söndag 5 februari 2017

Årets lejondans

Nu har årets obligatoriska lejondans besökt vårt condo för att bringa lycka och välgång inför det kommande året. Med den avsikten så är det bara att tacka och ta emot deras ankomst och föreställning trots att det är en något onödigt högljudd sådan för min smak. Men med tanke på alla onda andar som förmodligen försvinner i rena förskräckelsen så är det väl bra att det låter antar jag.


Lejondans är något som är starkt förknippat med det kinesiska nyåret även om det faktiskt även förekommer vid födelsedagar bröllop och olika typer av invigningar just med en lyckobringande avsikt. Från början var det enbart män som tilläts delta i föreställningen men det är numer ändrat så man kan ikläda sig lejondräkten oavsett kön.

Som med så mycket annat så finns det en mängd olika bakomliggande myter och i det här fallet så handlar den ena om Nien, ett ruskigt monster, som varje nyår attackerade en by och då åt upp all mat samt förstörde det mesta som kom i dess väg. Man bestämde sig då för att skrämma bort honom genom att tillverka ett ändå mer skräckinjagande monster i bambu och papper, två män iklädde sig sedan denna kreation och inväntade Niens ankomst. Med hjälp av andra, som med hjälp av alla högljudda instrument de kunde hitta, skrämde de sedan iväg monstret. För säkerhets skull så fortsatte man med detta varje nyår och det kan ju vara dumt att chansa så man fortsätter dansa och väsnas varje nyår för att vara på den säkra sidan.


Jag måste säga att de som befinner sig i lejondräkten är skickliga. Att hoppa omkring på höga stolpar samtidigt som man befinner sig inuti en stor fluffig lejondräkt kan inte vara helt enkelt. Och dessutom att kunna koncentrera sig, när ens kamrater står bredvid och slår i cymbaler och dunkar på pukor allt de kan, måste även det vara en konst i sig. Den stora trumman ska symbolisera lejonets hjärtslag, medan det är med cymbalerna man håller de onda andarna på avstånd.


Det är helt ok att klappa det fluffiga lejonet om man skulle vilja det, däremot får man inte röra hornet på huvudet, eller spegeln som sitter där, de är båda till för att bekämpa det onda och att vidröra dom betyder olycka. Inte heller får man kliva över lejonets svans eftersom det innebär att sätter sig själv över lejonet och det är inte någon bra idé alls. Ska man mata lejonet får man hålla sig till sallad eller apelsiner för skulle man råka utfodra med något vitt betyder det en alldeles massa med otur, eller kanske till och med död, så det är bäst att låta bli. Om man nu har matat lejonet med lite sallad och det råkar "spotta" på dig är det bara att tacka och ta emot, för det däremot för med sig lycka och välgång under det kommande året.


Eftersom jag i år nöjde mig med att titta från balkongen och följaktligen inte fick några grönsaker spottade på mig, så jag får väl lita till något annat tecken för egen del då det gäller lycka och välgång inför det år som komma skall...

10 kommentarer:

  1. Kul att höra lite historia bakom! Och nej, enkelt ser det inte ut att vara ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är rätt säker på att jag inte tänker testa så jag nöjer mig med att tro att det är svårt ;)

      Radera
  2. Det var många "får-inte" förknippat med lejondansen så balkongen låter som en säker plats att beskåda detta.
    Det behöver alltså inte vara fel att bli bespottad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan ju vara bra att veta, rätt som det är så får man användning av den vetskapen.

      Radera
  3. Jag bara ÄLSKAR dina så finurligt skrivna inlägg om Singapore och landets traditioner. Det är ju så mycket man måste veta INNAN man tar sig ner på "gården" att det nog var klokast att stanna på balkongen;-)

    Å alltid lär man sig nå't nytt också. Jag menar inte visste jag att lejon var vegetarianer i denna del av världen;-)

    Ett härligt inlägg. Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan är om det inte bara är till nyårsfirandet lejonen går och blir vegetarianer ;)

      Radera
  4. Tack för detta! Nu fick jag ju uppleva lejondansen igen och minnsevärd är den och den här ju till. Det var i alla fall fem år sedan jag såg den och då i Peking. Lejondansen hörde till både på svenska skolan där jag jobbade och i andra sammanhang. Vad gäller grönsakerna så tror jag inte de spottats ut i Peking. Kanske är mer lokalt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så kan det vara, för här "spottas" det såväl sallad som apelsinskal till allas förtjusning.

      Radera
  5. Färggrant och intressant med denna tradition.
    Verkar rätt komplicerat det där med lejonet och hur man bör eller inte bör göra. ;)
    Kanske lugnast att titta på från balkongen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lugnast, inte minst med tanke på hur högljutt det är. fast å andra sidan hjälpte inte det avståndet så mycket just i det avseendet.

      Radera