måndag 28 maj 2012

Uppbrottstider

När vi flyttade för dryga två år sedan hade jag aldrig hört uttrycket "expat" tidigare. Detta ord som skulle komma att bli en del av min vardag. Det är helt enkelt en förkortning av ordet "expatriate", som i sin tur innebär ungefär det samma som "expatriot", det vill säga någon som "övergett" sitt färdnesland och flyttat utomlands.


Att det är ett ofta använt ord i den här delen av världen, är kanske inte så konstigt om man betänker att av Singapores ca 5 miljoner invånare är det runt 25% som har ett pass med något annat land tryckt på framsidan.

Att leva som expat är speciellt på många sätt. Som med det mesta så finns det både en framsida och en baksida. En av flera fördelar är naturligtvis alla nya underbara bekantskaper! Under vår tid här har jag fått oerhört många nya fantastiska vänner och träffat så många härliga människor. Jaha, och vad kan då vara baksidan med det? Jo baksidan på det är helt enkelt alla avsked som följer med detta.


För många är det en väldigt osäker tillvaro. Helt plötsligt kan det komma besked om att det är dags att flytta vidare till nästa land eller tillbaka hem till Sverige. De flesta är ju utsända på kontrakt, men det har jag förstått, att det behöver inte vara någon garanti.

Just nu är vi inne i en stor uppbrottsperiod och det är dags att säga hej då till ett antal nya vänner. Visserligen kan det betyda att det kommer att finnas vänner i en stor del av världen, men det kan också betyda att man kanske inte ses igen, men hoppas på återseenden kan man ju alltid!


18 kommentarer:

  1. Visst är det så! Som utlandssvensk är det idel uppbrott och adjö emellanåt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. fast i och för sig, så är det väl värt det...!

      Radera
  2. Uppbrotten.. Ibland tänker jag en tanke, att nu ska vi börja på kula ett igen...igen..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har ju inte gjort det, börjat på ny kula igen, och det kan ju bli så att vi blir "bara" kvar här tills vi återvänder till Sverige.

      Radera
  3. Vad fint med svartvita bilder till stämningen i bloggen.

    Förstår att det är jobbigt för er med alla uppbrott... Jag hoppas det kommer nya vänner som ni också tycker om!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack - det var lite av tanken, så det var ju bra att det fungerade! När det gäller kamrater, så är det ju många kvar också och visst kommer det nya...

      Radera
  4. En framsida och en baksida som sagt.
    Du har nåt att hämta på min blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det mesta har ju en sida av varje sort - och ofta finns det något gott med baksidan också, det gäller bara att hitta det. (Tack så mycket!)

      Radera
  5. En del av livet, som en sång så vackert beskrev det " att skiljas och mötas är livets gång". Man får vila i tacksamheten över alla och allt som man mött och glädjas i det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Och det är ju helt fantastiskt att få vänner i så många delar av världen!

      Radera
  6. Det är tråkigt med avsked, speciellt när man inte vet om man kan ses igen. Ändå har ni haft tur att fått möjligheten att lära känna trevliga männinskor och kommer säkert att träffa fler framöver.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag också - eller jag vet att det blir så!

      Radera
  7. Tack för att jag äntligen fick se hela figuren som jag bara sett på avstånd under min vistelse i Singapore.
    Förstår att det är en svår tid nu. Intressant läsning!
    Kram Kim

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så du missade "the merlion"? Fast man kan ju inte hinna allt...

      Radera
  8. Varje år likadant....uppbrott och avsked. Men det kommer en massa gott ut av det också....en del blir ens vänner för livet. En av mina allra bästa vänner...var den första svenska jag mötte i Bangkok för 10 år sedan...hon och hennes familj flyttade hem till Sverige ett halvår efter att vi kom hit...men vi är for-ever-friends efter det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jovisst är det så, och det är ju alldeles fantastiskt att kunna ha det så!

      Radera
  9. Jag är en annan sorts utlandssvenska - de som inte lever med kontrakt och uppbrott, nya orter och länder var och varannat år. Har väl hunnit bli lite "halvtyska" vid det här laget - även fast jag vägrar att ge upp mitt svenska pass för att bli tysk medborgare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att det blir annorlunda när man lever så länge i ett land. Men jag har ju svårt att se mig själv som "halvsingaporianska" även om det skulle vara i många år framåt...lite för mycket kulturskillnader...

      Radera