra mer eller mindre vansinniga forskningar och vinnarna av ignobels pris genom åren finns att läsa om på "Improbable Research". Så för alla er som grubblar över om döpta kor mjölkar bättre än namnlösa, eller om loppor som lever på hundar kan hoppa högre jämfört med loppor på katter, eller något annat livsviktigt kanske ni kan hitta svaren där.

Jag kan ju inte låta bli att fundera över om det är en lönsam sysselsättning, för då kanske det finns något olöst problem jag kan ge mig på...

Medan jag funderar vidare på detta kommer en bild från årets sista(?) sommarpromenad!

En söndag i september

Så var valdagen över. Oavsett om utgången blev som ni önskade så hoppas jag ni alla varit och sagt ert i valet. För egen del var det avklarat i början av veckan. Jag vet att många tycker det är lite extra högtidligt att gå och rösta på själva valdagen, men jag tycker nog inte det spelar så stor roll, utan tillhör de som gärna gör det någon dag i förväg.

Igår hade jag för övrigt något annat viktigt(?) för mig eftersom jag hade en sådan där dag som skulle tillbringas  med att försöka putta bollar i hål. För övrigt en mycket spännande dag vädermässigt. När det hela startade så låg dimman tät över nejden och termometern visade på sex (!) grader. Något kylslaget med andra ord. Efter att ha avverkat de 18 hålen så sken solen från en knallblå himmel och termometern visade på 19 grader.

Gissa om det skalades av kläder under dagen! Jag kan ju säga som så, att när vi stod där i våra ärmlösa överdelar och svettades var det svårt att tro att vi några timmar tidigare stått och huttrat i tröjor, jackor och halsdukar. Men det är väl det som är höst när den är som bäst, eller...?

Nu ska jag packa in mig i bilen och styra österut mot den kungliga huvudstaden och de båda döttrarna. Det ska bli jättemysigt att få spendera ett par dagar tillsammans med dem.

Det här med bloggandet...

Nästan fyra år och närmare 1000 inlägg sedan starten på min bloggkarriär sitter jag nu här och funderar lite på vad jag egentligen ska göra med den, bloggen alltså. Det var ju ändå så, att när jag startade så var tanken att jag skulle blogga om livet i Singapore och allt vad jag hittade där. Det, plus alla resor vi har gjort under våra år där borta, har ju liksom varit min blogg. Nu är jag tillbaka i Sverige, och tanken är väl att jag ska förbli så. Förhoppningsvis med ett undantag någon gång under hösten då jag har tänkt mig tillbaka och avsluta Singaporevistelsen "på riktigt", så då blir det väl lite Singaporeblogg igen.

Nu är det ju så, att det är ju svårt att driva en Singaporeblogg från Sverige så inriktningen får väl kanske bytas ut. Så mycket vet jag i alla fall, att någon mat- eller inrednignsblogg blir det inte. Inte heller kommer jag att ge mig in i mode- eller sminkbranschen, det är väl inte riktigt min grej, om man säger så... Det där med reseblogg däremot låter ju tilltalande. Krukset är väl bara att då måste man kanske resa rätt frekvent för att kunna sätta just det epitetet på bloggen. Att jag tänker styra kosan mot Stockholm några dagar nästa vecka och tillbringa en oktoberhelg i Lund kanske inte räknas även om det ska bli mycket trevligt. Fast vem vet, det kanske kan komma att bli en del från Bulgarien så småningom, och det kanske kan bli nog så bra.

Under tiden då jag inte är på resande fot - vilket är den stlrsta delen av tiden -  så kommer jag säkert fortsätta med att hitta saker att skriva om på hemmaplan och förhoppningsvis kommer det att finnas någon som är road av att läsa dem.

De fyra år som jag har roat mig med att skriva har det i alla fall handlat om väldigt varierade saker. Lite kul är det dock att ett av mina allra första inlägg, det som handlade om Melleruds berömda(?) korv i väffla, fortfarande tillhör de mest lästa inläggen och oavsett om ni tror det eller ej, så är det ett av de vanligaste sökorden som gör att någon hamnar på min blogg. Om ni skulle vara lite nyfikna på vad denna kulinaritet är, så finns inlägget här.

Nu har jag lyckats med det som de flesta politiker håller på med just nu, svamlat jättelänge utan att egentligen få något sagt! Med andra ord ett rätt värdelöst inlägg, men det måste ju få finnas sådana också, eller...? Om inte annat så visar jag ju att jag lärt mig lite av alla valdebatter!

Nu är det så, att jag har fortfarande cirka 50 inlägg kvar innan jag når till 1000, och något säger mig att jag kommer att låta er veta när inlägg nummer 1000 skrivs...