Eugen Kallmans ögon

Håkan Nesser är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag tycker mycket om hans sätt att skriva, hur han använder orden och det sätt han bygger upp sina historier på. ”Eugen Kallmans ögon” är inget undantag, även om det känns som om den skiljer sig lite från de böcker jag läst av honom tidigare.

Handlingen utspelar sig i de norra delarna av Sverige, på en högstadieskola i mitten av 90-talet. Dit flyttar Leon Berger från Stockholm för att börja arbeta som lärare efter att han mist sin fru och dotter i en tragisk olycka. Han ska ta över en tjänst som svensklärare efter Eugen Kallman som avlidit under mystiska omständigheter. Att Berger hittar Kallmans gamla dagböcker gör att han tillsammans med ett par av sina nya kollegor börjar rota i det hela.

Boken har ett antal röster, såväl lärare som elever och föräldrar. Det gör att man får många olika perpektiv på händelserna och för historien framåt. Förutom Kallmans mystiska död förekommer det även rasism, dåtida politik, kärlekshistorier av olika slag och en hel del annat.

Troligen är en av anledningarna till att jag tyckte väldigt mycket om just den här boken alla gånger jag i egenskap av högstadielärare fick ett igenkännande leende på läpparna. Det fanns så oerhört mycket bekant, vilket säkert gör mig till lite part i målet, men det är jag gärna och jag kan varmt rekommendera den.