Mer nyttiga frön

Nu skulle man kunna tro att jag snöat in något alldeles förfärligt på nyttigheter, och då framförallt frön. Och det må så vara, men nu handlar det om "en annan sorts frön", nämligen jättenyttiga röda, saftiga, söta och underbart goda frön - nämligen frön från granatäpplet!

Jag antar att det finns någon mer än jag som tycker de här fröna är jättegoda men ack så besvärliga att få ur. Det är såväl pilligt som söligt och innan man är klar har det mesta inom sprättavstånd antagit en nyans av det rödare slaget. På Youtube finns det massor av olika filmsnuttar som visar hur man ska bära sig åt, men jag kan inte direkt påstå att det brukar fungera som det gör på film. Det kan ju vara så att det är jag som inte riktigt förstår, vilket inte skulle vara speciellt konstigt alls, men jag kan ju få leva i tron om att det inte är så, utan det händer alla...

Nu har jag i alla fall testat ett sätt som faktiskt fungerar riktigt bra! Om man delar äpplet i fyra delar och sedan bryter isär en del i taget över en hyfsat stor bunke så kan man banka på baksidan med en träslev eller liknande så ploppar faktiskt fröna ut (utan att det vita kommer med!).

Och visst kan det sprätta lite, och visst kan det bli röda prickar lite här och var, men inte tillnärmelsevis så många som det blir om man ska försöka peta ut alla frön med sked. Sedan är det bara att förvara dem i en skål i kylen och använda till vad man vill. Jag har dem gärna i sallad och på morgonfilen - så lyxigt och gott!

Visste ni förresten att grenadin görs på granatäpple, och så nyttigt som det är så måste det ju finnas massor med väldigt nyttiga drinkar...eller det nyttiga kanske åtminstone tar ut det onyttiga...eller nåt...

I denna ljuva sommartid

Jag läser gärna deckare/kriminalromaner. Ofta är det lättlästa böcker som inte kräver sådär väldigt mycket eftertanke, vilket är perfekt när man vill försvinna bort några timmar med en bladvändare i handen.

Mari Jungstedts bok "I denna ljuva sommartid" om Gotlandspoliserna Anders Knutas och Karin Jacobsson är inget undantag. Det börjar med ett oförklarligt mord på en joggare där trådarna så sakteliga nystas upp och det förgrenar sig som så ofta bakåt i historien.

Parallellt med mordutredningen finns även historien om journalisten Johan Berg som brottas med sina kärleksbekymmer samtidigt som han finns med på ett hörn i utredningen.

Det är en helt ok bok även om den inte tillhör någon av hennes bästa. Samtidigt är den för mig ett bevis på att böcker av samma författare har en tendens att flyta ihop och det kan vara vissa bekymmer med att hålla isär dem. Halvvägs in i boken kom jag nämligen på att jag visste hur det slutade, och det berodde helt enkelt på att jag läst boken tidigare! Visserligen var det längesedan, men ändå...

Men som sagt, jag tycker fortfarande om att läsa deckare och kriminalromaner, men när det blir för komplicerat att hålla ordning på vilka man har läst, kanske det är dags att leta reda på en annan författare. (Alternativt hålla sig till nyutgivna böcker!)

Advent

Så var det första advent. Just här och nu känns det rätt avlägset med såväl jul som advent måste jag tillstå. Det är inte lätt, det där med att få till julstämning i tropikerna. Jag gjorde väl något litet halvhjärtat försök det första året, men insåg att det inte var någon större idé...

Nu är det naturligtvis en bidragande orsak att vi inte har firat jul här något år, vi har ju åkt hem till Sverige varje år. Problemet blir då istället att det inte blir varken hackat eller malet på något vis. Vi är ju här i värmen under de första adventshelgerna och kommer hem någon vecka före jul och då känns det liksom inte som om det är någon idé att plocka fram en massa saker bara för den lilla tiden och för övrigt så är det ju tiden från advent fram till jul som det är mysigt med julsaker, sen blir jag mest trött på dem och vill ta bort dem i alla fall.

I år kommer vi inte hem förrän några dagar före jul, så det lär inte bli speciellt mycket julsaker över huvudtaget. Huvudsaken är väl att jag kan hitta några ljus att tända så vi kan mysa till det lite. Här har jag för övrigt julpyntat klart - adventsstjärnan är på plats! Det är så juligt det kommer att bli! Det är i alla fall inte juligt när det är 30 grader varmt ute och kokosnötterna dinglar i palmerna. Det där med att "Anders skulle braska" känns lite avlägset om jag säger så...

Glad advent på er alla!

Nyttiga rötter och frön

Det här med örter och hälsa är rätt intressant, speciellt med tanke på att vi bevisligen knaprar i oss mer piller än någonsin, och frågan är hur mycket piller som egentligen går att byta ur mot sådant som finns att hämta direkt från naturen. Efter att ha tillbringat en förmiddag med "Traditionell Indonesisk läkekonst" så ploppar det absolut upp en hel del tankar kring det här.

Vi var ett gäng som lyssnade på kvinnan som pratade om allehanda rötter, blad och frön som kan hjälpa kroppen med både det ena och det andra. Det finns väldigt mycket som tydligen ska vara fantastiskt bra, en del nytt men även en hel del som jag i och för sig redan visste, men det gör ju inget att få höra det igen då och då.

Något som vi i västvärlden har upptäckt på allvar under de senaste åren är ju ingefäran. En liten rot som har så mycket bra i sig så vi borde gå omkring och tugga på den hela tiden! Nu är det ju inte så, att ingefära bara är en ingefära. Det finns massor av olika arter av den, inte bara den där "gamla vanliga" som finns i grönsaksdiskarna på Ica och Konsum, nej det finns gammal och färsk, stor och liten, röd och gul...

Och den gula, Turmeric, är mycket speciell. Ur hälsoaspekt ska den vara helt enorm. Den ska bland annat höja immunförsvaret rejält, så att få i sig en daglig dos av denna rot skulle kunna hålla oss friska och det kanske kan vara ett bra tips då influensatiderna närmar sig med stormsteg.

Det finns något som heter "Jamu-juice" som bygger på just Turmeric och som är fantastiskt nyttig! Man kan blanda i olika ingridienser och om ni är intresserade av vad, och hur man gör, så sök på nätet där finns massor med bra tips och idéer, så att jag skulle ta upp det känns bara onödigt, det är så många andra som gjort före mig!

Om ni får för er att testa den, tänk då på att den är väldigt gul - och då menar jag väldigt gul! Det gula färgämnet är så starkt så det krävs nästan att den får en egen skärbräda och en egen mixer om man inte kan tänka sig att ha en gul nyans på det mesta (plasthandskar är heller ingen dum idé). Den finns ju som krydda också, och att den fått det svenska namnet "gurkmeja" känns lite svårt att förstå. Om jag lyckas komma på hur det gick till så återkommer jag i det ärendet!

Inte nog med att vi denna förmiddag fick testa Jamu-juice och göra te på diverse olika örter och kryddor, vi fick även göra en ansiktskräm. Krämen gjordes på rismjöl, gurkmeja, nejlika, kanel och fänkål (prata om att gå runt och lukta jul!) som sedan blandades med vatten. Jag gjorde den och den står här hemma i en burk, om jag testade? Nej, det är inte gjort än, jag är ju lite rädd att den gula färgen ska ta över även där (och i det här landet kan det ju vara lite svårt att avgöra om de som använt den fått en gul nyans i ansiktet eller ej...).

Däremot har jag dagligen gjort ett te på olika örter, vilket är väldigt uppfriskande. Så om jag har ett dagligt intag av eget gjort örtte plus en daglig dos av jamu-juice borde jag kunna hålla jag frisk och kanske till och med stå emot förkylningshotet när jag åker till Sverige över jul.

Tro nu inte att jag har inte gått och blivit någon slags "häslopredikant", det ligger liksom inte för mig. Och jag stoppar absolut i mig saker som inte är ett dugg nyttiga för kroppen, men det ena behöver ju inte utesluta det andra... Sedan vet ju jag också att det kanske inte håller så länge, men det kan ju vara värt ett försök! Och efter intaget av det nyttiga örteet kan det ju inte skada med en liiiten kopp kaffe!

Tracks

Jag hade aldrig hört talas om filmen "Tracks" som uppenbarligen hade premiär under året, än mindre om boken som filmen bygger på. Jag fick tipset av ena dottern och efter att ha läst den kan jag bara säga att det var ett fantastiskt bra tips!

Boken är skriven av "the Camel Lady", det vill säga Robyn Davidson, en kvinna som 27 år gammal vandrade genom den Australiensiska öknen, från Alice Springs till den Indiska oceanen med fyra kameler och en hund som enda sällskap.

Första delen av boken handlar om hur hon under två år befinner sig i Alice Springs för att försöka lära sig förstå hur kameler fungerar, och hur hon till slut efter oerhört mycket slit, och kanske mot alla odds, lär sig hantera dem och kan bege sig ut på sin dryga 270 mil långa ökenvandring.

Innan Robyn ger sig av träffar hon av en slump fotografen Rick Smolan som arbetar för National Geographic och han kommer med iden om att låta tidningen sponsra hennes vandring mot att han ska få skriva artikeln om den samma.

Efter viss tvekan accepterar Robyn eftersom hon behöver pengarna. Ett beslut som hon, egentligen mot bättre vetande, flera gånger ångrar då hon vill vara ifred och inte alls vill att någon ska uppmärksamma henne över huvudtaget.

Det här är en bok som förutom själva vandringen även behandlar ämnen som jämlikhet, rasism och vänskap, inte minst vänskapen mellan en människa och hennes djur. Som sagt, en fantastisk bok, men jag är inte helt övertygad om att jag vill se filmen, jag tror jag nöjer mig med mina egna bilder av vandringen, men man ska aldrig säga aldrig...

"The two important things I did learn were that you are as powerful and strong as you allow yourself to be, and that the most difficult part of an endeavor is taking the first step, making the first decision."
(Robyn Davidson)

Wishing Spheres Projekt

Det är inte bara julen som har börjat hörsammas här utan även det kommande nyåret gör sig påmint minsann. Och nu är det ju inte vilket nyår som helst som närmar sig, utan nästa år fyller Singapore 50 år! Jag skulle gissa att det kan komma att firas rätt rejält.

Inför detta magiska datum har det utplacerats ett antal "önske-stationer" bestående av ballonger som man kan skriva en hälsning på och önska något inför det kommande året.

Ballongerna som är 25 000 till antalet kommer efterhand att placeras ut i vattnet vid Marina Bay och där ska de få vara kvar som en installation och bilda "a Bay of hope and light" tills de tas bort under de första två veckorna i januari.

Det som överraskade - och gladde - mig var att det faktiskt finns ett miljötänk kring det hela i form av att man ska ta reda på ballongerna efteråt och lämna dem till någon slags återvinning. För att vara i Singapore känns det verkligen som ett stort steg framåt, det är ju lite si och så med återvinningen här annars.

En av alla önskestationer finns i Marina Bay-området, utanför teatrarna på Esplanade och här kan man alltså hugga en penna och skriva sin hälsning bland alla andra.

En önskestation kan man naturligtvis inte bara lämna sådär hur som helst, så det blev en liten hälsning från mig också.

Om jag önskade något? Klart jag gjorde, men det vet ni väl, att önskningar ska man ju aldrig berätta för någon...

Dags att byta yrke?

Att välja yrke är ju inte alltid så enkelt. Det finns ju så mycket att välja på, men efter att ha kollat in väderprognosen några dagar kan man ju fundera över om inte att vara meteorolog i Singapore skulle vara ett rätt behagligt yrkesval.

Fast det är klart, när det gäller prognosen för onsdag har de ju fått tänka till lite, det blir ju faktiskt kallare då...

Sedan finns det ju vissa yrken i det här landet som jag inte skulle vilja ha, typ fönsterputsare eller någon annan variant av högt uppsatt arbete som att putsa det durian-liknande taket på teaterbyggnaderna, eller vad det nu var som försiggick högt där uppe.

Nej, även om jag inte lider av svindel så finns det ju gränser...

...frågan är om inte det där med meteorolog är att föredra...