Efter gårdagens inlägg började jag fundera lite på vad det här med "lyx" egentligen innebär för mig. Jag tycker verkligen att jag lever "lyxliv" just nu, men troligen innebär det olika saker för olika personer. Eftersom jag insåg att själva ordet "lyxhustru" är ett typiskt googlingsbart ord, och efter att ha googlat runt lite så hittade jag rätt mycket som kanske inte rimmar riktigt med hur jag tänker. Till exempel så kanske det inte är riktigt min grej, det där med att ha "blivit såå lycklig över att ha fått en uurtjusig Chloéväska för 20 000", nej jag trivs alldeles utmärkt med de väskor jag har, som kostar ett par tre nollor mindre.
Jag är, och har alltid varit, alldeles för praktisk för att ens tänka tanken att hänga en sådan väska över axeln. De som känt mig länge, sådär "på riktigt" och inte bara här i bloggvärlden, vet att jag skulle nog aldrig riktigt smälta in i den där "lyx- och flärdvärlden" även om jag skulle försöka. Man kanske inte kan duka med vaxduk och bjuda på kaffe i sådana där väl använda temuggar, med en huhållspapperrulle utplacerad på bordet om man ska lyckas att bli en "riktig lyxhustru"...
Nej, för mig handlar det om tid, tid att göra det jag vill!
Efter att ha gjort de där åren med arbete, hus, aktiva barn och aktiv hund - fantastiskt härliga år som jag inte skulle vilja vara utan för allt i världen - så är det tid som är lyx för mig! Känslan att kunna styra helt och hållet över sin egen tid. Att kunna göra vad jag vill hur jag vill och när jag vill, det är så fantastiskt så det är svårt att tro att det är möjligt. Om det är svårt att få tiden att gå? Inte det minsta, och det är väl kanske också en del i lyxtillvaron, att kunna låta tiden räcka till precis det jag vill, och inte minst att ha tid att upptäcka allt det vackra som finns omkring oss...
Håller med dig! Även jag lever lyxliv, fast jag fortfarande har skolbarn som ska skjutsas hit och dit. Det är helt enkelt en annan kvalité på livsstil här än hemma. Trots tider som ska passas och allt vad det innebär med skolbarn, så är det inte samma stress. Och värmen och solen gör ju inte det hela sämre.
SvaraRaderaOch nej, tjusiga handväskor och hänga på spa dagarna i ända är inte heller lyx för mig. Men däremot att i princip varje dag kunna sitta och äta middag alla tillsammans och att lägga sig vi poolen och läsa en bok eller tidning. DET är lyx!
Visst är det - och framför allt kunna välja när man vill göra det!
RaderaLyx handlar definitivt inte om hur många nollor det finns i priset till mina ägodelar. Det där med att ha och ge sig tid att upptäcka allt det vackra som finns i vår omgivning, det är lyx tycker även jag.
SvaraRaderaFortsätt att med gott samvete leva "Ditt lyxliv".
Det ska jag! Förr eller senare tar väl just den här varianten av "lyxliv" slsut, men det är då den stora utmaningen kommer - att kunna överföra det till det "vanliga" livet där hemma...
RaderaVisst har vi ett lyxigtliv...men det handlar ju precis om det du skriver, tid och den otroliga förmånen att kunna bestämma hur vi ska använda den. Det finns ju måsten här också....men betydligt färre än när man var heltidsarbetande mamma i Sverige. När det gäller materiella ting så har jag blivit näst intill anti....de första åren var jag helt shoppinggalen....trodde både jag och släkt och vänner behövde ALLT och jag handlade som en besatt....sen har jag insett att äga en massa prylar bara begränsar ens liv....
SvaraRaderaFramför allt så känns det som om mina "måsten" här är mer självvalda på något vis, åtminstone när jag ska utföra dem!
RaderaHåller med dig. Lyx för mig är TID!!
SvaraRaderaDen största lyxen som finns!
RaderaLyx och rikedomar kan mätas på så många sätt. Var stolt över ditt "lyxliv".
SvaraRaderaTack, det är jag, stolt och tacksam över att få vara med om det jag är.
RaderaRätt sorts lyx tycker jag att du har.
SvaraRaderaDet känns onekligen så, och jag försöker verkligen njuta av varje stund av det.
Radera