Nytt ställe för nyttigheter

Victoria Wholesale Centre med sina röda canvasmarkiser täckta av abalonereklam är nu borta och istället finns det en inhägnad grusgrop. , som så småningom kommer att utvecklas till en bit av den nya motorvägen, NSE (North South Expressway).

Här var det jättemysigt att gå omkring och titta på alla mer eller mindre mystiska varor som kunde användas i diverse syften. Det var här jag fick mina lektioner i hur man använder vad mot vad. Av vilka jag i och för sig inte kommer ihåg så mycket, dels på grund av språkförbistringar, men även på grund av mycket information på kort tid! Men kul var det! Samma dam, som berättade massor för mig, såg även till att mala ginseng på plats så jag fick med mig i en liten burk (vad gör man inte för hälsan!?). Hon berättade också att de skulle flytta. Då visste jag inte om hon pratade om bara sig själv eller om samtliga, men nu vet jag!

Numer finns centret beläget i en ny byggnad i Kallang, vilket troligen innebär att det blir färre spontankunder, men det kanske är bättre lokaler, inte vet jag. Lite tomt tycker jag nog ändå att det är, och på något vis känns det som att det inte kan vara nödvändigt med ytterligare en motorväg på denna lilla ö, men det kanske är lätt för mig att säga som inte kör här...

Men med tanke på att den nya vägen troligen även kommer att betyda dödsstöten för de färgglada 70-talshusen i bakgrunden känns det ännu tråkigare.

Mitt tidigare inlägg, med bilder på "allsköns nyttigheter finns här Victoria wholesale centre om någon vill läsa mer.

Läskiga kryp

Jag tycker inte om insekter i största allmänhet, egentligen tycker jag nog inte om insekter alls. De är oberäkneliga, läskiga och allmänt obehagliga. Här, i topikerna dessutom, måste de ju vara minst sagt livsfarliga, eller hur??

Det är klart att det måste vara så, jamen ni vet livsfarliga spindlar, flugor som lägger ägg under skinnet, skalbaggar som biter och efterlämnar sår, stora som femkronor, i skinnet, de har man ju hört talas om. För att inte tala om alla fullkomligt livsfarliga kackerlackor! De anfaller från ovan och kan säkert snudd på bita ihjäl en vuxen person! Eller...

Ok, jag vet, de är mindre än mig och de är troligen mer rädda för mig än jag är för dom - men de visar faktiskt aldrig det! Och jag erkänner väl då, jag har letat på nätet efter farliga insekter, bara för att bevisa hur rätt jag har, men inte hittat så många faktiskt. Den absolut farligaste är nog faktiskt myggan, och hur farlig ser den ut??

Nej, tacka vet jag ormar och andra kräldjur, de har i alla fall vett att springa iväg och gömma sig om jag kommer. Det gör minsann inte en kackerlacka! Det hjälper inte att ha vetskapen att de där små krypen inte är farliga på något vis, de är bara så oerhört otrevliga och jag kan för mitt liv inte se något mysigt med dom överhuvudtaget.

Jag är fullt medveten om att de fanns här före mig och att jag faktiskt har valt att bosätta mig i ett tropiskt område och då får försöka stå ut med att det kryper lite konstiga saker här och där, och ja, jag är det, och jag har accepterat det, men nej, jag tycker fortfarande inte om dom!!!

Med tanke på storlek och de huggtänder som den här flugan begåvats med, var jag rätt glad över att den befann sig på andra sidan förnsterglaset, och på något vis kändes det som om filmen "Flugan" fick en ny innebörd...

Att frossa i orkidéer!

Idag var det dags för ytterligare ett besök på Heng Soon Farm i norra Singapore. (Eftersom nu landet i sig bara mäter fyra mil från söder till norr, så betyder det där med "norra delen" inte så mycket...)

Jaha ja, vad gör man på den farmen då? Jo där plockar man orkidéer! Inte ens plockar, utan man knipsar orkidéer med hjälp av en sekatör! Orkidéer som finns i mängder och där kan man gå och vraka och välja vilka man ska knipsa av för att ta hem och sätta i en vas.

Problemet - om det nu skulle vara något problem - ligger i vilka man ska välja, det finns så många och hela tiden finns det ju alltid någon som ser bättre ut. Inte kostar de speciellt mycket heller, så det går verkligen att frossa i orkidéer här!

Vill man det, så finns det även krukor med orkidéer i att köpa med sig hem, även de för en mycket billig peng. Man kan faktiskt även får blommorna packade i någon slags kylbox om man skulle vilja ta med sig till Sverige, eller någon annanstans också för den delen.

När blommorna är plockade och lämnade för "packetering", det är då den stora väntan infaller. Speciellt om man är ett helt gäng som varit på plats. Blommorna sorteras och räknas och sedan ska det räknas ihop ett pris...fort går det inte...men å andra sidan så måste man ju inte ha bråttom.

Resultatet vid hemkomst blev såå fint, nu är det väl bara att njuta så länge det varar, det där med gröna fingrar är väl kanske inte riktigt en egenskap jag är känd för att ha...

Galamiddag med Måns

I lördags gick den årliga "vinterbalen", arrangerad av SBAS, av stapeln här i Singapore. På årets inbjudan stod det dock inte "bal" utan istället "galamiddag". Skillnaden tror jag inte riktigt gick hem hos mig, utan det var väl ungefär samma sak. Man klär upp sig, minglar rätt länge med ett glas champagne i handen innan man till sist släpps in i matsalen där man sedan tillbringar stor del av kvällen med att äta och dricka.

Naturligtvis handlar det om dans också, och här försvinner alla tankar på bal, för då studsar alla omkring och sjunger och vrålar och det är som vilken härlig utekväll som helst - dock något mer uppklätt... I år stod Måns Zelmerlöv med band för underhållningen och det gjorde de med bravur, det var ett himla drag under galoscherna!

Klädetiketten som skulle efterlevas var "Black tie and sparkeling gold". För de manliga medför det ju inga större problem, utan det är kort och gott smoking som gäller. Jag är väl inte den som skuttar omkring i långklänning eller liknande sådär ofta, men jag införskaffade ju en klänning till förra årets festligheter, så det var ju inga större problem i år, eftersom klänningen redan fanns. En liten oerhört vacker(?) guldväska med mängder av glittrande diamanter(!) hittade jag också, så det löste sig ju väldigt smidigt, det där med "sparkeling gold". (Sedan måste jag ju bara fråga vem som har kommit på idén, att man ska bära omkring på en väska där det absolut inte får plats någonting?)  Pricken över i:et blev sedan en schal med "stiligt guldbroderi" på, så var jag färdig för galamiddag!

Eller, i alla fall nästan... Det ska ju vara skor till också! I år bestämde jag mig för de där skorna jag inte kan gå i - de med den högre klacken, de jag har bara för att jag tror att det kan vara kul att gå i högklackat någon gång. Jamen hallå - vem har fötter som passar i sådana skor? Inte jag i alla fall! Mina tår har tendens att leta sig ut mellan remmarna i sidan och efter ett tag ser mina fötter ut som små nyupptagna potatisknölar som spretar åt alla håll. Men skam den som ger sig, så de skorna fick det bli, jag klämde ner mina fötter och sen gick vi på fest! Nu är jag väl kanske lite för praktisk för att lämna allt åt slumpen, så det innebar att förutom min lilla guldiga, hade jag även en skopåse i ett stadigt grepp när vi gick, så jag kan ju säga som så, att den senare delen av kvällen var betydligt bekvämare...

"Diary" av Chuck Palahniuk

“It's so hard to forget pain, but it's even harder to remember sweetness. We have no scar to show for happiness. We learn so little from peace.” 

En av många meningar som fastnar efter att ha läst Chuck Palahniuks "Diary". En bok som handlar om Misty, en kvinna som mötte sin nuvarande man under tiden då de båda gick på konstskolan. Hon blev förälskad och följde med sin blivande make hem till hans familj på en ö, gifte sig, fick barn och blev kvar där.

Inget visade sig dock bli som hon tänkt, och om det kan vi läsa i hennes dagbok. En dagbok som egentligen är ställd till maken, som befinner sig i koma efter ett självmordsförsök.

Det är en bok med obestämbar genre, psykologisk skräckroman, thriller, satir, spänningsroman, det kan i stort sett vara vilken som helst. Det är en bok som lämnar frågor obesvarade, vem är vem? Vem är ond eller god, eller finns det onda och goda över huvudtaget?

En bok som gav mersmak och eftersom det var mitt första möte med herr Palahniuk, så kan jag mycket väl tänka mig att sammanstråla igen!

“We all die. The goal isn't to live forever, the goal is to create something that will.” 

Rätt som det regnar kommer det en skur...

Det är faktiskt inte bara i Sverige det regnar! Det regnar här med - och när det regnar här, då regnar det ordentligt! Det är mer regel än undantag att det kommer ner något ovanifrån varje dag, gärna till ackompangemanget av Tors hammare där han åker omkring bland molnen.

På NEA:s (National Environment Agency) hemsida kan man inte bara kolla vädret, utan även få reda på om det utfärdas "heavy rain warning", vilket innebär att det beräknas falla mer än 50 mm regn inom loppet av högst en timme (och det är väldigt mycket vatten!!).

Oavsett om det utfärdas varningar eller inte, så faller det ofta mycket, och det faller fort! Det är oerhört fascinerande ändå, att se hur bra avrinningssystemet fungerar. Trots att man under tiden det regnar kan få plaska fram i vatten upp till ankelknölarna, och kanalen utanför vårt fönster fylls till kanten av vatten, om man väntar någon timme efter det har slutat, har allt återgått till det normala och man har glömt bort att det regnade...

(Bara som extra information, så är NEA-sidan även uppdaterad med alla jordbävningar och tsunamivarningar, så vill man ha full koll på vad som händer på väderfronten i den här delen av världen, så är nea.gov.sg ett bra tips.)

"Nu så är det jul igen, jultomten myser..."

Jo då, nu är det jul! I alla fall om man vandrar omkring på Orchard Road som numer är fylld med kulor och små söta julfåglar, eller i de stora varuhusen utmed denna gata, där det är någon slags hystersik aktivitet för att få upp och fram alla julsaker!

I ett av varuhusen finns redan en hel avdelning med julsaker, alltifrån mer eller mindre vackra plastgranar, till kulor i allsköns färger och ett otroligt stort antal julprydnader i alla varianter och kulörer man kan tänka sig.

Här finns massor av fina tomtar, små söta renar, änglar, maskförsedda elefanter som cyklar enhjuling  och andra figurer som man alltid kopplar ihop med julen!

För att inte glömma julgrodorna! Troligen är det så, att om man pussar grodan så kommer tomten - inga mer tidningsinköp på julafton för pappa, och det kan väl i och för sig vara skönt, speciellt om det inte är något kul väder att gå till tidningskiosken i...

Även stora jättegranen är på plats, så nu är det bara att vänta på tomten!

Lite konstigt känns det dock, speciellt med tanke på att i Sverige finns det tydligen semlor att köpa, så frågan är var i tiden vi egentligen befinner oss!