Stalker

”Stalker” är ytterligare en av flera gastkramande böcker skrivna av psedonymen Lars Kepler. Vid det här laget vet väl de flesta som läst någon av böckerna att det döljer sig två namn bakom psedonymen, nämligen paret Alexander och Alexandra Ahndoril.                 

När boken startar möter vi den gravida polisen Margot Silverman som ersatt den förmodade döda Joona Linna. Polisen får en filmsnutt skickad till sig via nätet som visar en kvinna i sitt hem, en kvinna som filmas av någon som befinner sig utanför hennes hus. Dagen efter hittas kvinnan brutalt mördad och eftersom det hela upprepas börjar polisens jakt på en våldsam seriemördare.

För att få hjälp med att lösa morden tar poliserna kontakt med psykologen Erik Maria Bark som även varit behjälplig i tidigare svårlösta fall. Han besitter nämligen en egenskap som man tror kan vara till stor hjälp, han kan hypnotisera. Till undsättning kommer även en sjuk och sargad Joona Linna. Frågan är om dessa ska kunna lösa fallet, en svårt sjuk före detta polis, en höggravid polis samt en tablettmissbrukande hypnositör.

Det här är absolut en spännande bladvändare. Man vill hela tiden veta vad som händer på nästa sida. Kapitlen är korta, vilket gör att den trots sin tjocklek är lättläst. Kanske bitvis väl detaljerad. Jag kanske inte behöver veta exakt hur morden går till och hur blodet skvätter. Sedan får man ha lite överseende med förekomsten av ”supersnutar”, men det är väl en del av det hela.

En bra bok är det i alla fall om man gillar genren. Spänningen och ovissheten håller i sig ända in i det sista och man behöver inte ha läst de tidigare böckerna i serien, även om det kanske kan vara en fördel.