Vi var inte och tittade på racet på plats, vi tillbringade kvällen på en uteservering med storbilds-tv där man såg bilderna samtidigt som man hörde ljudet på gatan utanför. Inte för att jag tillbringat någon tid inuti en bikupa, men jag skulle kunna tänka mig att ljudet som frambringas när dessa monsterbilar passerar är lite åt det hållet. Bara att befinna sig i närheten då de passerar, gör att det infinner sig ett tillstånd då det till och med är svårt att höra sina egna tankar.
Alla Singaporebor är inte odelat entusiastiska över evangemanget. Vi har under de senaste tre dagarna träffat på flera taxichaufförer som samtliga beklagat sig över att det inte går att komma fram som man ska på grund av alla stängda vägar, som i sin tur för med sig ett antal trafikstockningar då alla bilburna singaporianer ska ta sig från a till b på ett mindre antal vägar än vanligt. Det för också med sig att somliga restauranger och affärer förlorar, helt enkelt då det inte går att ta sig fram till dem.
Hur som helst, somliga tycker det är en jättehäftig grej, andra tycker inte om det alls, ungefär som det är med det mesta, alltså. Men visst är det lite häftigt med "nattrace" genom stan (såvida man inte tänker på energiaspekten av det hela!) när man ser dessa avstängda vägar lysas upp av 1500 strålkastare i väntan på att invaderas av fartdårar som åker varv efter varv efter varv samtidigt som de försöker spränga trumhinnorna på så många åskådare som möjligt...
Motorsport är av noll intresse för mig. Men visst, en sällsam upplevelse att befinna sig i "bikupan" kan jag tro.
SvaraRaderaJa, det skulle väl vara för bikupan...
RaderaMotorsport står även jag gärna över, men är man mitt i så kanske ändå...man upphör ju aldrig att förvånas över sin egen person. Så annorlunda det är nu på din blogg mot i somras. Det var så svenskt tidigare;) nu så härligt annorlunda
SvaraRaderaJo, så är det, men det svenska kommer garanterat tillbaka, och nästa gång är det förhoppningsvis med snö!
SvaraRadera