Om det nu finns framsidor med turismen så finns det naturligtvis baksidor också, och en baksida är skräpet. Det är bekymmersamt att göra sig av med allt skräp, speciellt på alla små öar, och med tanke på den konsumtion av mat och inte minst dryck som turismen bidrar med, så hittar man tyvärr skräphögar bestående av plast, glas och annat förbrukat lite här och där om man tar sig lite bakom strandremsorna.
Enligt en artikel från "The Nation" i juni 2012 så skulle Koh Samet, med hjälp av affärsmän och entrepenörer som byggt upp rörelser på ön, bli "Thailand´s first green island". Det skulle sättas upp recyklingstationer och anställda skulle läras upp i frågan. Hur det har gått vet jag inte, men visst finns det fortfarande högar med skräp, trots att det går flera båtar varje dag lastade med allehanda plast- och glasflaskor. Jag tror inte att det är alldeles enkelt, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning att man börjar tänka i de banorna.
Visst har det varierat på ställen vi har varit. Det har funnits mer eller mindre skräphögar liggandes i naturen, så jag vill ju hoppas att miljötänket sprider sig i takt med turismens intrång. För ju fler turister, desto mer tänk av det slaget behövs ju. Ibland är det kanske små detaljer som behövs, till exempel att det finns större vattendunkar där man mot en mindre summa kan fylla på sin plastflaska istället för att köpa sjutton flaskor till. (enda platsen jag träffat på det är på Gili Trawangan, men det känns som något fler skulle kunna ta till sig)
Enligt en artikel från "The Nation" i juni 2012 så skulle Koh Samet, med hjälp av affärsmän och entrepenörer som byggt upp rörelser på ön, bli "Thailand´s first green island". Det skulle sättas upp recyklingstationer och anställda skulle läras upp i frågan. Hur det har gått vet jag inte, men visst finns det fortfarande högar med skräp, trots att det går flera båtar varje dag lastade med allehanda plast- och glasflaskor. Jag tror inte att det är alldeles enkelt, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning att man börjar tänka i de banorna.
Visst har det varierat på ställen vi har varit. Det har funnits mer eller mindre skräphögar liggandes i naturen, så jag vill ju hoppas att miljötänket sprider sig i takt med turismens intrång. För ju fler turister, desto mer tänk av det slaget behövs ju. Ibland är det kanske små detaljer som behövs, till exempel att det finns större vattendunkar där man mot en mindre summa kan fylla på sin plastflaska istället för att köpa sjutton flaskor till. (enda platsen jag träffat på det är på Gili Trawangan, men det känns som något fler skulle kunna ta till sig)
Allt det här gör att jag kan känna mig lite kluven, jag vill ju att paradisöarna ska vara så orörda som möjligt, jag vill ju väldigt gärna åka till platser där det inte är så mycket turister, men jag vill ju att det ska gå att ta sig dit, och jag är ju faktiskt också turist. Jag vill ju också att det inte ska bli så mycket skräp, men samtidigt bidrar jag ju absolut till sopberget när jag turistar, men som någon vis person sagt någon gång, hur man än vänder sig har man ändan bak...
Det är verkligen tankeväckande frågor du tar upp....och det sätter igång och maler lite i det dåliga samvetet. Jag är ju med och bidrar till detta sopberg ute på öarna. Att det skulle ha hänt något med att Koh samet skulle bli en green island har då inte jag märkt något av....nä istället öppnas fler och fler 7-11 och ytterligare miljoner av plastpåsar hamnar på det redan skitiga stränderna ....så sorgligt!
SvaraRaderaVisst är det sorgligt, och frågan är hur länge det kan hålla på.
RaderaEn inte enkel frågeställning du tar upp. Något som vi alla alltid bör bära med oss. Alla bidrar vi på något sätt till sopberget och "många bäckar små....."
SvaraRaderaOch de där små bäckarna håller på att bli till ett stort hav!!
RaderaVisst är det paradoxalt, och jag håller med om att man känner sig kluven. Jag tänker ofta att turister bidrar till ekonomin, men det är ju också för att vi vant de här länderna vid det... Samtidigt bidrar ju turismen med en massa bekymmer, som det här med sophantering. När vi var på Langkawi kom en massa skräp flytande från Thailand...
SvaraRaderaHaven är ju tyvärr så fulla av skräp som flyter omkring överallt...
RaderaEtt väldigt intressant inlägg tycker jag. Att ha paradisöar utan turister - ja finns dom kvar - paradisöarna alltså???! Momentet du - tillsammans med många andra - har satt din fot på ett ställe så är paradiset ett minne blott. Det är ju turisterna som skräpar ner, inte lokalbefolkningen.
SvaraRaderaEn paradox - absolut. För om inte vi turister fanns och "förstörde" paradiset hade ju människorna där visserligen kvar sitt rena paradis, men ingen inkomst i stället.
Otroligt svårt att få ihop den ekvationen - precis som du skriver.
Det känns absolut som en helt omöjlig ekvation. Med ens det dras igång med turistande så börjar den där lilla snöbollen av skräp och sopor rulla och den blir bara större och större och det verkar himla svårt att få stopp på den...
RaderaHaller precis med dig! Man vill vara ensam pa vackra platser och kända landmarks, men det är klart att det inte alltid funkar riktigt sa. Och visst har turismen manga fram - OCH baksidor.
SvaraRaderaTyvärr sa kommer man nog aldrig riktigt att fa ihop den ekvationen.
Kramar
Det kommer åtminstone att dröja, och det kommer att bli svårt, men det vore ju skönt om det kunde börja hända något på den fronten.
RaderaDetta brottas alla fattiga turistländer med. Det finns mycket att tänka på och det finns mycket att göra.
SvaraRaderaVisst är det så. Det är en oerhört lång väg att gå och uppförsbacken är ofantligt brant. Men att bara börja tänka är ju ett steg i rätt riktning, Såväl på förbrukningen av plast och glas som på vattenanvändningen. Det är ju så mycket som "bara fungerar" i vår del av världen, som andra delar har jätteproblem med... (Det kanske blir så att vi får ta med oss vårt skräpp hem från semestern!)
RaderaDet där är en knepig ekvation att få att gå ihop. Orört och samtidigt tillgängligt.
SvaraRaderaJag minns det år när min man Michael och jag bodde på Hawaii (The Big Island) och vår upplevelse av allt skräp som lokalbefolkningen hade i sina trädgårdar. Det stod gamla, rostiga bilar överallt och man slängde skräp under husen som stod på pålar. Det verkade inte finnas någon kultur att hålla det snyggt.
Intressant och mycket att fundera på.
Det kan ju vara ytterligare ett problem som ställer till det när man ska få ekvationen att gå ihop, olika åsikter om hur viktigt det är att hålla efter skräpet.
RaderaIntressanta tankar du har där. Jag brukar försöka se mig som resande istället för turist. (Säkert bara ett sätt att förbättra mig själv.) ;-)
SvaraRaderaMen jag vill gärna se den verkliga platsen där jag är och inte bara turistsakerna. Det där med skräpet är ju ett stort problem. Jag har haft en idé rätt länge om att vi borde införa ett internationellt pantsystem på plast och glas. Det gynnar miljön och det skulle innebära en liten extra inkomst för fattiga i alla länder att samla pantflaskor som det görs här i Skandinavien. Vet inte om det hade fungerat att införa det överallt, men jag tycker om idén.
sv:
Tack så mycket!!! :-D
Visst skulle ett pantsystem vara bra! Men problemet med att forsla alla tomflaskor från småöarna till fastlandet finns kvar oavsett och det är ju inga små mängder vi pratar om...
SvaraRadera