Bangkok

Det blev inte kärlek vid första ögonkastet, men spännande och intressant var det. Precis som det alltid är att besöka och upptäcka nya platser. Nu behöver man säkert ett antal fler dagar än fyra för att hinna lära känna Bangkok, men jag har i alla fall hunnit nosa lite på staden.

Bangkok är en plats som verkligen gör skäl för att kallas "storstad". Med sina mellan åtta och nio miljoner invånare, som ibland känns som om de är ute och rör på sig samtididgt, så är det stort och mycket! För en sådan som jag, som har svårt att hitta och som konstant "lär mig hitta genom att gå vilse" kan det vara lite bekymmersamt på grund av språkförbistringar. Här är det långt ifrån alla som talar engelska, och det är inte säkert att de förstår även om man skriver, bokstäverna ser ju lite(!) annorlunda ut här. De är fantastiskt vackra, men det hjälper ju inte så mycket om man vill bli förstådd.

Om man är fascinerad av stadspuls, måste det här vara en drömplats. Här är det folk i farten överallt hela tiden. Människor som köar för att få handla mat vid något av de gatustånd som finns utmed alla gator och som säljer fantastiskt billig och god mat. Nu kan jag inte skryta med att ha testat så många, närmare bestämt bara ett. Jag vågade mig på att köpa nudlar i någon sås, men bara en sådan sak smakade gudomligt. Just maten i Thailand är överhuvud taget en fantastisk smakupplevelse!

Spiced coffee - mycket gott!

Storstadspuls i all ära, men för egen del så uppskattar jag när jag kan hitta till de något lugnare delarna av en stad, och Bangkok var absolut inget undantag. Jag hittade just en sådan "oas" vid ett av mina "gå-fel-tillfällen". När jag skulle besöka "Jim Thompsons House" (vilket var så mysigt så det ska få ett alldeles eget inlägg), så råkade jag komma till en liten kanal med en bro, och på andra sidan bron verkade klockan gå långsammare. Här satt människor i godan ro utanför sina små butiker och matstånd. Blommorna prydde gångvägen utmed vattnet, och här var det riktigt mysigt att flanera omkring en stund innan det var dags att ta sig an storstadspulsen igen.

Vi bodde centralt med fem minuters gångavstånd till en skytrainstation. Tåget var väldigt enkelt att åka och med tanke på att slippa jaga taxi och hitta en där chauffören inte förstår vad jag säger och att jag inte vet var jag ska, så var tågalternativet outstanding. Sedan kan man även för en mycket billig penning ta turistbåten som går fram och tillbaka på floden hela dagen och hoppa av och på hur man vill. Fantastiskt bra!

"Oväntat besök av James Bond, eller...?"

Vår lilla oas blev området kring Phra Athit Pier och Khao San Road, båtens sista stopp. Det här är ett tillhåll för många backpackers, det är mysigt, gott om trevliga barer och restauranger med fantastisk god och billig mat, samt diverse stånd där det mesta säljs. Ett ställe som tilltalade oss mycket och där vi tillbringade ett par kvällar.

Jag hittade även en marknad där det såldes det mesta, inte minst amuletter i alla dess former. Här kunde jag kommunicera lite i lugn och ro via något slags teckenspråk och minspel med försäljarna som verkade ha all tid i världen och som gärna "pratade" lite och gärna visade sina varor, utan att på något vis försöka pracka på mig något.

Om man vill studera tempel, måste Bangkok vara en drömstad! Här duggar de tätt! Nu var inte tempel vår stora prioritet, det känns ju som om vi har rätt gott om Buddhor att titta på där vi är... Vi ratade till exempel templet med den 45 meter liggande Buddhan, Grand Palace och Wat Phra Kaew, som samtliga är stora tempel som man hittar lätt till om man tar flodbåten. Däremot så angjorde vi Wat Arun, eller "the Temple of Dawn" som såg lite annorlunda ut. Fantastiskt mäktigt där det sträcker sig mellan 70 och 80 meter upp i luften med sina underbara utsmyckningar och torn. Om man inte har problem med höjder aller att gå i branta trappor, kan man ta sig upp, på utsidan, mot tornet för att titta på utsikten. Hela templet är prytt med mosaik, och det mesta verkar vara i form av porslinsskärvor, så frågan är om det kastades mycket porslin här då det begav sig...

Jag fick ju också göra ett besök i Bangkoks slum, i området Khlong Toey, tillsammans med mina bloggvänner Annika och Susanna, och se området bakom fasaderna. Det var väldigt spännande och intressant att få vandra omkring i detta gigantsikt stora område bestående av små smala och trånga gränder där mycket unga föräldrar står med sina barn på armen och samsas om utrymmet med hundar och höns. Det känns som om det är en "egen liten värld" bakom kulisserna, världen man på något vis vet att den finns, men inte ser.

Det finns naturligtvis stora vackra köpcenters även här, och det är billigt att handla! Nu fanns inte köpcenters på min "att-göra-lista", eftersom det kändes som om tiden inte räckte till det, men visst skulle man kunna fynda ordentligt här om vilja och ork finns.

Som sagt, det blev inte kärlek vid första ögonkastet, men jag är rätt övertygad om att ifall det blir fler ögonkast, så kan det säkert växa fram, bara jag lär mig hitta de där guldkornen som finns, men jag behöver betydligt längre tid på mig för att finna, i en stad av den här storleken.