tisdag 29 december 2015

Det som inte dödar oss

En uppföljare till "Milleniumtrilogin", kunde det vara möjligt? Det fanns rätt många som ställde sig frågan då David Lagercranz skrev just en sådan. Att försöka sig på en fortsättning på Stig Larssons succéromaner om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander, skulle det vara en bra idé? Och framför allt skulle boken bli bra? Om inte annat, så blev det ju en väldigt bra marknadsföring innan boken kom ut, det var förmodligen många fler än jag som läst om den och tänkte att "den måste jag läsa bara för att", och åtminstone jag gjorde det, läste "bara för att"...

Jag måste tillstå att det var segt början, under flera kapitel funderade jag på att lägga ner och ge upp, men så småningom tog det fart och då blev den riktigt bra. Förutom de välbekanta karaktärerna Blomkvist och Salander, som för övrigt är sig rätt lika, så möter vi en professor tillika datasnille, Franz Balder, vars autistiske son August kommer att spela en stor roll i handlingen. Och även i den här boken har Lisbeth Salanders förflutna stor betydelse för utvecklingen.

Här finns det mesta som behövs för att det ska bli en spänningsroman som platsar i milleniumserien: dataintrång, företagshemligheter, rysk maffia, mattesnillen, familjehemligheter och lite annat smått och gott.

För egen del så läste jag inte boken, utan jag lyssnade på den. Eftersom jag läser rätt snabbt så kan lyssnandet vara en bidragande orsak till att jag tyckte det gick trögt i början. Det fanns oerhört mycket detaljbeskrivningar som jag i normala fall skulle ha skummat mig genom, men nu fick jag ju vackert stå ut med att lyssna till allt. Och som jag sa, jag var beredd att ge upp vid några tillfällen, men jag ångrar absolut inte att jag lyssnade mig genom hela. Boken var jättebra och att den dessutom lästes av Stefan Sauk och blev lite av en miniteater gjorde inte saken sämre.

Ni som inte har läst den, och tyckt om Milleniumböckerna kan absolut läsa även den här utan att bli besvikna. Dessutom öppnar slutet upp för ytterligare böcker i serien, så det kan nog bli fler...

14 kommentarer:

  1. Har också läst den och håller helt med dig. Tyckte att boken som helhet till och med var aningen vassare än "originalen"..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska bli spännande att se om det kommer fler i serien.

      Radera
  2. Jag gillade Millenium-trilogin, men nu har jag nästa glömt bort den ;) Är inte inne i en läsperiod, men får se hur det blir...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Boken finns säkert kvar när nästa läsperiod inträffar ;)

      Radera
  3. Blir imponerad av alla som kan lyssna på böcker, för det kan inte jag. Vips flyger mina tankar iväg i egna banor, och så har jag missat någon sida eller två. Men det kanske är perfekt i början av den här boken, iofs ... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får väl erkänna att det fanns en del tankar på annat håll början här...

      Radera
  4. Stefan Sauk kan jag tänka mig är en bra "läsare". Gott Nytt År.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En fantastisk uppläsare! Gott Nytt på dig också!

      Radera
  5. Jag avslutade för en timma sedan "Käre ledare" av Jang Jin-sung. Jag hade lovat mig själv att läsa den klar innan nyår. Kan man kalla det för ett avklarat nyårslöfte?

    SvaraRadera
  6. Jag hade inte tänkt läsa den, "bara för att inte". Har nu hört många säga att den är riktigt bra, och jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland kan det vara bra att ändra sig ;)

      Radera
  7. Jag gillade inte milleniumtriologin så jättemycket. Jag har svårt att fatta hur den kunnat bli en sådan enorm succé. Visst. Det är spännande på sina ställen, men det är också allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tillhör ju de som tyckte om den, men det är ju en himla tur att vi tycker olika, tänk vad tråkigt det skulle vara annars!

      Radera