Fynd av äldre modell

Vi har ju som sagt "blivit med sommarstuga". En liten mysig röd stuga vid randen av en liten värmländsk sjö. Nu får jag tillstå att jag fortfarande väntar på de där underbara morgonstunderna när jag ska dricka mitt kaffe vid sjökanten och solen ska glittra sådär fint i vattnet och de första morgonstrålarna ska värma mig så där härligt... Ja, ja, det kanske kommer...

Nu var det i och för sig inte det som inlägget skulle handla om, utan om gårdagens "fynd". Stugan köptes nämligen med allt innehåll intakt - och då menar jag allt!!! Det här innebär att jag är liksom inte helt säker på vad vi egentligen äger numer. Visserligen är det en liten stuga, men det får plats mycket saker i en liten stuga också! Och visst är det bra att bara kunna flytta in sådär, utan att bekymra sig om att behöva skaffa saker till ytterligare ett boende, men jag kan ju säga som så, att vi kanske inte har riktigt samma smak när det gäller allt, de förra ägarna och jag.

Hur som helst, lite spännande är det ju att se vad det finns och igår roade jag mig med att utforska kökets alla skrymslen och vrår och där fanns det mycket smått och gott kan jag lova. Bland annat så hittade jag "Husmoderns kokbok" vilken lämnade tryckpressarna 1923. Här fanns mycket smått och gott vill jag lova (och en del som kanske lät mindre gott också), och vem vet, någon dag kanske man skulle ta och testa något av de gamla hederliga recepten. Fast kanske inte just korvkaka då...

Ser ni förresten att det fanns snabbmat redan då? Jag menar "överbliven blodpudding" måste väl höra dit, eller?

I am Malala

Det finns böcker som gör intryck på läsaren och det finns böcker som glöms bort och blir en i mängden. "I am Malala" tillhör den första gruppen när det handlar om läsintryck för egen del. Kanske inte om man ska prata om själva språket i boken, det är inget utöver det vanliga, men innehållet är desto mer imponerande.

Malala är den pakistanska flicka som redan som 11-åring började göra sin röst hörd för flickors rätt till utbildning. Hon följer tidigt i sin pappas fotspår, en man som arbetar hårt för allas rätt till utbildning. Hon växer upp med en stark tro på Allah tillsammans med sin pappa, sin mamma som saknar utbildning och inte är läskunnig, samt sina två bröder.

Närär Malala är i tioårsåldern, kommer talibanerna till den vackra Swatdalen där familjen bor och livet förändras för alla. Talibanerna som inte vill att flickor ska gå i skolan spränger 100-talet skolor i luften, de förbjuder teveapparater och på radion spelas inte längre musik utan där hör man endast en malande röst som bara har ett syfte, nämligen att hjärntvätta alla lyssnare. Kvinnor ska helst hålla sig inomhus och de som trotsar talibanerna dödas.

Den 10-åriga Malala tillhör, tillsammans med sin far, de som inte tystnar. Hon startar en anonym blogg där hon skriver om det som händer och tillsammans fortsätter de att kämpa för flickors rätt till utbildning.

Det hela håller på att ta en ände med förskräckelse 2012 när den då 15-åriga Malala skjuts i huvudet av en taliban med syfte att döda. Hon överlever dock och fortsätter sin kamp och på sin 16-årsdag talade hon om vikten av utbildning inför FN och hon har även nominerats till Nobels fredspris.

Boken är skriven med hjälp av Christina Lamb och den ger förutom historien om Malala även en inblick i Pakistans historia, lite om Koranens innehåll och vad Allah egentligen anser om utbildning och våld. Det är en spännande och intressant berättelse och eftersom jag för egen del hade väldigt lite inblick i mycket av det som händer i den delen av världen gav den mig många intressanta lässtunder.

Och när det gäller Malala kan vi bara hoppas att hon orkar fortsätta kämpa för sin sak!

Mysväder???

Nu har jag befunnit mig på svensk mark i närmare två veckor och jag måste säga att det börjar kännas som om jag börjar få mitt behov av det efterlysta "mysvädret" tillgodosett... Och just idag verkar det som om han den där Tor till och med släckte lampan innan han med Mjölner i högsta hugg spände för sina bockar Tandgnioster och Tandgrisner för att ge sig ut och jaga jättar på himlavalvet.

Åska är i och för sig rätt ok, och det kan vara mysigt att sitta ute och titta på, men inte när termometern visar på 10 grader! Och visst kan man sitta inne och mysa också, men inte i flera veckor...

Det är lite kul just det där med åska. Nu har jag befunnit mig vid ekvatorn rätt länge, och där är det verkligen åskväder. Sådana där riktigt rejäla när det smäller och blixtrar hela tiden och då menar jag verkligen smäller och blixtrar! Troligen är det där de största jättarna finns att jaga!) Däremot är det ytterst sällan man får restriktioner om hur man ska bete sig i dessa väderförhållanden. Här däremot vet man ju precis. Från det vi var väldigt små har vi blivit itutade att undvika den högsta punkten då det åskar, att inte stå under ett träd, att inte vara på sjön, om du badar ska du gå upp, att inte ha järnföremål i händerna, sätt dig gärna i en bil och så vidare. Dessutom ska vi helst rycka ur alla sladdar och inte prata i telefonen under tiden det åskar.

Fast om man ser till statistiken så är det kanske befogade råd, för tydligen ska det vara 17 personer/år som träffas av blixten och om inte den som räknat ut det har fel, så skulle det innebära en person på 530 000.(Jag har inte kontrollräknat och har ingen ambition att göra det, utan eftersom jag är uppväxt med "Hej matematik" så duger det om det åt mig om det är ungefär rätt) Och eftersom jag helst inte vill bli en av de där 17 så ska jag nog försöka hålla mig till de restriktioner som finns.

Om man betänker att det är cirka 1800 åskväder på gång hela tiden med 45 blixtar i sekunden över vår jord och att varje blixt innehåller en strömstyrka av 20000-50000 ampere så är det ju en fantastisk strömkälla (Om bara någon kom på hur man skulle kunna fånga och bevara den...) Prata om naturkrafter! (Som jämförelse är strömstyrkan i våra vanliga ledningar 5-20 ampere) Hon var inte så fel ute Mary Shelley som lät vetenskapsmannen Victor Frenkenstein utnyttja den kraften i sina experiment.

Som ni märker så har jag alltså återvänt till Sverige och blivit totalt väderfixerad, men en fördel med det här mysvädret är ju att det är helt ok att spendera dagarna med en bra bok och kvällarna framför tv:n under pågående fotbolls-vm...och vem vet, det kanske är så enkelt att värmen kommer när finalen är avgjord.

(Sifferuppgifterna har jag hittat på div olika nätsidor, så jag tänker inte ta gift på att de stämmer, men som sagt med "Hej Matematik" i bagaget så är det säker helt ok...)

Skyll inte på budbäraren!

Att det här med väder är viktigt för oss svenskar, det är ju ingen överraskning och att på sommaren kan det komma att ta sig de mest mystiska uttryck. Men ibland kan jag inte låta bli att fundera över hur människor tänker...

Att skylla vädret på meteorologerna kanske inte är riktigt rätt väg att gå! Fast å andra sidan, vem ska vi skylla på? Det är ju lite taskigt dock att skicka mejl och ringa till budbärarna och tala om att de gör ett dåligt jobb! Även om jag också skulle önska att de kunde leverera bättre besked på väderfronten, så har jag ju lite svårt att börja skälla på dem för det. Tydligen så finns det människor som börjat sin ledighet och ringer och skäller på metrologerna för det dåliga vädret!

Men visst är det lite underligt. Vi bor i en del av världen där det faktiskt inte är sol- och värmesäkert på något vis, ändå är det många som inte gör annat än att går och mår dåligt hela semestern just för att det inte är 25 grader och strålande sol i fyra veckor. Men hallå - kan det vara så att någon har glömt bort var vi bor?

Ok, jag vill också ha värme och sol, men det är ju lite svårt att råda över vädret...så det är bara att bita ihop och göra det bästa av situationen och jag lovar, jag ska inte skicka något elakt sms till meteorolgerna även om de inte gör som jag vill, och även om jag skulle vilja så ska jag inte jaga brevbäraren för att jag får för tråkig post...

En liiite väl kylslagen midsommar

Då var 2014 års midsommarfirande över. I vanlig ordning blev det en mycket trevlig tillställning i glada vänners lag med sill, nubbe, sånger, midsommarstång, grill och mycket härligt tjat en bit in på natttimmarna.

Sedan var det väl i och för sig vissa bitar som man skulle kunna önska lite annorlunda. Till exempel knottinvasionen som gjorde att vi kröp in i huset tidigare än som brukligt är, plus att temperaturen inte heller inbjöd till utesittande sådär väldigt sent... Eftersom jag inte tänkte på att det kunde ha varit bra att ta med tjocka täckjackan, så blev det lite kallt om man säger så. Om någon skulle protestera och säga att det visserligen var kallt, men inte täckjackskallt, kan jag be att få upplysa om att det faktiskt var varmare på julafton 2013 i vissa delar av vårt avlånga land, och då är det visst helt ok med täckjacka!

Det där med samma väder på julafton och midsommar kanske bara är ytterligare en förlängning i att vi ska göra samma saker på alla högtider för att förenkla tillvaron. Jag menar, vi äter ju redan väldigt mycket samma mat oavsett vad det är för högtid, framför allt så handlar det alltid om sill! Ingen svensk högtid är som den ska utan sill! Sedan spelar det ju ingen roll om man dansar kring en julgran eller en midsommarstång, man sjunger liksom samma låtar ändå. Det är grodor, musikanter från Skaraborg, gummor på väg till Nora, sju vackra flickor eller enebärsbuskar i båda fallen. Med tanke på detta kanske det bara är helt naturligt att man ska ha samma kläder, bara för enkelhetens skull...

Som sagt, en midsommarstång blev det, visserligen mer sällsynt än vacker men vad gör det? Av förklarliga skäl blev det dåligt med kvällsdopp den här gången, det kändes liksom mer lockande att värma sig lite vid grillen!

Ok, det regnade ju inte på oss så det kanske är synd att klaga...och nu är det ju faktiskt så, att sommarvädret kan ju bara bli bättre...

Ljuvliga svenska sommar!

Visst är det härligt med tropisk värme, vajande palmer, vita sandstränder och ett ljummet hav, men det är absolut inte fel med svensk sommarvärme, gröna björkar lite klippor och ett knappt badvarmt sjövatten heller.Och om man tänker efter så är frågan om det egentligen inte är precis lika bra, fast på ett annat sätt...

I slutet av förra sommaren blev vi ju med ett alldeles eget litet smultronställe, och där finns allt det där och det är helt fantastiskt! Att sitta och mumsa på färska jordgubbar och samtidigt höra klucket från vattnet mot kipporna och alla fåglar förgyller tillvaron med sitt kvitter ifrån skogen, då är det svårt att låta bli att njuta för fulla muggar. Till och med surret från alla envisa flugor blir mysigt! Om jag dessutom får upp hängmattan mellan några av träden så jag kan ligga där och lyssna på vågskvalpet, då känns det som om det kan bli en riktigt behaglig tillvaro.

Som ni förstår så förväntar jag mig en lång och varm sommar, och det gör ju inget om vattentemperaturen överskrider 20 grader, det blir ju något behagligare om man säger så...

För övrigt så verkar midsommarvädret bli rätt normalt i år, ömsom regn ömsom sol, men det gör ju tillvaron lite mer spännande. Och om våra största problem är huruvuda vi ska duka ute eller inne, så är det rätt ok tycker jag!

Ha en jättebra midsommarhelg allihop oavsett vad ni gör!

Hur tänkte de här?

Det där med att resa är kul, även om själva resandet i sig inte är sådär jättekul alla gånger. Långflyg är egentligen inte speciellt roligt alls när jag tänker efter... Fast visst har det lite tjusning, till exempel att det finns en himla massa tid att fundera över vilka medresenärerna är, var de har varit och vart de är på väg.

Den här gången hade jag bokat in mig på ett plan som visade sig vara på väg från Singapore till New York och jag måste erkänna att när jag klev av i Frankfurt för att byta till ett plan som skulle ta mig till Stockholm så kändes det rätt skönt att jag bara hade två timmars flygning kvar.

Resan Singapore Frankfurt tar cirka 12 timmar och det finns ju inte sådär väldigt mycket att göra på dessa plan mer än att försöka halvdåsa framför en film när maten serverats klart. Under dessa 12 timmar behöver man (i alla fall jag) uppsöka toaletten ett antal gånger. (Om det beror på att det helt enkelt är för att ha något att göra eller för att det verkligen behövs, det är en annan historia).

Just det här med flygplanstoaletter var det jag tänkte komma till. Stora är de ju bevisligen inte, utan det är i stort sett så att man behöver backa in för att det ska funka över huvudtaget. När man då äntligen bestämt sig för att göra detta besök efter att ha småslumrat i några timmar och är sädär lagom fräsch och håret har blivit härligt elektriskt efter att ha gnitdits mot den lilla kudden som man förtvivlat försöker hålla fast bakom huvudet. Tröttheten har satt sig i små påsar under ögonen och man ser allmänt glåmig ut, då visar det sig att den person som designat just den här flygplanstoaletten har fått den mycket geniala idén att sätta en helkroppsspegel på dörren mitt emot toastolen - jamen tänk er tanken själva! Hur kul är det att titta på sig själv i helfigur när man sitter på en toalett? Jag har väldigt svårt att tro att jag någonsin skulle uppskatta det och  definitivt inte i det skick man befinner sig i efter att ha varit på flygande fot i ett antal timmar! Lite spännande skulle det vara att veta hur denne person tänkte här...

Like Singapore, lah!

Det sägs ju att tiden går fort när man har kul, och visst är det så! Våra singaporianska år har bara rusat iväg men nu  börjar slutet på det "asiatiska äventyret" närma sig - tror vi! Vi har fortfarande inte fått något definitivt flyttdatum, men någon gång under det innevarande året ska det väl vara dags. I och med detta så har jag nu bestämt mig för att packa min kappsäck och återinskriva mig i Sverige i sommar och återvänder till Singapore när det blir dags för "flytt på riktigt" för att packa ur lägenheten. Det innebär att det inte har blivit något "riktigt farväl till allt och alla i Singapore", utan jag spar det tills vi möts igen.

I nya numret av Swea Magazine skrev jag ihop en liten "sammanfattning" av mina upplevelser den här tiden, och för er som kan tänkas vilja läsa den, så kommer den i sin helhet här tillsammans med lite typiska Singaporebilder:

"Så var det dags att vända blad i livet igen. Efter närmare fem fantastiska år i Singapore är det dags att tacka för oss och återvända till verkligheten. Visserligen är det en verklighet som jag med jämna mellanrum längtat tillbaka till, och visst finns det saker jag saknat, men jag har lärt mig älska Singapore med dess såväl för- som nackdelar och det finns väldigt mycket jag kommer att sakna.

Ett exempel är att inte behöva konsultera termometern innan dagens klädval görs, utan att kunna sätta på sig vad man vill och inte behöva slänga ned en extra tröja "omutifallomatt". Däremot kommer jag kanske att uppskatta möjligheten att kunna promenera hundra meter utan att behöva torka bort svetten i pannan eller känna hur svettdropparna rinner nedför ryggen och bildar små mörka ränder på kläderna.

Ytterligare något jag kommer att sakna fruktansvärt mycket är utbudet av mat med alla olika smaker och dofter. Alla Hawkercenters och andra fantastiskt mysiga ställen där man kan äta underbart god mat för en billig penning. Inte heller kommer någon att vara intresserad av om jag har ätit lunch, vad jag åt för mat eller var jag åt. nej, nu kommer istället fokus återigen att hamna på om det regnade igår eller om det kommer att regna imorgon.

På något underligt vis är jag säker på att jag även kommer att sakna alla mer eller mindre knasiga taxichaufförer med sitt eviga gasande och sina instrumentbrädor fyllda av allsköns prylar. För att inte prata om busschaufförerna som verkar ha någon inbördes tävlan om vem som kan få flest passagerare på fall under en dag med hjälp av så ryckig körning som möjligt.

Att kunna traska upp "bara sådär" på någon Roof Top Bar är väl kanske även det något som kan komma att bli lite saknat. Jag menar, det dräller ju inte direkt av den möjligheten i Karlstad, och även om det inte kanske skett speciellt ofta, så har ju i alla fall möjligheten funnits hela tiden och bara vetskapen om att man kan om man vill är ju något man kan komma att sakna.

Sedan har vi ju det här med att "leva lyxhustruliv", det kommer ju inte att bli riktigt lika enkelt den dagen jag återgår till mitt normala liv. Hur ska jag nu kunna rättfärdiga att dricka champagne vid poolen på förmiddagarna... Ok, jag har aldrig druckit champagne vid poolen någon förmiddag, men jag skulle kunna ha gjort om jag hade velat och återigen, bara vetskapen om att det varit möjligt... Vart ska jag ta vägen om jag vill göra det nu? Det fungerar kanske inte riktigt bra på en träbänk på en svensk innergård. Skämt åsidå, jag kan med gott samvete säga att jag har levt lyxhustruliv, vilket för mig har varit möjligheten att göra vad jag vill, när jag vill, hur jag vill. Inga bestämda tider att passa, ingen väckarklocka som ringer om det inte varit för något jag valt själv att göra på morgonen. Hur många är det egentligen som har haft möjligheten att uppleva detta? Och jag måste säga att jag känner mig oerhört tacksam för att jag fick ha det privilegiet under de här åren. Risken finns väl  att jag halkar tillbaka in i ekorrhjulet rätt snart, även om jag verkligen har lovat mig själv att försöka ta tillvara på tiden så mycket jag bara kan för att göra saker jag verkligen vill göra.

Något annat jag är helt övertygad om att vi är många som saknar den dagen vi lämnar Singapore för att flytta tillbaka till Sverige är möjligheten till resor. Många är vi som utforskat stora delar av Asien under vår vistelse i Singapore, och jag själv är inget undantag. Vi har hittat till många fantastiska resmål och gjort så många underbara resor och visst kommer jag att sakna kritvita stränder med vajande palmer och alla olika spännande städer. Men nu är det kanske dags att inse vilka skatter som finns att upptäcka i Europa. Många vackra städer med intressant historia på nära håll, och för egen del har jag väldigt mycket kvar att upptäcka i den delen av världen.

Sist med inte minst kommer jag naturligtvis att sakna alla nya underbara bekantskaper. Jag har lärt mig att livet som expat innebär fantastiskt många härliga möten med intressanta människor, men även lika många avsked. Man möts och man skiljs. Människor flyttar hela tiden, vilket innebär att människor man lär sig tycka mycket om plötsligt beger sig till någon annan del av världen. Det har varit år fyllda med skratt tillsammans med nya vänner och även om vi kanske inte kommer att befinna oss i samma del av världen så hoppas jag - och tror - att det kommer att innebära att jag kommer att ha kontakt med vänner över hela världen, och bara en sådan sak är ju en skatt som vi bör ta väl vara på och vara väldigt tacksamma över.

Avslutningsvis vill jag bara säga att det är med blandade känslor flytten går norrut. Men jag flyttar tillbaka med en ryggsäck fylld med minnen som ingen kommer att kunna ta ifrån mig. dessutom har jag troligen en annan ryggsäck fylld med oljor, teer, kryddor och andra små nödvändiga saker jag kommer att springa benen av mig för att få tag i sista veckorna på plats i Singapore..."

Nu ska jag bara packa ner det sista och stänga resväskan innan det är dags att återvända till Sverige med förhoppningen att det blir en lång och varm sommar...

Säsongens sista tropiska golfrunda

Så var den gjord, säsongens sista golfrunda i tropikerna. Nu är det snart dags att byta ut de där palmerna mot björk och tall plus att ödlor och apor ska bytas mot rådjur och räv.

Den här gången satte vi oss i bilen och åkte över gränsen till Malaysia för att jaga bollen i några timmar. Det finns väldigt bra golfbanor bara en halvtimmes resa in i grannlandet i norr och eftersom Singapore inte är så stort så tar ju resan till gränsen inte så lång tid. Förutom att det kan vara kul med en utflykt någon annanstans så är orsaken till gränsöverskridandet dels att det är inte alldeles enkelt att komma ut och spela i Singapore om man inte är medlem i någon klubb, och dels att det skiljer väldigt mycket i avgift att spela där jämfört med i Singapore.

Att det dessutom är en trevlig bana med vackra blånande berg i bakgrunden, samt att vi dessutom nästan var ensamna på banan gör ju inte saken sämre.

Det där med golf är ju som många vet (även ni som inte är speciellt begeistrade i det över huvudtaget) en företeelse där det florerar många mer eller mindre begripliga uttryck. Om man inte har något bättre för sig kan man ju alltid fundera över hur de uppkommit från början. Uppenbarligen har jag varit lite sysslolös, för just sådana funderingar har jag försökt kasta lite ljus på och det ljuset tänkte jag nu dela med mig av. Skulle det vara så att ni struntar fullkomligt i varför det florerar en massa fåglar inom golftermologin kan ni sluta läsa nu, annars kan ni fortsätta lite till så kanske ni blir lite klokare på den fronten.

Det är ju som sagt en massa fåglar hela tiden, birdies, eagles och till och med kanske albatrossar. Att göra resultatet "ett under par" (ett slag mindre än idealresultatet) kallas "birdie" och det ska härstamma från det gamla amerkanska slangordet för något som var jättebra, nämligen "bird". Det startade med att man gjorde "a bird of a score" och det kom så småningom att bli en "birdie",

Eftersom ett jättebra slag var en liten fågel, så borde ju ytterligare ett slag bättre vara en större fågel, så varför inte en örn? Därav "en eagle" som betyder två slag under par. Skulle sedan någon lyckas med det näst intill omöjliga att slå bollen i hålet på tre under par, så gör man då den mycket sällsynta jättefågeln "albatross".

Så nu vet ni det! De här och många fler golftermers uppkomst kan man läsa om på scottishgolfhistory.org och det finns ju som sagt en del termer inom det här gebitet...

Kärlekslås

Jag hade nog inte förstårr vidden av det här med att låsa fast sin kärlek med hjälp av "Locks of Love" eller "kärlekslås", men tydligen sprider det sig som en löpeld över världen.

För eventuellt oinvigda i denna form av kärleksförklaring, så innebär det att man helt enkelt sätter fast ett hänglås i något slags galler, företrädelsevis en bro av något slag, och slänger bort nyckeln (helst då i vattnet som rinner under bron).

Att det även blivit stort i Sverige bevisas kanske av att från och med 2010 finns ordet med i språkrådets nyordslista och förklaras med att det innebär ett hänglås som ett kärlekspar fäster på någon offentlig plats och låser, varefter nyckeln kastas bort, symboliserar evig kärlek". Och enligt Wikipedia så är det inte någon direkt ny företeelse, utan redan för hundratals år sedan ska man i Kina ha satt hänglåsamuletter på sina små barn för att ge dem ett långt och lyckligt liv med god hälsa.

Nu har det visat sig att det inte enbart är av godo, detta med att visa sin kärlek genom att sätta upp hänglås på broräcken. I Paris har det hunnit bli så många lås att det blivit ett problem. man är helt enkelt rädd för att  broarna fulla av kärleksförklaringar ska rasa ihop. De uppskattningsvis 70 000 lås (undrar för övrigt vem som räknat dem...) som hänger på broräckena i centrala Paris väger alldeles för mycket för att det ska vara säkert.

Denna världsomspännande aktivitet har naturligtvis även nått Singapore, men i vanlig ordning så är det ingen större risk att det blir ett "låskaos" här. Nej, för att undvika problem av den arten har man helt enkelt satt upp ett räcke där det är tillåtet att låsa fast sin kärlek på anvisad plats. Man kan också gå in i det intilliggande köpcentrat och inhandla ett lås för 20 kronor om man inte skulle råka ha något i fickan då man passerar...

Det hela känns väldigt mycket som ett resultat av "det ospontana Singapore", men efter att ha läst en av rubrikerna i dagens tidning så kanske jag får erkänna att det är en bra variant av det hela. I går rasade nämligen delar av ett gångbroräcke i centrala Paris under tyngden av alla kärlekslås... Och med tanke på det kanske det även är bra att de 40 lås som hunnit fästas på Eifeltornet togs bort...

Ätbar hudlotion?

Det där med att äta hudlotion eller hårinpackningsmedel låter lite småmysko i min värld, men det ska tydligen gå alldeles utmärkt!

Under min Gilivistelse blev jag bekant med kokosolja som uppenbarligen ska vara bra för allt. Eftersom jag blev nyfiken efter alla lovord inköpte även jag en flaska innehållandes denna undergörande produkt. Och ska det vara kan det lika gärna vara ordentligt, så det blev en liter av "Bali  Virgin Coconut Oil".

Jag erkänner att så här långt har jag bara använt den som bodylotion, men som det är den helt fantastisk! Jag trodde nog att jag skulle gå omkring och dofta som en kvarleva från 80-talets soldyrkare, ni vet de som smorde in hela kroppen med kokosolja för att sedan vändsteka sig sådär härligt i solen, men det var inte så. Det är bara en svag doft precis i början, men den försvinner med en gång, så det framkallar inga hemska strandminnen.

Nu har jag dessutom läst att den kan användas till det mesta, eller vad sägs om att ha den till matlagning, att skölja munnen med, som ansiktsmask, hårinpackning, sminkborttagning, eller varför inte äta den? Den ska enligt uppgift vara jättebra för imunförsvaret och ämnesomsättningen, så ett par matskedar om dagen är säkert jättebra...

Ok, så är det, men jag erkänner, att börja dagen med att smörja in sig efter en ducsh och sedan gurgla sig med samma medel som man just haft på kroppen och avslutningsvis gå och steka maten i densamma, det känns lite för mysko. Det måste jag nog ha en liten invänjningperiod på... Men att den är härlig att smörja in sig i - helt klart är den det, men just nu får det nog räcka så...

Swea Magazine nr 1 2014

Nu har årets första Swea magazine Singapore släppts och det blev en tidning den här gången också! Jag  började för tre år sedan sedan med att korrläsa artiklar och avlsutar sju nummer senare som redaktör. Det har varit jätteroliga år med tidningen och det underlättar ju naturligtvis att vi är ett härligt gäng och har kul under tiden vi håller på med det.

Vi är ett gäng glada amatörer som har väldigt roligt och vi är väldigt stolta över vår tidning och även den här gången lyckades vi få ihop över 80 sidor. Visst är det mycket av innehållet som handlar om Singapore, men det finns även ett antal resereportage och en hel del annat smått och gott. Om det skulle vara någon som är lite nyfiken så finns den på nätet så det är bara att klicka här för att komma till senaste numret av Swea Magazine Singapore om ni vill kika i tidningen.

Hoppas ni hittar något av intresse!

Old wives´ tales

Jag har sagt det förut, och det gäller fortfarande, det där med att jag tillhör de där mer eller mindre knäppa personerna som undviker vissa saker bara för att man inte ska göra dem. Som till exempel att inte gå under en stege, eller lägga nycklar på bordet. Eller att spotta vilt omkring sig om en stackars katt i fel färg kliver över gatan... Det där vi kallar för att vara skrockfull.

Den bästa översättning som jag har hittat på ordet skrock är "Old wives´ tales", och det kanske är så det är. Att mycket av det som vi inte ska (eller ska) göra bottnar i någon gammal idé som det från början fanns någon anledning till att man gjorde. Till exempel att man kunde få något i huvudet om man gick under stegen eller att man glömde kvar nycklarna om man la dem på bordet. Sedan finns det naturligtvis en hel del som det är svårt att finna en förklaring till också.

Den här delen av världen är absolut inget undantag när det gäller sådana här saker, utan mer tvärtom skulle jag vilja påstå! Här finns massor av dessa påfund, och här kommer ett litet axplock. Huruvida det kan ligga något bakom idé från början eller inte får ni bedöma själva!

Peka aldrig på månen för då kan öronen ramla av.

Ät alltid upp ditt ris annars kommer din framtida make/maka att vara "mo peng" (ha ärr efter acne i ansiktet)

Sitt aldrig på varma bussäten för då kommer du att få hemmorojder.

Skräm aldrig en ödla inomhus för då kommer svansen att hoppa in i dina öron.

Om det rycker i höger ögonlock betyder det tur, om det däremot rycker i det vänstra kommer du att drabbas av otur.

Simma aldrig på natten för då kommer vattengudarna att ta din själ.

När ett barn tappar en tand ska barnet stå rakt upp och kasta ut tanden genom förnstret för att det ska växa upp nya fina tänder.

Knacka alltid innan du går in i ett rum, även om du vet att det är tomt.

Bär inte dina underkläder på huvudet för då drabbas du av sju års olycka.

Ja, det finns ju en del saker man bör undvika om man säger så... Det är ju faktiskt några som man kan förstå hur de har uppkommit, till exempel att man skrämde barn för att ge sig ut att simma nattetid, eller hur man försökte få dem att äta upp maten, men frågan är hur någon ens skulle komma på idén att bära underkläderna på huvudet?

Hur som helst så har jag i alla fall fått förklaringen till varför man inte ska fälla upp ett paraply inomhus - det kan nämligen ramla ner en orm i huvudet då, och det vill vi ju inte vara med om!

Cloud Atlas

Det är inte så ofta jag har läst en bok och efteråt säger att "nu vill jag se filmen", men boken "Cloud Atlas" av David Mitchell är en sådan bok.

Det här är en bok som man inte (i alla fall inte jag) förstår direkt, den tar tid att smälta och det dyker upp funderingar efter att sista sidan blivit läst som gör att man kanske behöver kika tillbaka fler gånger för att förstå, om man nu gör det...

Det är sex historier i en, dåtid, nutid och framtid. De sex berättelserna handlar om olika personer som på något vis knyts ihop och det finns gemensamma nämnare. Här finns religion, politik, filosofi, kärlek och allt annat man kan önska sig av en bok. Man kan läsa den som man vill och jag tror att man skulle kunna hålla på att tolka symboler och fundera på vad det var som hände rätt länge, fast man kan säkert läsa den från pärm till pärm utan att fundera också. Kanske...

För egen del var jag inte alls säker på vad jag egentligen tyckte om den medan jag läste. Men ju närmare slutet jag kom, desto mer föll bitarna på plats och efter att ha slagit ihop den och börjat "fundera på allvar" så blev den bättre och bättre och nu är det nästan lite spännande att bläddra i den för att kolla "vad som egentligen hände".

Hur som helst, så ska jag försöka se filmen och det skulle vara intressant att höra om någon mer läst den och vad ni i så fall tyckte om den!