Svårsjungen nationalsång

Nationalsånger är väldigt tätt förknippade med olika idrottsevangemang och det är något visst när publiken står upp och sjunger så det ekar inne på en stor idrottsarena, samtidigt som man ser utövarna av själva idrotten sjunga med. Oftast så sjunger i alla fall de flesta med, att det alltid finns de som inte gör det går väl kanske inte att komma ifrån, och det kan ju helt enkelt bero på att de har glömt texten, eller så...

Igår kväll, före EM-matchen mellan Spanien och Kroatien, blev jag dock lite fundersam, kunde det vara så illa att ett helt lag plötsligt drabbats av total minnesförlust och glömt bort texten till sin nationalsång? Det var ju ingen som sjöng, eller ens försökte sig på att mima. När jag sedan insåg att även publiken drabbats av denna akuta minnesbrist, så förstod till och med jag att något inte stämde och det är då "vännen Google" kommer till användning!

Så för alla er som hitintills levt i samma okunskap som jag har, så kan jag meddela att det finns ingen text till den spanska nationalsången! En gång fanns det en text till "La Marcha Real", och den skrevs under general Francos regeringstid. Eftersom texten var så starkt förknippad med hans diktatur, så slutade den att användas 1975.

Till OS 2008 i Peking försökte man dock få till det. Man utlyste en tävling, där alla fick skriva en text och skicka in. Den vinnande texten skulle sjungas av världstenoren Placido Domingo och en vinnare korades. Allt var således klart och Spanien skulle få ny text till sin nationalsång.

Det visade sig dock att alltför många förknippade även den nya texten med general Franco eftersom den innehöll fraser som "Viva Espana" och uppmaningar att "älska fosterlandet", så det blev ingen ny text, utan den fick förbli textlös.

Så om ni inte visste det tidigare, så vet ni nu varför spanjorerna inte ens försöker sjunga sin nationalsång (om det skulle råka vara så att ni har funderat på detta), troligtvis inget ni har legat sömnlösa och grubblat över, men ändå...

Kaffets betydelse för människan i allmänhet och mig i synnerhet

Jag tycker om kaffe! Jag tillhör dom som dricker rätt mycket kaffe och tycker det är gott. Och om man ska tro statistiken så är jag ju i väldigt gott sällskap, eftersom Sveriges befolkning dricker näst mest kaffe i världen per person efter Finland. (Om man ska fortsätta att tro på statistiska siffror, så drack vi i Sverige 150 liter kaffe per person under 2008)

Dock förändrar sig sättet vi dricker kaffe på. De där små söta blommiga kopparna med fat som det alltid serverades kaffe i hos min mormor och morfar, tog aldrig plats i mina egna skåp, utan där var det bara muggar av olika slag som det dracks kaffe ur. Inga löjliga småkoppar här inte, och framför allt inte några fat! (prata om onödig disk...)

Men nu har  det hänt något på kaffefronten! Helt plötsligt kan man inte gå ut på ett fik (som för övrigt numer heter "coffee shop") och beställa "en kaffe", utan det finns ju en hel massa olika sorter, med och utan mjölk, varm eller kall mjölk, skummad, hasselnöts- eller chokladsmak och så vidare. Med denna trend har vi ju även fått ett nytt ord till vårt svenska språk, nämligen "barista" som är en slags bartender som tillreder kaffedrinkar av olika slag.

Den populäraste varianten idag är inte så överraskande, caffé latte och på en typisk coffee shop är konsumtionen av mjölk tre gånger högre än själva kaffet!!

Jag har fallit lite för den nya trenden såtillvida att jag tycker espresso-kaffet är väldigt gott, har till och med en sådan maskin på köksbänken. Men fortfarande vill jag att kaffet ska smaka kaffe och helst inte något annat. Och dagens godaste kaffe är onekligen den som intas efter frukosten, och den här årstiden gärna på balkongen...

Och vädret det bara öser ner...

SMHI eller yr - vilken brukar du kolla? För det är väl klart att vi alla håller kolla på vädret, eller??

Just nu är vi inne i en period där de mest säljande löpsedlarna troligtvis inte handlar om valet i Grekland eller kriget i Syrien, utan "Så här blir midsommarvädret där du är".

Vädret spelar en oerhört stor roll i våra liv här i Norden. Jag skulle bli väldigt förvånad om det finns någon som kan säga att den aldrig har diskuterat det i någon form. Visserligen pratar vi säkert mer eller mindre om det, men vi verkar ju alla ha en väldig förmåga att försöka komma ihåg och jämföra tidigare år, hur det var då. Många är de, som även för bok över antalet mm regn och huruvida solen visat sig eller inte.

Frågan är varför vi är så väldigt fascinerande av det? Jag hittade en artikel i en DN där en etnolog, vid namn Orvar Löfgren bland annat förklarat fenomenet så här:
 "Vädret växlar ständigt, det överraskar, det är inte kontrollerbart och trots det försöker vi förutspå   det. Det är en osäker faktor i våra liv och det gör det lite intressant"      
Och så kan det väl vara, men lite tragiskt är det väl, om det är just det som ska göra våra liv intressanta...


Oavsett hur många åsikter det finns om vädret, så verkar vi i alla fall vara rörande överens om att "bra väder" innebär solsken och med tanke på att vi stundtals är lite svältfödda på den varan, så är det väl inte så konstigt.


En sak kan vi i alla fall vara helt säkra på, oberoende av vilken vädersajt vi kollar på - det blir väder!

Sista delen om prag

För att sammanfatta vår helgtipp till Prag, så kan jag absolut säga att det var en trevlig vistelse som definitivt smakar mer!

Vårt hotell var helt ok, vi betalade ca 700 kronor per natt för ett centralt boende med frukost. Det är synd att påstå att det var speciellt mycket lyx och flärd på hotellet, men eftersom vi tillbringade minimal tid där, så var det fullt tillräckligt. För min del så är det viktigaste att det är rent och funktionellt och det var det!

Jag kan inte påstå att det var enkelt att hitta, men det är nära och gångavstånd till det mesta, vilket gjorde att det var helt ok att irra omkring lite. Med en bra karta och en guidebok i handen, så löser det sig oftast rätt bra i alla fall.

Som sagt, så många vackra hus med så många fantastiskt vackra statyer och skulpturer har jag aldrig sett tidigare. Med risk för att det blitr tjatigt, kommer här ytterligare bilder som naturligtvis inte gör staden helt rättvisa, men vackert och mysigt var det...

Sommar, sommar, sommar...

Undrar just vad svenskar i allmänhet väntar mest på, offentliggjörandet av nobelpristagarna eller av sommarpratarna. Jag kan ha helt fel, men något säger mig att det kan luta lite åt sommarpratarna.

Det är helt fantastiskt egentligen vilken grej det har blivit, och numer är det många som inte kan tänka sig en sommar utan just det här programmet. Ändå mer fantastiskt blir det, om man betänker att det har sänts sedan1959 då en man vid namn Tage Danielsson startade ett radioprogram där det skulle vara "lätt musik med prat med mening i". Och det känns väl som om det fortfarande håller rätt bra. Sedan 2006 finns till och med ordet "sommarpratare" med i SAOL.


I Röster i Radio-TV den 29 juni 1959 kunde man läsa: 
”Kl 13.00 Sommar. Lättlyssnat för semesterfolk. Mycket musik, korta praktiska råd och funderingar för sommartiden, väderleksöversikt, fickföljetong, litet reselexikon bjuder det nya sommarprogrammet på. Det återkommer fem dagar i veckan och fortsätter fram till mitten av augusti. Musiken är avpassad för semesteröron, kåserier och råd ges i små doser. Allt i lagom proportioner för den ljuva semestertiden.”

Trots att det sänts så länge och trots att så många människor pratat om så mycket, så har det bara fällts i radionämnden vid två tillfällen. Det ena tillfället var när Bodil Malmsten kritiserade föreningen "Rätten till vår död" och det andra var när Jan Guillou påstod att Per-Albin Hansson tagit mutor av hans pappa.

I programmets begynnelse pratade samma person flera gånger, så det finns några herrar som har pratat av sig på det här viset många gånger, som till exempel Thorsten Ehrenmark, Gösta Knutsson och Pekka Langer.

Numer är det ju en mer "blandad kompott" kan man säga, här samsas politiker och artister med idrottare och författare. Det är en jättespännande blandning av människor. Men jag hörde igår, att man väntar fortfarande på att lyckas med att få någon ur kungahuset att prata, så vi får väl se. Sedan säger man ju också att "en gång är ingen gång, två gånger är en vana och tre gånger är en tradition", så det återstår väl att se om det kommer att bli en vana eller tradition att låta den nye socialdemokratiske partiledaren sommarprata.

Hur som helst, listan över årets sommarpratare är nu släppt, och det är bara att välja vilka man vill lyssna på. Och visst är det något speciellt när man hör tonerna till "Sommar sommar sommar..." välla fram ur radion, det är då det är sommar på riktigt!

Fotbollsfest, eller??

Att det pågår ett EM i fotboll är det troligen få som har undgått, oavsett om man råkar vara intresserad av denna företeelse eller ej. Och det på grund av att tv:s sändningstider upptas till väldigt stor del av det och tidningsrubrikerna handlar till största delen just nu om fotboll, eller...?

Vid närmare eftertanke är jag inte så säker på att det är fotboll det handlar om. Det känns mer som om det handlar om fotbollsfans(?) som slåss och skadar varandra, vem som är osams med vem, oerhört stora sprickor och dålig stämning i det svenska landslaget (det måste det ju vara, eftersom engelska tidningar skriver om det och troligen har full koll!!), bloggar och twitter om stolphållande människor och fotbollsspelare som kommer att bidra till att mobbingsfrekvensen i svenska skolor ökas...

Lite tröttsamt kan jag tycka att det är, men säljer gör det väl, eftersom det är så pressen ser ut.

Hur som helst, jag tillhör den skaran som tycker det är kul och följer det hela på tv. Och visst är det en speciell stämning när det samlas en masssa människor och hejar tillsammans. Nu har det ju inte blivit någon lysande start för våra blågula svenska vänner och troligen så fick väl även våra rödvita grannar sin nådastöt igår, men det finns väl andra och vad är det som säger att vi inte helt plötsligt kan tycka jättemycket om någon annan nation, i alla fall bara över fotbolls.EM...

Mera Prag

Att våra drygt två dagar i Prag var för få, är det inte tu tal om, utan det måste bli fler! Däremot hann vi med en hel del, och har fått lite (eller en hel hög) med idéer vad vi ska se nästa gång.

Kyrktorn är svårt att undvika, eftersom det finns ca 500 stycken att se. Vilken kyrka som var vilken, var inte helt enkelt att utröna, men många såg vi. Vi lyckades även med bedriften att passera det gamla stadshuset ett helt klockslag så vi fick höra det astronomiska urets klockor ringa och tuppar gala samtidigt som alla 1400-talsstatyerna på klockan dansade. Här var vi definitivt inte ensamna, utan det är en plats där turister flockas då klockan närmar sig hel timme.

På andra sidan Karlsbron från den Gamla staden hittar man Mala Strana, ett område där de flesta gamla husskyltarna finns kvar. Innan man numrerade husen i Prag använde man sig nämligen istället av olika bilder.

Även John Lennon-muren finns här. (En mur som för övrigt inte målades av tjeckiska hippies, utan av en mexikansk konststudent efter kommunismens fall) Originalmålningen är övermålad flera gånger, men här samlas "John Lennons fredsklubb" varje år för att hylla hans budskap och musik.

På den här sidan finns också en annan av Prags stora sevärdheter, nämligen Pragborgen. Även här lyckades vi komma vid ett helt klockslag, vilket innebar att vi fick bevittna vaktavlösningen. Här kan man även gå in såväl på området som i borgen, men efter en inte alls lång överläggning, beslutade vi oss för att göra det om vi besöker Prag någon gång då det inte är högsäsong...

Vi insåg även att här finns massor av spännande museeer att besöka och några hann vi med. Vi var på tortyrmuseet, vilket var en annorlunda upplevelse. Flera våningar med ett enormt stort antal tortyrredskap som visade sig ha använts i olika länder fram till oroväckande sena årtal.

Vi besökte även kommunistmuséet, och det var ett mycket fascinerande och tankeväckande besök. Här får man följa kommunismens intåg i Tjeckoslovakien, hela vägen fram till "the velvet revolution" 1989. Det är helt klart värt ett besök, dock inte alldeles enkelt att hitta, där det ligger, sådär lagom ironiskt, inklämt mellan Mc Donalds och ett casino.

Vårt tredje museebesök var på Salvador Dalis konstmuseum. Många Dalitavlor fanns att studera där, och det finns ju en del att upptäcka i de bilderna. Sedan kan man ju analysera dem mer eller mindre, som med all konst, men en del spännande finns det onekligen. Hur som helst resulterade det besöket i en "smält klocka" som nu pryder sin plats hängande från en hylla  i köket.

Dessutom hann vi naturligtvis testa ett antal olika tjeckiska ölsorter, vi besökte ett flertal mysiga restauranger och pubar och så här i EM-tider hittade vi även en storbilds-tv på torget för glada fotbollsfans.

Något av det bästa var nog närheten till allt. Det visade sig vara gångavstånd till allt vi ville se och göra. Eftersom vi dessutom hela tiden gick längre än vi behövde, så är det ju till och med närmare till allt än vad vi trodde!