Galamiddag med Måns

I lördags gick den årliga "vinterbalen", arrangerad av SBAS, av stapeln här i Singapore. På årets inbjudan stod det dock inte "bal" utan istället "galamiddag". Skillnaden tror jag inte riktigt gick hem hos mig, utan det var väl ungefär samma sak. Man klär upp sig, minglar rätt länge med ett glas champagne i handen innan man till sist släpps in i matsalen där man sedan tillbringar stor del av kvällen med att äta och dricka.

Naturligtvis handlar det om dans också, och här försvinner alla tankar på bal, för då studsar alla omkring och sjunger och vrålar och det är som vilken härlig utekväll som helst - dock något mer uppklätt... I år stod Måns Zelmerlöv med band för underhållningen och det gjorde de med bravur, det var ett himla drag under galoscherna!

Klädetiketten som skulle efterlevas var "Black tie and sparkeling gold". För de manliga medför det ju inga större problem, utan det är kort och gott smoking som gäller. Jag är väl inte den som skuttar omkring i långklänning eller liknande sådär ofta, men jag införskaffade ju en klänning till förra årets festligheter, så det var ju inga större problem i år, eftersom klänningen redan fanns. En liten oerhört vacker(?) guldväska med mängder av glittrande diamanter(!) hittade jag också, så det löste sig ju väldigt smidigt, det där med "sparkeling gold". (Sedan måste jag ju bara fråga vem som har kommit på idén, att man ska bära omkring på en väska där det absolut inte får plats någonting?)  Pricken över i:et blev sedan en schal med "stiligt guldbroderi" på, så var jag färdig för galamiddag!

Eller, i alla fall nästan... Det ska ju vara skor till också! I år bestämde jag mig för de där skorna jag inte kan gå i - de med den högre klacken, de jag har bara för att jag tror att det kan vara kul att gå i högklackat någon gång. Jamen hallå - vem har fötter som passar i sådana skor? Inte jag i alla fall! Mina tår har tendens att leta sig ut mellan remmarna i sidan och efter ett tag ser mina fötter ut som små nyupptagna potatisknölar som spretar åt alla håll. Men skam den som ger sig, så de skorna fick det bli, jag klämde ner mina fötter och sen gick vi på fest! Nu är jag väl kanske lite för praktisk för att lämna allt åt slumpen, så det innebar att förutom min lilla guldiga, hade jag även en skopåse i ett stadigt grepp när vi gick, så jag kan ju säga som så, att den senare delen av kvällen var betydligt bekvämare...