Gott Nytt År

Så var det snart slut på 2014 och det är dags att lära om igen. Nu ska det till en femma istället för en fyra, och det lilla enkla kan bli ett nog så stort problem.

Jag vet inte om det är ett ålderstecken, men var det här året tog vägen vet jag inte riktigt, det bara försvann, sådär lite "swisch" bara. Men visst känns det lite som en varningssignal om man börjar gå om kring och med lite lagom himlande ögon säga, "det går bara fortare och fortare", så det struntar jag i.

Nu är det dags att ta nya tag och se fram mot nästa år och visst kan det vara lite spännande att fundera över vad det kommer att föra med sig. Jag tänker i vanlig ordning inte avlägga något löfte som jag ändå kommer att bryta. Och om jag ändå mot förmodan skulle få för mig att avlägga något löfte så skulle det väl i så fall vara att jag ska försöka må så bra jag bara kan och ta vara på tiden här och nu. Jag är fullt medveten om att det kanske inte alltid är så himla enkelt, men att ha den inställningen är ju i alla fall ett stort steg i rätt riktning.

För egen del kommer väl i alla fall några månader att tillbringas i värmen i Singapore. Troligen handlar det då om att "packa ihop" vår tillvaro där för att återvända på allvar till Sverige igen. (Det är i alla fall vad vi tror just nu, är kanske bäst att tillägga den här gången, jag har ju "flyttat hem" förut...)

Nu är det inte så många timmar kvar av det gamla och med tanke på att våra vänner på andra sidan jorden snart börjar fira så är det kanske dags att plocka fram champagnen och skåla lite med dem också innan det blir dags för tolvslags-skumpan här.

Ha nu en riktigt bra nyårskväll allihop och ett riktigt

Gott Nytt År

Så ses vi igen nästa år!

Nu blev det många böcker...

Jo, nu blev det många inlägg om böcker. Jag får väl be om ursäkt om det blev tråkigt, men då har man ju som bloggläsare den fantastiska möjligheten att välja vad man vill läsa och vad man vill hoppa över!

Jag låg ju liksom lite efter då det nya året närmar sig med stormsteg! Jag har ju  bestämt mig för att ha mina lästa böcker dokumenterade årsvis, så jag var lite piskad att fixa det idag, om man säger så... Men nu är de på pränt, 2014 års lästa böcker. 22 stycken blev det och det är en rätt blandad kompott, precis som det ska vara.

Nu är det dags att suga lite på de sista skälvande dagarna på året innan det är dags att börja träna på att skriva nya siffror igen. Innan ett år byts till ett annat får det bli några årskrönikor på tv och i tidningarna för att försöka komma ihåg vad det var som egentligen hände...

Is och vatten

Det här är en roman av Majgull Axelsson, vilken var en helt ny bekantskap för mig. Jag hade inte heller hört talas om boken innan jag läste den, och måste medge att jag blev positivt överraskad.
Handlingen utspelar sig under olika tidsepoker och i centrum står två tvillingflickor och deras barn. Tvillingarna Inez och Elsie växer upp på 40-talet och tillbringar all sin tid tillsammans ända upp i tonåren då de glider isär. Elsie blir med barn, men då hon inte är tillsammans med fadern lämnar hon det nyfödda barnet till sin syster och tar sedan anställning på en båt.

I boken får vi växelvis följa såväl tvillingarnas uppväxt som den bortlämnade sonen Björn och hans kusin Susannes, som Susannes liv i nutid.

Susanne befinner sig på en isbrytare och det finns en hel del symbolik i hur isen bryts upp mer och mer ju närmare målet de kommer. Och när man till sist når det öppna havet har hon gjort upp med sitt förflutna.

Jag tycker mycket om det sätt som författaren visar var någonstans i tiden vi befinner oss utan att på något vis nämna årtal, utan låter händelser och beteenden berätta. Här finns problematik som syskonrivalitet, utnyttjande, idolskap och inte minst frågan vad som händer då man lämnar bort ett barn.

Efter att ha läst den måste jag säga att jag blir lite sugen på att även läsa "Aprilhäxan" av samma författare, en bok jag har hört talas om man aldrig fäst någon större vikt vid.

Hjärtats mörker

"Hjärtats mörker" är en kriminalroman skriven av Jonas Moström, och det är min första kontakt med denne författare, och en positiv sådan.

Den börjar, som så många andra deckare, med att det är barn som hittar en kropp någonstans och i det här fallet är det två bröder som hittar en strypt kvinna med sönderrivna kläder i en skogsdunge.

Huvudpersonerna är två vänner, polisen Johan Axberg och läkaren Erik Jensen, som båda bor i Sundsvall. Samtidigt som Johan Axelsson leder utredningen av mordet så åker Erik Jensens fru på en skrivarkurs i Frankrike, vilket kommer att få stora konsekvenser för många...

Även om den kanske bitvis är väl förutsägbar, så är det en deckare som föll mig i smaken. Den är bra skriven och, precis som det ska vara, så var det väldigt svårt att inte läsa "bara en sida till".

Det här är den tredje i en serie om åtta böcker där vännerna Axberg och Jensen figurerar.  Om det var "nyhetens behag" som gjorde att jag gillade boken, eller om det var något annat vet jag inte, så visst ska jag testa ytterligare någon av samme författare. Men risken är väl även i det här fallet, som i så många andra, att de personliga problemen hos huvudkaraktärerna tar över.

Syster

Marjories syster försvann en fredag i början av maj. Så inleder Bengt Ohlssson sin bok "Syster". En mardrömstanke för alla, att någon försvinner utan att man vet vad som hänt.

Läsaren får följa lillasyster Marjorie, hennes tankar och funderingar efter att det händer. Hur hon upplever sin familj före och efter systerns försvinnande, hur hon får bo hos sin faster Ilse under tiden föräldrarna söker efter sin äldsta dotter Miriam. Hos en faster hon inte känner, men som berättar historier, såväl uppdiktade som sanna.

Det är fascinerande hur författaren lyckas fånga en lillasysters upplevelser kring familjen och inte minst förhållandet till sin syster. Hur hon upplever att vara just lillasyster och hur hon ofta hade känslan av att Miriam var favoriserad av föräldrarna.

Det är ett fantastiskt språk i boken, med det ena mer målande uttrycket än det andra. Nästan så det blir väl mycket "målerier". Ibland känns det nästan som om det är viktigare att måla upp bilder med så många ord som möjligt än att föra berättelsen framåt. I vissa lägen blir det svårt att ta till sig att det är ett barn som det handlar om och som tänker alla dessa tankar som svävar iväg i en aldrig sinande ström av målande beskrivningar.

Men visst, en läsvärd bok som tar upp en fruktansvärd händelse, och jag har en bestämd känsla av att det här är en bok som kommer att användas i många bokcirklar, skolklasser och andra forum där man kan diskutera och analysera innehållet.

God fortsättning!

Det är väl så man säger så här ett antal dagar efter jul: "God fortsättning", så det säger jag nu! Hoppas ni alla har haft en bra julhelg och förhoppningsvis kunnat njuta av ledigheten (för er som har sådana där arbeten när man är ledig när almanackan visar rött) utan att ha haft alltför många måsten.

Tyvärr så är det väl så, att sådana där speciella helger ofta innebär en massa måsten för många. För egen del har vi haft en härlig julhelg och har haft båda tjejerna och en sambo på hemmaplan. Det har varit jättehärligt! Det händer ju inte alltför ofta att samtliga i familjen är på samma plats samtidigt numer, vilket gör det desto mysigare när det sker. Inte blev det för mycket mat heller, utan alldeles sådär svenskt "lagom".

Man skulle kunna påstå att det blev "rätt lagom" med julpynt också, det blev inte mycket mer än tomten som kom fram men det räckte eftersom han äntligen fick sin julpudel!

Det var väldigt härligt att angöra svensk mark när solen sken från en klarblå himmel, och just den dagen vi kom kändes det precis som en underbar aprildag. Nu varade ju inte det där med känslan av april sådär väldigt länge om man säger så. Nej, efter några dagar kändes det där med vårväder väldigt avlägset! Visst är det härligt med riktiga vinterdagar när solen lyser och det gnistrar i snön och det knarrar sådär ljuvligt under fötterna, men det måste ju inte vara så kallt så det känns som om man ska frysa fast varje gång man tar ett steg framåt.

Något annat som inte är sådär väldigt käckt när termometern börjar visa nedåt 15 minusgrader är det där med bil, Att sätta sig i en sådan kan likställas med att kliva in i ett kylskåp (nu brukar jag inte sitta i kylen sådär jätteofta, men jag är helt övertygad om att om jag skulle göra det så är det precis så det skulle kännas!).

Men efter att ha gjort ett litet besök vid stugan för att kolla så allt såg ut som det skulle så måste jag tillstå att visst är sådana där vinterdagar härliga! Och på bild syns det ju inte riktigt hur kallt det faktiskt är!

Nu blir det till att försöka njuta av vintern ett par veckor till innan det är dags att åka tillbaka till värmen igen.

Christmas on a Great Street

Jodå, nu är det upplyst på Orchard Road minsann. Här finns så mycket ljus till jul, i form av stjärnor, granar, mer stjärnor, mer granar och allt annat man kan vilja önska sig till jul, så någon ljusterapi lär inte behövas om man vandrar omkring här ett tag.

I år är det lite speciellt, för uppenbarligen firar man "50 år av turism" och det innebär att det finns en utställning där man kan se bilder från de senaste 50 årens jular utmed Orchard Road. Det är ju så, att nästa år är det 50 år sedan Singapore blev självständigt, så det här är väl bara början på nästa års firande...

Och naturligtvis, så uppmanas man i sedvanlig Asiatisk anda att ta med kameran och gärna lägga ut bilderna på alla tänkbara sociala medier - och det görs, jag lovar. Fotas,alltså! (undertecknad är uppenbarligen inget undantag)

Visst är det vackert (kanske inte allt, men en hel del) med alla lampor som lyser upp tillvaron under månaderna före jul. Men frågan är om inte det där med att alla shoppingcenter tävlar om att överglänsa varandra i lampmängd kan bli något(!) överdrivet.

Ett tag hade jag planer på att räkna antalet julgranar utefter gatan i fråga, men jag kan säga att det lade jag ner rätt fort. Dels därför att det visade sig vara hur många som helst, och dels därför att jag är inte helt säker på vad som räknas som julgran eller inte.

Hur som helst, vackert kanske det är, men energisparande...? Inte mycket!

I kväll är det dags att lämna det ljusbeklädda Singapore för en, troligen något mindre upplyst, liten svensk stad där julen ska firas tillsammans med familjen, och om vi har tur kanske det istället kan finnas lite snö som lyser upp tillvaron där...