Det fanns en tid innan mobilen...

Tänk att det faktiskt är så - det fanns en tid innan mobiltelefonen! Det är dock lite svårt att tro ibland. Undrar just vad alla tunnelbaneåkande människor gjorde tidigare. Numer vet jag i alla fall vad de gör, och det är inte många som inte roar sig med sin telefon under resans gång.

Det är lätt att glömma bort att det inte är sådär jättelänge sedan telefonen var en apparat som stod på en bänk i hemmet och dessutom satt den fast i väggen! Om man ville vara i fred och prata så var man tvungen att insförskaffa en förlängd telefonsladd och dra med sig telefonen genom huset. Och vi pratar inte 100 år, inte ens 50 år, vi pratar om sisådär 30 år!

För det var ju först under 80-talet de började komma, de där biltelefonerna! För det var vad det var, biltelefoner, de satt ju fast i bilen. Och de som var riktigt hippa, de kunde ta loss sin telefon och bära in jätteklumpen på kvällen. Tänk om man vetat då, att en dag skulle man stoppa den där telefonen i fickan, och dessutom skulle den komma att bli så liten så man nästan inte kunde hitta den. I mitten av 80-talet blev den dock lite lättare, för då fanns det modeller som "bara" vägde drygt ett halvt kilo!

Det är även svårt att tro att 1991 fanns det ca 500 000 stycken i världens mobiltätaste land - Sverige! !992 skickades det första sms:et och vad som hände sen, tja, det vet vi väl... Fast det positiva med sms-skickande kanske kan vara att somliga kommer att utveckla sin förmåga att göra upp emot tre saker samtidigt - gå, tugga tuggummi och skicka sms!

Nu är det ju inte bara så enkelt att det endast är en en telefon längre. Det är kamera, videokamera, bioskärm, bokhylla, almanacka, räkneapparat, spelapparat, dator och om man har tur, kan man även ringa på den! Det har blivit en assesoar och man kan utsmycka den med allehanda olika skal och små smycken, helst så att den matchar kläder och väska.

Visst är det bra att den finns, man kan hålla kontakten med sin omgivning överallt, men det är inte bara positivt. Hur många är vi inte som skickat sms till ungar, eller ringt och inte fått svar, med följden att man genast börjar fundera på vad som hänt. Troligen har man varit (och fortfarande är?) rätt odräglig som mobilägande mor! I övrigt var det kanske lite synd om våra ungar med tanke vad de erbjöds att leka med om de gnällde, jo en käck nyckelknippa istället för, som nu, mammas iPhone.

Frågan är, om det var bättre när man kunde klara sig med att skicka ett vykort från semestern som kom fram efter man kommit tillbaka hem och dessutom förklara varför man inte hört av sig med att "det fanns inga telefonkiosker", eller "de telefonkiosker vi hittade var trasiga"...

(Jag ber om ursäkt för den fruktansvärt dåliga fotograferingsteknik som visas upp här, men det där med att smygfota a la papparazzi är nog inte riktigt min grej...)