438 dagar

438 dagar är inte baserat på en sann historia, som det så populärt heter nuförtiden. Det är en sann historia. Så skriver författarna Martin Schibbye och Johan Persson om sin bok. Boken handlar om tiden från förberedelserna i maj 2011, inför planen att ta sig till Ogaden, fram till september 2012 då de släpptes ur det etiopiska fängelse de då befunnit sig i under drygt ett år.

Planen var att att korsa gränsen mellan Somalia och Etiopien, ta sig in i Ogaden för att där kartlägga och avslöja oljebolagens exploatering. Trots ordentliga riskkalkyler höll det inte. Den befrielserörelse, ONLF, de skulle få hjälp av räckte inte till mot den etiopiska militären utan det hela slutade med häktning och en lång och fruktansvärd fängelsevistelse i Etiopien.

I boken beskriver de förhållandena i fängelset på ett ingående och levande sätt. Hierarkin i fängelset, sjukdomar och död. De skriver också om den ångest det för med sig att hela tiden slitas mellan hopp och förtvivlan, samt hur det är att aldrig få något riktigt besked, datum som hela tiden ändras.

Sista delen av boken handlar även om hemkomsten och hur det var att plötsligt leva "som vanligt" igen, vilket även det är en intressant del av det hela. När man har levt så tätt intill varandra så länge, och upplevt så mycket tillsammans är det inte bara att återgå till det normala liv som fanns där innan.

Det är en mycket intressant bok där de båda författarna skriver varsina delar vilket gör att man får bådas synvinklar på händelserna. Oavsett om man läser boken ur en politisk synvinkel, eller för att se hur människor beter sig under press, så är det en bra bok och den är klart läsvärd. Och för egen del kan även tilläggas att boken utökade mina bristfälliga kunskaper om afrikansk geografi.