Sade - byn där tiden stått still

Att besöka byn Sade på Lombok är troligen det närmaste en infödingsby man kan komma. Oavsett vad som händer runtomkring, fortsätter byborna att prata sitt eget språk och ha sina egna regler.

Utanför byn, som består av små hus byggda i rader så att alla ska peka mot vulkanen på Lombok vilket för tur med sig, möts man av en guide som för en liten summa pengar visar turisterna runt i byn och berättar om livet som levs här.

Det kostar inget att komma in i byn, om man bortser från att när man kommer innanför staketet ska man skriva i en gästbok och tala om hur mycket man vill donera. Eftersom alla andra före oss fallit för trycket och skrivit en summa, så fick vi väl göra likadant, men den summan kunde vi faktiskt tänka oss att lägga i lådan på bordet.

Väl där inne visade det sig vara väl värt det! Jättekul att se byn och få berättat om den. Här finns ca 150 hus,  som alla är 7x5 meter och byggda i traditionell sasakarkitektur. I rummet innanför dörren sover föräldrarna och sönerna i varsin ände. Sedan finns en liten trappa upp, där är köket och flickornas sovplats.

Det finns några hus som är större än de andra. Det ena tillhör hövdingen och hans familj, och det andra är moskén. Det är Lomboks äldsta och byggd i samma stil som de övriga husen. Det enda som skvallrar om att det är en moské är storleken samt högtalaren på taket. Dessutom finns en byggnad speciellt för byråd. Om man blir osams om något samlas man i en speciell lokal för att lösa problemen.

Byn har ca 700 invånare och här söker man sig inte utanför byn för att hitta någon att gifta sig med, utan giftemål sker inom familjen, så det handlar till stor del om kusingifte. Ingen går i skola, utan den undervisning som på något vis skulle verka nödvändig sker innanför bystaketen.

Männen här är jordbrukare och kvinnorna väver. Utanför nästan alla hus hängde vävda tyger i alla färger och kvinnorna satt med sina små vävar och arbetade. Naturligtvis finns det upphängt till försäljning till alla turister som kommer på besök.

Så här verkar tiden verkligen stått stilla....och det kändes lite fel i sammanhanget med den tjej som satt vid sitt hus och lekte med sin mobiltelefon...