En långhelg i Ho Chi Minh (eller Saigon)

Jag har sagt det många gånger tidigare, men det tål att upprepas, hur underbart det är att kunna ha möjligheten att få se olika delar av Asien genom att göra "små helgresor". Och som normalt boende nordbo, så är det verkligen helt fantastiskt.

Den här gången var det alltså en resa till Ho Chi Minh som stod på resplanen. Det är Vietnams största stad och det är den stad som tidigare hette Saigon. Den döptes om efter Sydvietnams fall 1976 men kallas fortfarande till stor del för Saigon, dock är det då oftast innerstadsdistrikten som det syftar på.

Det är ingen liten stad, med sina dryga sju miljoner invånare, varav cirka sex bor i centralorten, är det ett ständigt myller. Och efter att ha besökt Hanoi, var mopedmängden ingen stor överraskning, men många var det! Siffror jag har hittat (vilka jag inte på något vis är säker på att de stämmer, men det låter troligt) är att det ska finnas ca 350 000 bilar och 3,5 miljoner mopeder, men som sagt, ta siffrorna med en nypa salt.

Att gå över vägarna är ett äventyr i sig, även om det här fanns fungerande rödljus som faktiskt följdes. Men att sicksacka mellan alla mopeder och bilar känns lite sådär...

Vi bodde på det anrika Rex Hotel mitt i staden. Det var det hotellet där amerikanska officerare och krigskorrenspondenterna tillbringade många kvällar under kriget på 60-talet. Nu fanns det inga sådana spår, men det var en lite speciell känsla, vetskapen att det var här de satt och hörde ljudet av bomber som föll på andra sidan Saigonfloden.

Något annat som var mycket speciellt var besöket på krigsmuseet. Utanför byggnaden finns flygplan, stridsvagnar och helikoptrar, sådana där som för en annan ser ut som filmrekvesita. Det är så svårt att ta in att de faktiskt använts i verkligheten. Här är det nästan så att man förväntar sig att se Tom Cruice kliva ut från ett flygplan. Väl på insidan kommer däremot verkligheten ifatt besökaren som ett slag i ansiktet! Här finns kriget dokumenterat i bilder. Bilder som är så fruktansvärda och som verkligen visar kriget som det var, och som det blev efter! Det är så oerhört många bra bilder, men ack så fruktansvärda. Inget förskönande av kriget här inte! Museebesöket var fantastiskt intressant, men byggnaden lämnades med en malande obehagskänsla innombords.

Ett annat museum som var inplanerat var "Independence Palace". Byggnaden där kriget tog slut. Det var här nordvietnamesiska stridsvagnar mejade ner grindarna den 30/4 1975 och Saigon föll. Men allt blir ju inte alltid som man tänkt sig... Dagarna innan vi anlände så var det en general som "passade på att lämna jordelivet". Eftersom han uppenbarligen var en mycket populär man, så var det begravningscermonier i flera dagar, bland annat just där, så där kom vi inte in. Vi fick vackert finna oss i att kika in genom staketet. Om någon tycker det är spännande att veta vad det var för man och fylla sitt ramminne med lite sådan kunskap, så var det General Vo Nguyen Giap som dog 103 år gammal. (Man vet ju aldrig, om inte annat kan det vara bra om man spelar TP, eller vill briljera när man ser ett avsnitt av "Postkodmiljonären")

Dagarna gick väldigt fort. Vi hann inte med så mycket mer än att gå omkring och insupa atmosfären, vilket är det bästa med att vara i en ny stad. Vi sprang igenom den stora marknaden vid klocktornet, "Ben Thanh Market" och vi drack äkta "vietnamesiskt droppkaffe" i ett gathörn, sittandes på plaststolar som är så låga så att till och med jag med mina korta ben slår knäna i hakan. Vi åt för övrigt mycket underbart god mat och vi konsumerade ett antal av den lokala ölen "Saigon".

Vi åkte även upp i den rätt nya byggnaden "Saigon Skydeck" där man tar hissen upp till våning 49, och därifrån har en fantastisk 360 graders vy över staden. Lite dimmigt var det just den dagen, men vi fick i alla fall en uppfattning om hur oerhört långt staden sträcker sig, och vilket gytter av hus det är.

Appropå gytter, så måste jag säga att det där med trafiken är speciell, inte minst de fyrkantiga rondellerna utan några som helst linjer - men fungerar gör det!

Att inte alltid solen skiner fick vi också erfara "the hard way", men det var inte vi som blev blötast. Vi hade det rätt bra där vi satt och studerade alla som hade det lite mindre bra just då...

Som sagt, vi hann inte med så mycket mer än att bara vara, vilket var precis det vi ville! Nästa gång kanske det blir tunnlar och mopedtur, för efter en vistelse som smakade mer, kan det absolut vara så, att vi kommer tillbaka för att upptäcka mer av Vietnams huvudstad!

(Den här gången är det inte bara mina bilder, utan flertalet är tagna av Alexandra Hedin)

Tillbaka!

Nu är vi tillbaka efter en långhelg i Ho Chi Minh City- eller Saigon om man föredrar det! Vi har haft en härlig helg och ska nu försöka smälta alla intryck. Första gången i en storstad brukar det ta några dagar att lyckas med det. Därför är det så fantastiskt med alla foton som hjälper till att minnas och bearbeta allt man är med om.

Det är precis det jag ska roa mig med under dagen idag, vilket kan ta sin lilla tid, då det har blivit några foton...

Men se´n, när det är klart, då kommer det en rapport från ytterligare en asiatisk storstad!

Mot Ho Chi Minh City

Nu har det blivit dags för höstens första utrikesutflykt. I eftermiddag styr vi kosan mot Vietnam och Ho Chi Minh City. Vi har varit i Vietnamn en gång tidigare, och då besökte vi Hanoi (och Halong Bay), och det ska bli väldigt kul att jämföra och se om vi upplever någon skillnad mellan dessa två städer.

Vi tyckte det var lika bra att passa på nu när det är en av alla långhelger här i Singapore, nu är det nämligen snart dags att fira Hari Raya Haji igen - jodå det är ett helt år sedan sist! Och som vanligt tar vi tillfället i akt och tycker det är jättebra att vi har något att fira så vi kan vara lediga! (sagt av hon som arbetar så förtvivlat mycket...!!)

Den här gången har jag varit in och stulit min egen text från ett tidigare inlägg om varför just den här högtiden firas, och ni som känner att det är en absolut nödvändig kunskap, så kommer förklaringen här:

Eid Al-Adha är en muslimsk högtid och den markerar slutet på pilgrimsfärden. Den infaller ca 70 dagar efter ramadan och ska inte förväxlas med Hari Raya Puasa som firas i slutet av ramadan. 

Det som firas är att Ibrahim skulle offra sin son Ishmael till Allah, men eftersom han var så lydig så han faktiskt tänkte offra honom på riktigt, och Ishmael i sin tur var så lydig så att han kunde tänka sig att bli offrad, belönade Allah dem på så vis att sonen inte behövde offras. I stället räckte det med att Ibrahim offrade sitt bästa djur till Allah.

Så den här högtiden ska varje familj som har råd offra sitt bästa djur, ko, get, får eller kamel till Allah. Sedan ska man dela upp djuret i tre delar. En tredjedel äts av familjen, en tredjedel ges bort till vänner och grannar och en tredjedel till fattiga och behövande. (I min värld låter det som om det skulle bli väldigt många tredjedelar utdelade till höger och vänster, eftersom jag antar att det finns många grannar och vänner som alla ska offra något djur...)


Ungefär så är det  i alla fall...

Nu tar jag alltså en liten resepaus och återkommer med rapport från Vietnam och Ho Chi Minh till veckan! Ha en bra helg allihop!

En annan sorts balkongblomma

Gröna fingrar är det ingen som kan anklaga mig för att ha blivit begåvad med! Mina krukväxter brukar sluta som någon slags eterneller, som till skillnad från andra eterneller varken är färgglada eller speciellt trevliga att ha.

Jag vet att det fanns en tid någon gång på det ljuva 80-talet då lägenheten skulle fullkomligen drunkna i gröna växter. Stora palmer och prickblad av alla de slag, och om jag inte minns fel så brukade det allt som oftast sluta med diverse småkryp och torra blad på golvet. Jag var troligen en av blomsterhandlarnas bästa kunder när det begav sig.

Om jag över huvudtaget ska ha blommor idag så handlar det främst om orkidéer, dels för att de är vackra och dels för att de inte kräver speciellt mycket vatten, det gör liksom inget om de glöms bort i någon vecka, de brukar klara det rätt bra!

Här är det så himla käckt att man kan ju ha dem ute på balkongen! Prata om att det är roligare med en massa orkidéer jämfört med pelargoner som bara vill ha en massa vatten och som skräpar ner när de glöms bort. (Ja, jag pratar av egen erfarenhet!) Inte nog med att det finns massor av olika varianter att få tag i, dessutom är de ju jättebilliga!

Det betyder att så länge möjligheten finns, så får det bli orkidéer på balkongen, och det finns ju några  att välja mellan med tanke på att det ska finnas mella 25000-30000 olika arter av blomman. Och med tanke på att det just är en orkidé som är Singapores nationalblomma, så varför inte liksom...tids nog återvänder jag till pelargonlandet Sverige igen!

Negativt magnetfält?

Ibland kan jag inte låta bli att fundera över om jag utstrålar negativa radiovågor eller något liknande. Väldigt ofta (inte riktigt varje gång, men nära nog) när jag närmar mig tekniska apparater händer det något. Och med "händer något" menar jag egentligen att det inte händer mycket alls, eller närmare bestämt att de slutar fungera, eller fungerar vidare med mycket begränsad kapacitet.

På min senaste arbetsplats gick det så långt att kopieringsmaskinen började blinka "pappersstopp" redan när jag klev innanför dörren i kopieringsrummet! Här hemma handlar det mest om dator och tv. Och jag vet att alla säger att varken datorn eller tv:n "gör något själv", men jag tror stenhårt på att det är så! Om apparaterna slutar fungera när jag kliver in i rummet, då måste det ju helt enkelt vara så att jag sänder ut något mystiskt som fortplantar sig genom rummet. Något som gör att de olika apparaterna meddelar varandra att "Nu kommer hon, gör något kvickt, annars börjar hon trycka på fel knappar igen!"

Ja, inte vet jag, men något är det absolut. Och när till och med stadens fontäner slutar spruta vatten när jag går förbi, då kan man ju börja fundera...

Världens bästa tidning!

Nu är det klart! Jag är med och gör världens bästa tidning! Eller, det kanske inte är hela sanningen, men i alla fall väldigt nära...

Jag är ju med och gör Swea Magazine här i Singapore. En tidning där vi är ett glatt amatörgäng som skriver och fotar. Naturligtvis är innehållet troligen mest kul för de som bor här, men det finns även en del matnyttgt för utombys boende, till exempel artiklar från olika resmål.

Oavsett vad man tycker om den, så är vi i alla fall omåttligt stolta just nu, eftersom just vår tidning utsågs till världens bästa Sweatidning vid världsmötet i Bologna. Kruxet är att nu har vi ytterligare något att leva upp till i nästa nummer som är under tillverkning och kommer i december, men det känns väl som en rätt ok utmaning!

För er som inte sett den tidigare, och är lite nyfikna, så finns senaste numret här (s.1-45) och här (s.46-92)

Rulltrappa mot höga höjder!

Det finns olika typer av nöjen här, som i alla andra städer. Det finns dyra nöjen, det finns billiga nöjen och så finns det nöjen som inte kostar något alls. Ett av gratis-nöjena man kan roa sig med är att ta rulltrappan upp på Orchard Central för att beundra utsikten.

Det finns ju en himla massa ställen där man kan titta på utsikten här, eftersom det är en tendens att bygga på höjden (fast om man ska klämma in sex miljoner människor på Karlstad kommuns yta så är det väl kanske ett krav...), men jag tror mig kunna säga att det bara finns ett ställe där man kan åka rulltrappa på utsidan av byggnaden tolv våningar upp.

Orchard Central ligger mitt på Orchard Road och är ett bland hur många shoppingcenters som helst, men här kan man åtminstone roa sig lite utan att handla. man kan som sagt ta rulltrappan upp på utsidan, man kan ta någon av de 12 glashissarna ner och känna sig som om man hamnat mitt i Willy Wonkas värld, eller varför inte bestiga klätterväggen?

Det här är egentligen det ställe jag har hittat där man har bäst utsikt över presidentens egna domäner. Han har ju liksom lite grönområden runt sitt lilla palats. Uppifrån ser det ut som en stor skog som omgärdar det vita huset, men det är klart, med en niohåls golfbana och en hel del övrig mark, så blir det väl lätt så...

Som sagt, här finns en del att se, och om någon vill veta lite mer om detta shoppingcenter, så finns ett äldre inlägg om det här.