onsdag 24 juli 2013

Sommar!

Att ligga på en klippa vid ett glittrande vatten och höra vågornas kluckande mot stenarna,  blandat med röster av badande människor och skymta segelbåtar långt borta i horisonten, det är svensk sommar definierad när den är som bäst. Om man dessutom har med en termos med kaffe och ett korsord eller en bra bok, då är allt precis som det ska!



Just en sådan dag hade vi igår (innan regnet kom och anföll från ovan), och det var helt underbart. Nu kan jag inte helt sanningsenligt påstå att det var skönt i vattnet, men det var definitivt uppfriskande!


Däremot fanns det de som tyckte vattnet var betydligt skönare än vad vi gjorde, och de verkade väldigt nöjda över att få ha vattnet för sig själva. Förutom alla nyfikna fjäderfän fanns det också en annnan krabat som simmade fram och tillbaka och verkade leta landstigningsplats. Troligen tyckte han att det var för mycket folk överallt så han bestämde sig helt sonika för att fortsätta simma, i alla fall så länge vi var kvar.




Nu är ju snokar bra simmare, så jag tror inte att den led speciellt av denna sysselsättning, men visst kunde det ha varit lite kul att se reaktionen bland alla lugnt och fridfullt solande människor om den bestämt sig för att gå i land... Men troligen var det lugnare för såväl vår slingrande vän som för alla badgäster att den höll sig kvar i vattnet.




10 kommentarer:

  1. Ormar, om än aldrig så ofarliga snokar, tillhör inte mina favoriter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag däremot, är väldigt fascinerad av detta slingrande djur.

      Radera
  2. Jag som inte är direkt nån badare har verkligen längtat efter närhet till vatten och ett dopp i år. Ser fantastiskt ut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är fantastiskt - om än i kallaste laget!

      Radera
  3. Ser ut som en perfekt dag. Vilken bok läser du?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just nu läser jag "Extremely Loud an Incredibly Close" av Jonathan Safran Foer och sedan ligger "Mina fotsteg i ditt hjärta" av Bosse Lidén på tur. Så här långt har det varit en sommar utan mycket läsning, men det kan ju ändra sig...

      Radera
  4. Vad elak jag är, men på avstånd och med en kamera, hade jag tyckt det varit spännande att se hur olika reaktionerna hade blivit om den ofarliga snoken bestämt sig för att ta sig upp. Själv ogillar jag ormar av alla slag. Kunde inte förstå hur min ena dotter kunde gå omkring med en orm om halsen och visa för kommande studenter. Samtidigt var jag impad på ett sätt.

    SvaraRadera
  5. Ibland tycker jag att man kan få vara lite elak...

    SvaraRadera
  6. Vad härligt det ser ut! Men själv hade jag nog blivit panikslagen om någon snok slingrat sig upp i min närhet...och trott att det var en huggorm eller nåt (nej just det, jag kan noll och intet om ormar, hihi!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Troligtvis en klen tröst, men förmodligen är ormen väldigt mycket mer rädd för dig än du är för den!

      Radera