Coney Island

Det finns en hel del små öar runt Singapore, en del konstgjorda, en del naturliga, somliga väldigt exploaterade och vissa är rätt orörda. Coney Island tillhör de som är "naturliga och rätt så orörda". När det gäller just den ön kan man med gott samvete påstå att "kärt barn har många namn". Om man söker på Google maps så hittar man ön som "Serangoon Island" och om man hör någon referera till "Haw Par Island" så är det vad ön hette i sitt tidigare liv.

Före 2015 så var båt det enda sättet att ta sig hit (såvida man inte var en bra simmare och tyckte det var en bra idé för den ligger ju trots allt rätt så nära), men i oktober 2015 öppnade mean ön för allmänheten och till dess hade man byggt två broar, en i varje ände, så man kan ta sig dit torrskodd.

Det har även byggts upp stenpartier längs några av stränderna så man kan gå utan att behöva få sand mellan tårna om man skulle råka tycka det är läskigt, och det finns vägskyltar så man inte går vilse. Nu är inte ön speciellt stor, men somliga av oss (typ undertecknad) skulle säkert fixa det ändå.

Något annat som byggts är gömslen för fågelskådare eftersom det tydligen är en bra sysselsättning här. Jag är inte så bra på de olika arterna av fjäderfän, men om man är det så är det säkert en kul sysselsättning att kura där i grästunneln och vänta på att rätt art dyker upp.

Bortsett från detta så är ön orörd. Det finns inte en enda kiosk eller ens en automat att köpa dricka ur. Det finns en toalett, och den drivs på naturlig väg, regnvatten till att spola och tvätta sig med, samt solenergi till pumparna. Här finns fem olika små stränder, samtliga små trevliga sandstränder som får en att glömma att man befinner sig i en storstad för ett ögonblick.

På ena sidan ön ser man över till Malaysia och det är nästan inte längre än att man skulle kunna vinka till de som står på stranden på andra sidan.

Naturligtvis är inte ön helt obebodd. Här finns ett antal av de där små grå aporna som är så jättesöta på avstånd. Jag vill helst att de håller sig på lite avstånd om man säger så. Av någon outgrundlig anledning finns det de som matar dem vilket betyder att de tror att alla tvåbenta varelser som kommer vandrandes har mat till dem, men eftersom så icke är fallet när det gäller mig så är vi inte riktigt överens. Med andra ord så blev det ingen bättre bild på närmare håll för plötsligt bestämde sig hela klanen för att söka upp mig för att leta mat, så jag fick rätt bråttom därifrån...

Innan 50-talet så hette ön Haw par Island, och det beror på att i slutet av 30-talet köptes ön av bröderna Aw som byggde en strandvilla här. Bröderna Aw är upphovsmännen bakom tigerbalsamet och de ägde flera hus i Singapore, bland annat Haw Par Villa, där idag den där mycket bisarra och totalt helknäppa "statyparken" finns. Från början var det två byggnader, en mycket pampig huvudbyggnad på 600m² och en 100m² stor sidobyggnad.

Det här var en av alla byggnader som fick ta lite stryk under andra världskriget då japanerna ockuperade Singapore och idag finns bara ruiner kvar. Allmänheten äger inte tillträde och den officiella versionen är att det beror på att villan finns i  ett mangroveträsk och tidvattnet kan orsaka livsfara. Många är ändå de som försöker ta sig dit för att fotografera. Den här gången var jag inte ända dit, men man vet aldrig, nästa gång kanske jag ska försöka få mig en titt, i alla fall på lite avstånd. (Med andra ord är bilderna på villan lånade på nätet)

Och återigen, visst är det skönt att det bevarats vissa delar och att det inte byggts restauranger och nöjesparker på alla omkringliggande öar. Tanken är att det så småningom ska bli fler ö-rapporter, det finns ju ytterligare några som inväntar mitt besök...