Svikaren och Alfahannen

Sedan jag kom på att jag kunde låna böcker till min iPad från svenska bibliotek så har jag alltid flera böcker på gång. En i min iPad, en pappersbok och en som jag lyssnar på – allt för olika tillfällen. Så här långt har det inte varit några problem, eftersom jag försöker se till att det är olika typer av böcker.

Den här gången ställde det dock till vissa problem, jag lyckades nämligen med bedriften att välja två deckare samtidigt och de påminde väldigt mycket om varandra. Så mycket att jag hade svårt att hålla isär vad som hände i vilken bok, men det visade sig finnas skäl till detta: Det var ju nämligen samma författare! Det här upptäckte jag inte förrän plötsligt samma person dök upp i båda böckerna...

Det visade sig att jag läste den sista boken i en trilogi, och den första boken i en planerad trilogi av Katarina Wennstam. ”Alfahannen” är den sista i en serie om tre som handlar om kvinnovåld och ”Svikaren” ska bli den första av tre i en serie om polisen Charlotta Lugn.

De är båda en typ av deckare, även om de kallas spänningsromaner, jag är inte helt säker på att jag har klart för mig skillnaden.

Här finns gott om samhällsproblem, våldtäkt, homofobi, läktarvåld, kulturkrockar och säkert lite till. Det är brott som ska lösas och förutom nämnda polis, spelar även den persiska juristen Shirin Sundin stor roll i båda böckerna.

Böckerna är lättlästa (jag rekommenderar dock ingen att läsa dem samtidigt, utan de bör läsas var och en för sig!), men om jag ska välja en, så föredrar jag ”Svikaren”, som jag tyckte var riktigt bra. I "Alfahannen" blev det nästan för gott om stereotypiska manliga egon, även om den också är klart läsvärd.